Det är inte bara jag...

I dag har lille bilen varit på service - eller det var vad jag trodde att den skulle i vilket fall som helst. Det blir ju lätt så när det lyser en röd servicelampa i bilen, eller? Men det var bara bromsvätskan som behövde bytas. Ska det vara något att lysa för det, kära lampa?

Men det är väl som bilkillen sade: "I de där bilarna lyser servicelampan för allt möjligt." Jo, visst är det bra. Nej, jag ska inte klaga. Hellre en lampa för mycket än en för lite, men ändå. Men nu är bromsvätskan bytt och jag (läs glasmästaren) passade på att fixa till ett stenskott. Gott så.

I dag har jag även träffat vännen M. Vi sågs senast i november, när vi var i Vara och kollade på Hansson de Wolfe United (ljuvliga konsert!), så det var sannerligen på tiden igen.

Han ska tillbringa några dagar i paradiset Simmesjö, vilket han brukar göra varje sommar. I år tänkte vi eventuellt försöka att låta katten Alfred hålla honom sällskap, men vi får se hur det går. Senast Alfred var i stugan drog han in under sängen och låg där i flera dagar. Lagom poppis alltså. Men det kan vara värt ett försök till.

Nu ska jag förbereda mig för två föreläsningar i morgon. I Alingsås. Om ni håller tummarna, så fixar jag GPS:en.

Dagens bild får bli ett bevis på att det inte bara jag som gillar 1960-talet. Denna ´"pärla" stod parkerad utanför ICA i Tranemo. Notera plastblommorna här och där och surfbrädan på taket. Visst luktar det flower power och ledig livsstil lång väg?