tisdag 17 januari 2012

Personligt och speciellt

Vi är ett resesällskap på fyra personer som trivs väldigt bra ihop. Vi har rest en del tillsammans genom åren och då lär man känna varandra. Ibland vill man vara tyst och ta in intryck, ibland vill man fnittra åt sådant man ser, och på något sätt känner vi på oss när det är dags för vilket, så att säga. Sådant är skönt.

Resan var på 16 dagar totalt, och vi satte ihop programmet själva med hjälp av en resebyrå i Varberg. Jag rekommenderar verkligen det upplägget. Man får se det man vill och resan blir väldigt personlig. Den här gången ville vi dels uppleva, dels vila. Därav en vecka stad och en vecka hav. Perfekt!

I Hanoi hade vi samma guide hela tiden - Thien. Han var väligt påläst och kunnig, och samtidigt otroligt mån om oss hela tiden. Bland det första han sade till oss var att vi inte fick äta något direkt från någon gatuservering för våra västerländska magar skulle inte tåla det. "Ok" sade vi - men så fort vi fick chansen satte vi oss förstås på en gatuservering och åt nudelsoppa. Jag köpte en väska för 12 US-dollar och då blev han jättebekymrad, för det var ju en kopia. Helt ok tyckte jag, för det priset, men han rynkade pannan och konstaterade att dragkedjorna nog skulle gå sönder...

Under våra fyra Hanoibaserade dagar hann vi med massor, bland annat ett besök på Ho Chi Minh-mausoleet, vilket var en ganska märklig upplevelse.

Vi fick gå, eller snarare paradera, på rad - först över ett torg, sedan in i ett stort hus med många gångar och slutligen in i det innersta rummet där "Uncle Ho", som Ho Chi Minh kallas av vietnameserna, låg till beskådande i en glaslåda. Vitklädda stela militärvakter vaktade samt hyssjade åt dem som råkade hosta eller hade för klapprande skor. Lika tyst som vi skred in skred vi också i en annan ände av huset - ut på ett stort torg, där Uncle Ho höll stora tal när Vietnam förklarade sig självständigt från fransmännen i mitten av 1940-talet.

Ytterligare en Hanoiupplevelse utöver det vanliga var nyårsafton.

Vi hade bokat bord på en restaurang via nätet. Det enda vi visste var egentligen att de hade en fantastisk buffé och det kändes hoppfullt. Och herre min je - där fanns all mat som tänkas kan. Dock var alla skyltar på vietnamesiska så lite fick man chansa. Soppan med fågelhuvuden hoppade jag dock över...

Vi var de enda västerlänningarna där, och som det sig bör var vi lite uppklädda och så. Det var ju trots allt nyårsafton. Det var ett sätt att märka ut sig, utöver att vi är en halvmeter längre än de flesta. Gästerna på restaurangen hade nämligen vardagskläder på sig och många hade dunjackor! Livat värre var det också, för många hade med sig egen sprit som de ställde upp på borden och drack friskt av. I övrigt såg vi dock väldigt lite av fylleri på gatorna - varken på nyårsafton eller annars.

Vietnamesernas eget nyår infaller inte förrän den 23 januari, men de passar på att fira vårt också, så när vi gick ut på staden delade vi gatorna med ungefär 500 000 andra. Ni kan tänka er trafiken och sorlet! Som grädde på moset blev C och B intervjuade av vietnamesisk tv, mitt i allt detta.

Ytterligare en aktivitet tål att nämnas - vietnamesisk dockteater på vatten.

Trångt - ja. Trevligt - tja. Men ändå något typiskt vietnamesiskt, så det var värt de 45 minutrarna av knäskav. Allt i Vietnams är nämligen anpassat efter ett folk som är litet och nätt, vilket avståndet mellan stolsraderna bevisade.

Några bilder blir det förstås även i dag, bland annat från nyårsafton. Håll tillgodo!


Fågel jag åt.


Fågeln jag inte åt.

Här var det fest!


Kända från tv!


Uncle Hos boning


Och slutligen några levande höns på trång resa.


3 kommentarer:

  1. Haha, jag hade heller inte ätit den där soppan....jisses! Men kul läsning och garanterat en kul upplevelse.

    SvaraRadera
  2. Roligt att läsa men jag håller med, trots att jag vill smaka på det mesta så hade jag avstått den där soppan med fågelhuvuden. Jo kanske med mycket Sakè om det nu finns även här.

    SvaraRadera
  3. Häftigt!!!! Sådana resor ska jag också åka på när jag blir stor! =)

    SvaraRadera