Blogglunch och igenkänning

I dag har jag träffat Singelmamman på lunch. Så trevligt det var! Vi har ju sprungit på varandra i våra tidigare liv, utan att riktigt minnas när och var, men det visade sig inte spela någon som helst roll. Vi pratade och tjatade, diskuterade bloggande och bloggerskor. Hon, liksom jag, fann tjusning i denna samling av "lite mer medelålders" damer som bloggar. Det är en helt ny upptäckt för mig - vi är ju jättemånga!

Jag tycker definitivt att bloggande och andra sociala medier berikar min tillvaro, det var lunchen i dag ett mycket bra exempel på - tack! :-)

Jag tog upp kändisar i går, och jag vill följa upp den tråden eftersom ett par kommentarer tog upp fenomenet att man tror sig känna kändisen och därför hälsar glatt, just för att man känner igen dem.

För många år sedan, när jag bodde i Kristinehamn, var jag ute och gick på Kungsgatan. Några äldre herrar gick förbi och jag hälsade glatt - för nog kände jag igen dem? Jo, det gjorde jag alldeles bestämt! Jag jobbade dessutom på sjukhuset på den tiden, så många människor passerade revy. Herrarna hälsade artigt tillbaka, och så var det inte mer med det.

En stund senare stod jag och pratade med en arbetskamrat. Herrarna gick förbi igen, för Kungsgatan är en strosargata där man går först åt ena hållet, sedan åt andra. Den här gången hälsade herrarna på mig först - och jag hälsade förstås tillbaka.

Min arbetskamrat stirrade på mig och frågade förvånat:

-  Känner du Bröderna Lindqvist???

För er som är lite yngre kan jag berätta att Bröderna Lindqvist var husband i tv-programmet Nygammalt i typ 20 år. Det var på den tiden då det inte fanns fler kanaler än statstelevisionen, så var man husband i ett populärt program blev man stor. Och Bröderna Lindqvist var jättestora på den tiden.

Dagens bild får självklart bli mina dragspelande goda vänner. Gammeldans är inte riktigt min grej dock, men hur är det med dig? Gillar du att svänga de lurviga i en hambo då och då?