måndag 28 februari 2011

Minns du vad du gjorde?

I dag är det 25 år sedan Olof Palme dog. Minns du vad du gjorde när du fick reda på det? Det lär vara bland det människor i lagom ålder minns allra bäst. Själv blir jag uppringd av en ung tjej som var ute på krogen, det var ju natten till lördag han blev skjuten. Hon hade hört det av någon och ringde till mig. Sedan satt jag och lyssnade på radion hela natten, när Staffan Schmidt satt och läste upp en och samma kommuniké gång på gång.

Morgonen därpå ringde det på dörren och det var polisen, som frågade vad jag hade gjort på natten. Det kändes rent surrealistiskt, kan jag lova!

Grejen var att det hade varit inbrott på min bakgård samma natt så de knackade dörr för att kolla om jag hade hört något, men det hade jag inte. Sedan ringde vänner och bekanta hela dagen och frågade hur jag mådde. Jag minns att det som oerhört gulligt och omtänksamt.

Jag är i Stockholm i dag, så jag gick förbi Olof Palmes grav nu på kvällskvisten. Det var så vackert. Tre personer stod hedersvakt, det var mängder med levande ljus och ett berg med rosor. Det stod säkert ett tiotal personer där och bara var tysta. Det var både stilla och vackert. I morgon kanske jag går förbi och tar ett foto, men det kändes helt fel att dra upp kameran i kväll, vilket jag tror att ni förstår.

Jag är här och rensar i gamla arkiv och av någon anledning fick jag upp ett protokoll från just den 28 februari 1986 och vid just det mötet var Olof Palme ordförande. Det kändes väldigt konstigt att få fram det i dag, från den dagen med honom som ordförande.

Jaja, nu sitter jag på hotellrummet och slötittar på tv. Jag gillar det här hotellet stenskarpt, så jag gör gärna lite reklam för det - Best Western Hotell Bentleys. Det ligger i Drottningsgatsbacken, så det är jättecentralt. När jag kom in i kväll var det samma tjej i receptionen som var här förrförra veckan när jag var här senast. Hon kände igen mig direkt: "Men - är du kvar fortfarande?!" Sånt gillar jag!

Nu kan man ju tolka det som att hon minns mig med skräck, men det tror jag faktiskt inte. Jag tror bara att de har rätt personal på rätt ställe.

Dagens bild får bli en röd rod. Som sagt - minns du vad du gjorde den 28 februari 1986?


5 kommentarer:

  1. Jag var ju inte så gammal då, knappt 7 år.. Men jag kommer ihåg att jag blev irritrad för att mitt favoritprogram, Gomorron Sverige var inställt för att Olof Palme blivit skjuten;-)
    /Jenny

    SvaraRadera
  2. Jag var i London och väcktes av att min mor knackade på min dörr och med tårar i ögonen sa att hon inte riktigt förstog nyheterna men att Palme verkade ha blivit mördad. Jag sa till henne att gå och lägga sig och jag kröp ner i min säng för att genast bli klarvaken. Jag frågade min kompis om hon hört vad mamma sagt och vi satte på tv'n...det var sant =( Det var overkligt att vara i London då! Alla som frågade varifrån vi kom och fick svaret "Sverige" hade något att säga om Palme och alla var lika chockade.

    SvaraRadera
  3. Jag låg och sov när sonen här ringde och talade om det. Sedan ringde Bosse Elmgren (chefredaktör på Västgöta-Demokraten) mig. Som AK-ordförande så hade jag telefonerande hela natten. På morgonen åkte jag till Vargör där jag i egenskap av länsordförande för handikapprörelsen skulle hålla i en konferens. Vi samlades höll en tyst stund och avbröt sedan för hemfärd. Jag var också med på O.P begravning. Mäktigt, sorgligt, vackert men också stort när min dotter var en av barnen i kören som sjöng i Stadshuset.

    SvaraRadera
  4. Ja, jag klippte ju av mig en bra bit av håret (närmare bestämt luggen) som sagt... Mogen 14-årings markering för att jag blivit väckt av min 6-årige lillebror som talade om att Palme var skjuten.
    Känns ju skönt att jag växt till mig lite... Eller så kan det ju vara nån slags protest mot nåt annat att jag klippt av håret på halva huvudet nu... Eller bara modernt...

    SvaraRadera
  5. Jenny 1: Min systerdotter var fyra år och hon sade att det nog var mest synd om Lisbet...

    Anna: Det verkar som om många andra länder var väldigt snabba med nyheten som det lät då i alla fall.

    Jan-Åke: Begravningen var säkert jättevacker! Snyft...

    Jenny 2: Kör på modernt, det låter bra. :)

    SvaraRadera