De vackra kvällarnas tid

Har ni märkt att det nästan inte blir mörkt längre? Det är verkligen de vackra, långa kvällarnas tid. Jag och J var ute på en liten kvällspromenad förut och det var så härligt. Ljuset föll så vackert i hagarna, hundkäxen växer överallt, lupinerna är på väg upp. Man måste verkligen hinna med att stanna upp ibland - hur paradoxalt det än kan låta.

Baske mig, om jag ändå inte ska försöka komma iväg på morgonpromenaden i morgon bitti! Det har varit lite för lite av den varav på sistone.

Jag är av den sorten som gärna vill göra allt hela tiden - träna, baka och stöka som värsta husmodern, följa någon smart diet, vara kulturell och läsa massor, börja med yoga, uppdatera tekniken till senaste snitt, pussa maken och kamma katten, fixa jobbet, städa garderoberna,gå ner tio kilo i vikt, blogga och vara social på alla tänkbara medier, pyssla i trädgården...

Självklart inte i den inbördes ordningen, men ni fattar. Men så hörde jag något klokt, eller rättare  sagt två kloka saker. För det första: "Om man lägger till något måste man ta bort något."

Det kan låta aningen förnumstigt, lite som att man måste slänga något i garderoben om man köper något nytt. Men smaka på det. Man kan inte bestämma sig för att börja träna utöver annat. Man kan inte hinna både blogga och göra ingenting - i alla fall inte på samma gång. Därför har jag lovat mig själv att försöka sålla. Det är inte lätt, men det är värt ett försök.

Det andra kloka jag hörde var: "Ok för livspusslet, men måste man lägga alla bitarna på en gång?

Det ligger mycket i det också. Var sak har liksom sin tid. Man måste inte fixa allt samtidigt. Jag är dock väldigt glad att blogglusten har återfunnit sig! Dagens bild ska ni få också, från kvällens promenad - de allra vackraste hundkäxen. Vad har du gjort denna vackra kväll?