dagarna, dagarna, dagarna...

"Livet består av 29 000 dagarna..." eller vad han säger, den där stilige mannen i Fritidsresors reklam, innan han sliter av sig kläderna och slänger sig i poolen, samtidigt som alla damer vid tv-apparaterna suckar så det hörs i hela landet. Men det var ju inte det jag skulle skriva om idag. (Hur gick tankarna där? *rodnar*).

Nej, jag bara konstaterar att det är några dagar sedan jag var här. Sedan sist har jag hunnit komma hem från Luleå. Jag flög ju dit och hem, vilket var lika häftigt som alltid. Dessutom iakttog jag folk på flygplatsen. Som alltid. Den här gången såg jag en kvinna i Göteborg som hade en intressant färgsättning på sina kläder:

- turkosa gympadojjor
- vita ankelstrumpor med tryck
- brun och beige kjol
- blå kofta
- svart top
- vinröd scarf.

Ja, jag vet. Folk får förstås klä sig precis som de vill, men det var en intressant färgskala, håll med om det.

De senaste dagarna har jag funderat en del på det där med språk. Ovanligt eller hur? En av kvinnorna som satt som ordförande på S-kvinnornas kongress sade nämligen "baki" i stället för "bakom" - alltså "Ställer ni er baki förslaget?" Det lät så fint på något sätt. Ett annat uttryck jag har noterat är att det här i trakten blir "svaligare" i stället för "svalare" när man öppnar fönstret. Visst låter det gulligt?

Dagens bild får bli en molnbild från flyget. Som sagt - jag blir som barn på nytt när jag flyger, och får jag en fönsterplats är lyckan gjord! 

Dessutom bjuder jag på en bild från årets upplaga av Månstadstrampet, som jag tyvärr missade i år. Man hade schlagertema i år, och det syns väl på de gyllene skorna som en Månstadstjej lyckades fånga på bild. Jag lånar bilden, hoppas det är ok.

Ha du haft det bra på sistone?

Har så mycket att berätta!

Men det blir inte så mycket berättat i dag. Jag sitter nämligen på ett hotellrum i Luleå - mitt lilla hotellrum med skinnsoffgrupp och tv-hörna, två sängar och bastu (!) - och är ganska trött efter en lång dag fylld av tandläkarbesök, flygturer och en urtrevlig kväll med en chattkompis här uppe.

Ja, jag vet att det låter "ungdomligt" med chattkompis, men det är ju det K är.

Vi råkade på varandra på ett forum för tävlare för typ sex år sedan, och sedan dess har vi chattat mer eller mindre regelbundet. Mest mer. Vi har pratat om allt möjligt, hunnit gifta oss (båda två) och få barn (K). Vi har rimmat, diskuterat tävlingar, bytt grejer med varandra, pratat om medtävlare och konkurrenter, och i detta prat har vi lärt känna varandra - utan att ses eller ens höras.

Men nu var det dags och det var urtrevligt!

Eftersom jag är i Luleå bjöd hon och maken på norrländsk afton förstås, och jag fick smaka på både renkött och varm hjortronsylt. Dessutom fick jag träffa både sonen och vovven. Men som sagt - jag är alldeles för trött för att blogga i kväll, så jag berättar nån annan dag. Eller gjorde jag precis det? :-)

Hur som helst K - om du nu läser den här bloggen mitt i natten, precis som du brukar, så tack!

Bland växter och djur

I dag har det varit en upplevelsedag - ja, kanske inte på jobbet, men efteråt. I vårt hem finns nu den allra vackraste blombukett på bordet. Röda rosor, vackra andra blommor som jag inte vet vad de heter.

Ååååh, tänker ni, J är då för gullig. En riktig romantiker!

Mja, den diskussionen kan vi väl ta någon dag, men den här gången är det faktiskt jag som var "den skyldiga". Pågens har nämligen en kampanj där man kan vinna en blombukett. Jag slängde in ett rim i går och redan i dag stod buketten i brevlådan. Jo, den stod i brevlådan när vi kom hem. Det låter månne nonchalant att "slänga in ett rim", men så var det faktiskt.

Testa själva här, vetja. Du kan vinna en vacker bukett till dig själv eller till någon annan du tycker om!

Kvällen har avslutats bland ett gäng riktiga grisar, och då menar jag riktiga. Fullmäktigeledamöterna i Tranemo kommun var nämligen inbjudna till en grisgård här i Tranemo för att prata om landsbygdsutveckling och annat spännande. Det var jätteintressant! Två unga landsbygdsföretagare som verkligen satsar var våra värdar för kvällen, tillsammans med LRF. Och som om inte visningen i svinstallet var nog, så fick vi god mat också. Lokalproducerat förstås!

Så här sitter jag nu, mätt och nöjd, och dagens bilder får förstås bli blommor och djur, ett kommunalråd och en gladlynt miljöpartist. Håll tillgodo!

Det som göms i snö...

"Det som göms i snö kommer upp i tö" sjöng ju ljuvliga Robert Broberg en gång i tiden. Det gäller verkligen i dag. Nu menar jag ju bildlikt (eller heter det bildligt?) förstås - och gudskelov. Snö är verkligen inget jag längar efter. Men vi har haft hyllröj i kväll. Ni vet, när man rensar i den där hyllan längst ner som man aldrig tittar i. På den hyllan hade jag dessutom en låda där jag samlat "viktiga papper" genom åren.

Viktiga förresten?

Där hittade jag blekta och oläsliga kvitton, gamla deklarationspapper från tidigt 1990-tal, ännu fler oläsliga kvitton, oranga kuvertet sedan tidigt 2000-tal, försäkringspapper för bilar som jag sålt för länge sedan, och så vidare. Det blev verkligen nästan inget kvar i den lådan.

Men jag hittade även några guldkorn - bland annat det brev vännen M skrev till Ingvar Carlsson inför min 25-årsdag, vilket renderade i ett grattiskort från självaste Ingvar! (Att det var 25 år sedan i år, tänkte jag förbigå med tystnad...)

Jag hittade också gulliga brev från min och J:s allra första spirande romans, uppsatser och brev från systerdöttrar och det kort jag skrev om i anslutning till det hemska på Utöya, det som satt uppe på kylskåpet för många år sedan, som föreställde en kanin i en hängmatta.

Jag skrev om det - här.

Kortet är lite slitet numera, och det finns rester av gammal tejp på det, men baske mig om det inte ska åka upp på kylskåpet igen!

Rulla på höfterna Elfsberg!

Jag sitter och tittar på programmet Maestro, där kändisar får lära sig att dirigera (uttalas med g, enligt dirigenterna själva) kända verk till en stor orkester. Underlig programdé egentligen, men man får höra en massa mer eller mindre välspelad musik i alla fall.

Bland annat har Claes Elfsberg precis nyss dirigerat Bergakungens sal av Grieg, och ett av omdömena han fick var att han rullade på höfterna i takt - "men var och en har ju sin stil" som en av experterna sade.

Ett musikaliskt omdöme? En konstnärlig bedömning? Knappast. Men sant. Han rullade verkligen på höfterna. Han har väl ansetts som ett av de sexigare nyhetsankarna, så det kanske var grunden till uttalandet.

I övrigt lever jag fortfarande på helgens naturupplevelser.

Jag och jag var ute i stugan och tog bland annat en skogspromenad med tillhörande kantarellsökande. Det räckte till ett par smörstekta smörgåsar och mer behöver det ju inte vara, eller hur? Även i dag har jag varit ute på inte mindre än två promenader - en i morse före jobbet och en längre i kväll tillsammans med grannen K. Det kan nog bli nåt av den här träningsenergin jag har uppbådat - men jag behöver lite peppning från dig. Visst är jag duktig?

Dagens bilder får blli ett par telefontagna bilder från helgen, så jag ber om ursäkt för kvaliteten. Men vi råkade på både ljuvlig grönska och ett vattenfall där mitt i skogen. Det var så vackert!

Sköna söndag

Söndagen har varit skön. Vaknade i stugan och tog en rask promenad med stavar. Jodå, sådant händer - även på söndagar. Sjön låg alldeles spegelblank och det var ruggigt vackert. Det enda som möjligen störde promenaden var den döda snok som låg på vägen. Ormar är äckliga, även döda.

Men i dag hade vi bestämt oss för en kulturrunda, så med vännerna R och G drog vi in till Borås och Abecita konstmuseum. Abecita? Gör inte de bh:ar och baddräkter? Jo, det också. Men i Borås finns även ett jättefint konstmuseum som drivs av en stiftelse bildad av Birgit och Bengt Swegmark (sedär, ännu ett bh-namn!)

De har dels en "vanlig" utställning som varierar; den här gången var det sportfoton av olika slag, dels en permanent samling av popkonst. Den visas bara på separata visningar och det var en sådan vi klämde i dag. Vi fick se allt från Andy Warhol till Roberg Rauchenberg (han med geten och däcket på Moderna Museet i Stockholm).

Läs gärna mer om den permanenta utställningen - här. Jag hittade nämligen en artikel i Svenska Dagbladet som förklarar utställningen mycket bättre än jag kan göra. :-)

Visningen av den permanenta samlingen pågick i två timmar och det var Bengt och Birgit själva som visade oss runt. Det kan låta som en lång visning, och det var det väl kanske, men det var väldigt intressant, väldig omfattande och de bjöd på lite blåbärssoppa i halvtid på en plats i lokalen som de kallade Evertsberg, minsann. Utöver konsten fick vi också lite Abecitahistorik i ett speciellt rum med gamla foton och reklamprylar - riktigt kul det med!

Är du i närheten av Borås rekommenerar jag verkligen utställningen, både den tillfälliga och den permanenta. Museet ligger förresten i den gamla korsettfabriken som i sig är en häftig lokal.

Dagens bilder är hämtade från utställningen - Warhols Mick Jagger (med några spegelreflexer tyvärr, de intresserade deltagarna J, R och G på visningen samt en annonskampanj från Abecita för några tiotals år sedan. Tja, en del av oss har meloner, andra citroner. Så är det.

Har du haft en bra helg?

Jag blir som barn på nytt!

I dag har jag flugit - och inte bara en utan hela två gånger, lyckliga jag. Jag kommer nog aldrig att växa ifrån den där pirrande känslan när man ska checka in. Jag försöker se världsvan ut, men det lyser nog igenom att jag är pirrig och förväntansfull. Helst vill jag sitta vid fönstret, för jag tycker det är läckert att åka genom molnen och jag häpnar varje gång jag tittar ut genom fönstret på de små, små pyttehusen och de ringlande vägarna.

Dessutom är ju flygplatser och flygplan i sig ett under av tillfällen att slumplyssna på folk och iaktta fenomen och människor. Några iakttagelser på en fredagsresa Göteborg - Stockholm tur och retur:

• Runt 80 procent av resenärerna är män med snyggbyxor, polerade skor och stor datorväska.
• De 20 procenten kvinnor har företrädesvis hög kilklack, kort kjol och liten datorväska.
• Bland männen är det gängse modet just nu svagt randig skjorta i ljust ljust blått med en rosa rand på insidan knapphålsraden och innanför kragen. Jag såg flera sådana i dag.
• Männen läser Dagens Industri eller försöker imponera på varandra med berättelser om teknik eller möjligen verandabyggen.
• Kvinnor pratar oftare i telefon än männen.

Som vanligt är ju J mannen i mitt liv, men jag kunde ändå inte låta bli att notera en kille som stack ut i mängden. Han hade förvisso en skjorta på sig, men till den lite slarvigt instoppade diton hade han ett par slitna jeans och ett par converse, och vet ni - han utstrålade betydligt mycket mer trygghet än karlarna i snyggbyxor och blanka skor. Så kan det vara.

(Jag vill också förtydliga att jag inte hade kilklack och kort kjol - nån måtta får det vara.)

När jag flög hem efter dagens övningar hade jag en ung kille bredvid mig, och bredvid honom satt en äldre man. Den äldre satt och kollade börskurser på telefonen (trots att vi flög) och den yngre satt och bläddrade i Dagens Industri. Eller bläddrade förresten. Han ryckte fram sidorna, och när han hade vänt blad slog han till på det vända bladet hela tiden, så att det liksom small till.

Otroligt irriterande, men jag kunde inte med att säga till. Jag menar - hur gnällig kan man bli? Ok att man säger till om ett barn sitter och sparkar en i ryggen men att säga till någon att han bläddrar för högt? Jag avstod.

Bakom mig i incheckningskön på Bromma stod förresten två damer som hade varit på kurs i en vecka. Den ena frågade vad den andra tyckte, och hon svarade ungefär: "Jo det var bra. Den tog upp olika saker... (paus) men det fanns en röd tråd... Och man fick mycket energi.. (funderar). Och vilken mat det var!"

Jo, det var väl ett omdöme som passar många kurser, får man tro.

Dagens bild får bli en vybild från planet, vid inflygningen till Göteborg - visst är det läckert! Gillar du att flyga?

Data färdiga gå!

I dag har varit en datasupportdag - först en kille som grejade med datorn på jobbet - och det gick nästan bra - och sedan en annan kille som fixade med datorerna (ja, de ska vara plural där) här hemma. När den första var klar åkte jag direkt hem till den andra och när den andra gick ringde den första för att kolla av hur det gick efter det första fixandet. Förstår ni att jag blandar ihop allt snart? Men nu är nästan allt klart. Hoppas jag.

I alla fall har jag bredband i ordning här hemma och det underlättar bloggandet om inte annat. Och bara för det så vet jag inte riktigt vad jag ska blogga om idag. :-)

Jo, förresten - jag vill be er att lägga en röst i en tävling. Det är Skogslyckan här i Månstad som ligger väldigt bra till i en tävling om Sveriges charmigaste hem. Med din röst som hjälp kanske Pia vinner - och det är hon verkligen värd! Du måste logga in på Facebook för att rösta, men det är väl ingen match. Rösta - här.

Dagens bilder får bli två favoriter i repris, mest för att jag kan ladda så enkelt numera. Jag vet att det är på gränsen till förnedring med Alfredbilden, men jag tycker ändå att det visar att vi har en katt med attityd. Och Charlie - hon är lika vacker som vanligt!

Tack och lov för bloggläsare!

I går visade jag bilder på något märkligt i en av mina buskar här hemma, och kloke Jan-Åke tände genast ljuset i min trädgårdskunskapsmörka tunnel. Han talade också om vad eländet hette och uppmanade mig att ta bort det illa kvickt.

Och tur var väl att jag skrev om det just igår. I dag när jag och J, beväpnade med en sekatör, gick ut för att ta bort knytet hade det helt plötligt blivit massor av halvdecimeters långa larver som kröp runt på grenen.

Knytet hade alltså "mognat" eller vad man ska kalla det. Helt plötsligt var det som värsta miniterrariet på grenen - yeak!

Vi fick plocka bort dem en och en och sedan gick de förmodligen en mer eller mindre plågsam kvävningsdöd till mötes, instängda i en plastpåse à två liter. Nu hoppas jag att jag inte hamnar i insektshelvetet, allså platsen där man hamnar när man tar små oskyldiga (nåja) larver av daga. Men det är förmodligen väldigt larv-igt att tänka så eller?

Förlåt, jag kunde inte låta bli...:-)

Min fantasi skenar iväg

Jag hade inte tänkt skriva något i dag, eftersom mitt bredband hemma ska fixas i morgon - den som väntar på något gott väntar på datasupport! Men jag måste ha er hjälp. Vad är det på bilderna nedan?

Jag fick nämligen ett ryck och gick bärsärk (nåja) i trädgården. Döda grenar - bort. Fel grenar som spritt sig i fel buske - bort. Och mitt i allt detta beskärande hittar jag det som finns på bilden, vad det nu är. Härvan i sin helhet är ungefär en och en halv decimeter lång och jag tycker, i min skenande fantasi, att det ser ut som en massa små mystiska orientaliska ormungar eller något.

Nu är det förmodligen inte alls det, men vad är det? Finns det någon kunnig ute i cyberrymden? Det vore verkligen kul att veta!

Alla dessa helger som kom och gick

Nu är bokbärarhelgen över. Jo, jag har burit böcker. Många böcker. Vi håller ju på och flyttar om en del här hemma, och ni ska få mängder med bildbevis vilken dag som helst, men inte förrän vi är mer klara än vi är. Nästa steg är att sortera böckerna, för nu finns fackböcker här och där, romaner uppe och nere, författare på bokstaven M i fem olika bokhyllor - det gäller förresten alla bokstäver. Men en sak i taget.

I helgen har vi även varit på dans - och jag hoppas att ni läste rätt där, för i min värld är inte att vara på dans samma sak som att dansa.

Nej, att vara på dans är detsamma som att gå runt och tjata med folk, ta lite kort, hänga i korvbaren och ha det allmänt mysigt. Den dans jag pratar om är alltså den årliga Bengt Hennings-dansen i Månstadsparken. I år var det runt 270 personer där, vilket är skapligt bra. Visst, det är ju inte som förrförra året, då 700 personer var där, men för mig handlar det mycket om att människor ska tänka mysiga tankar när de är i parken och därmed vilja komma tillbaka. Då håller man parken vid liv, så att säga.

Så länge danserna går ihop sig, och gärna med lite vinst, så är det ok. Månstadsparken är dessutom så vacker så det är en fröjd att vara där oavsett om man dansar eller inte. Så nästa år kommer du väl, eller? Jag lovar att ta väl hand om dig - kanske till och med bjuda dig på en kopp kaffe. Öltält har vi inget, för vi tycker liksom att det ska vara folkparkskänsla all the way. Jag kan dock inte garantera att det inte finns en och annan fickljummen plunta här och där.

(Den meningen innehöll två negationer som tog ut varandra. Du som kommer ihåg vad svenskfröken sade vet vad jag menar. Ni andra får gissa.)

Du får bara en dagens bild i dag, och den är dessutom misslyckad, med vanliga fotomått mätt. Men jag tänkte såhär: Det här paret satt vid en bänk i Månstadsparken. Det var mörkt ute men de hade tänt levande ljus och också ställt en vas med blommor på bordet. I min värld är det maximal romantikfaktor på sånt. Då hör det liksom till att bilden är suddig, för hade det varit en glasklar bild hade mystiken, och kanske också romantiken, försvunnit, eller hur?

Stockholm - stad i världen

Kommer ni ihåg Pughs gamla slagdänga "Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm, världens stad." Nu är jag där igen, så hösten har nog kommit på riktigt. Sanningen att säga ska jag hit nästa vecka också. Och veckan därpå. Många skäl att längta hem till Månstad alltså. :-)

Just nu sitter jag hotellet och halvkollar på tv och Aktuellt har inslag på inslag om ambassadstormning, finanskris och svälten i Afrika. Jag håller verkligen med fina väninnan Maria som i sitt sommarprogram pratade om att sociala medier kan fungera som trevligt komplement till allt elände som sköljer över en i andra medier. Här på nätet kan man ju läsa trevligheter, hitta nya och gamla vänner och skriva av sig en stund. Allt detta mår i alla fall jag bra av.

Jag läste förresten på Facebook att någon skrev om uttrycket "Det går som tåget" och att det inte riktigt är trovärdigt längre. Så kan man tycka om SJ. Men tro det eller ej, i dag rullade tåget in på Stockholms central 16 minuter före utsatt tid. Ja, du läste rätt - före utsatt tid. Sådant kan också hända.

Bredvid mig på tåget satt en intressant kille.

Han var cirka 25 år, bastant men inte tjock och hade två mobiltelefoner igång, varav han lyssnade på musik i den ena. Och vilken musik sen! Han satt nämligen och lyssnade på taktfasta marscher. Marsch på marsch. Efter ett par timmar gick han dock över till Magnus Uggla och då satt han och gnolade med hela tiden, ganska högt. Killen läste också. En riktigt tegelsten som hette "Den dolda alliansen" och nyfiken som jag är har jag självklart kollat upp vad den handlar om, och det är tydligen en bok om Sveriges hemliga Natoförbindelser. Det ni!

Det mest íntressanta i sammanhanget är dock jag själv.

Jag bildade mig nämligen snabbt uppfattningen att detta var en ganska tuff grabb. Det var väl marschmusiken som gjorde det, och tegelstensboken. Döm om min förvåning när det ringer i hans ena telefon och han med ljus, men ändå tydlig, stämma säger: "Heeeej älskling!" och sedan pratade puttinuttigt (hittar inget bättre ord) men kvinnan i hans liv. De avhandlade hennes (troligen) föräldrar och han hälsade sååå gott till dem, och snaaart skulle han var hemma hos sin lilla älskling.

Där fick jag för förutfattade meningar!

Nu ska jag surfa runt lite, kanske jag hittar något kul att läsa, som kontrast till Aktuelltnyheterna. Vad gör du en kväll som denna?

För eller emot?

I kväll är det deckardags på tv - komissarie Montalbano. Tidigare gick Morden i Midsumer samma tid och nu vill jag veta: Vem tycker du är bäst?

Jag tycker nog själv att Barnaby är bättre, även nu när det är originalets kusin, så att säga. Dock måste jag tillstå att Montalbano är ungefär 82 gånger snyggare *rodnar lite*. Jag vet dessutom att jag har medhåll om det från flera damer. Det faktum att han har en ljuvlig lya precis vid havet gör nog sitt till.

Samtidigt tycker jag att storyn och dialogen är bättre i Midsumer. Det kan i och för sig ha att göra med att jag kan engelska men inte italienska. Man hör ju mer än man läser på textremsan, så att säga.

Ni hör - det är en äkta våg som talar här - för och emot, för och emot. Dessutom undrar jag lite oroligt om jag månne börjar bli gumsjuk när utseende ens är en faktor i bedömningen av deckarkvalitet...

Så hjälp mig - vem av herrarna är bäst? Montalbano eller Barnaby?

Som utlovat

Jag har varit dålig med "dagens bild" på sistone, beroende på uppkopplingssvårigheter, eller vad man ska kalla det, så därför kommer här ett collage med sommarhändelser i form av umgänge, vila, små utflykter och mys. Själv återkommer jag med ord någon annan stund eller dag. Ha det gott så länge!

Vackra Torpa Stenhus - väl värt ett besök!

Interiör från Torpa Stenhus.

Amalias Hus i Gränna - hög romantikfaktor...

Solnedgång i Simmesjön.

En liten rackare som åkte i plurret igen...

Såhär har jag det på mina morgonpromenader...

Men hösten är nog på väg, för ljungen blommar.

En ljugarbänk måhända? Solens sista strålar för kvällen.

 En vacker damm mitt i skogen.

En paus i grönskan...

 Ja, hösten är nog här, men den har smakfulla inslag!

gött göttigött gött

Det här har varit en skön helg, fylld av umgänge, god mat, tipspromenad och hemmapyssel. Nu börjar vi få ordning på både kontor och gästrum och det blir jättebra! Nästa steg är att gå igenom bokhyllorna - och det finns många i det Vainionpääska-Peterssonska hemmet.

Det är väl inget problem i sig, men det finns fler böcker än hyllmetrar om man säger så, och nu är det dags att skiljas från "VF 70 år", "Sportfiske 1991" och andra klassiker. Jag har jättesvårt att göra mig av med böcker, men ibland måste man sätta en gräns. Det är möjligt, men inte säkert, att Focus uppslagsverk i 12 band också får vika undan för nyare litteratur, för jag tittar verkligen aldrig i dem. Jag köpte dem när jag precis flyttat hemifrån, på den tiden när ett uppslagsverk var något man skulle ha. Numera googlar man ju i stället.

Missuppfatta mig inte. Jag ratar inte vackra böcker för ny teknik. Inte alltid i alla fall. Men när man vet att väldigt mycket av uppgifterna i dem ändå inte stämmer, så kanske deras tid är ute. Vi får se.

I går var vi på kalas hos goda vänner som har en liten stuga vid en liten damm mitt ute i skogen. Vi umgicks, spelade kubb, grillade och hade det jättemysigt. Cykelturen hem i mörka natten gick också bra men det var lite som någon sade: Nu får de inte göra vägen bredare, för det blir så långt hem...

Tipspromenaden då? Tja, vad ska man säga. Min blygsamhet förbjuder mig egentligen - men någon ska ju vinna. :-)

Det blir ingen dagens bild i dag heller, men i morgon ska jag ladda ner ett gäng till er från jobbet när uppkopplingen är mer bildnedladdarvänlig. Det är ju moderna att hållas på halster i dessa grilltider - eller någon annan långsökt vits.

Har du haft det bra i helgen?

Ibland vinner latheten - men ändå inte

Jag vet inte hur ni har haft det på er hemmaplan, men här har det varit ett antal fullständigt ljuvliga dagar och de har vi tillbringat i paradiset Simmesjö - en plats där solen alltid skiner men tekniken inte alltid är med. Jag har alltså inte bloggat på ett tag vilket du kanske (förhoppningsvis?) märkt.

Och ska jag vara ärligt har det varit ganska skönt att "slippa er" några dagar - ni som har varit i Simmesjö vet vad jag menar. Om jag ska välja mellan att sitta vid datorn och att sitta i en lite båt och meta, eller möjligen att sitta på en altan och titta ut över en spegelblank sjö, tror jag att det är ett bra val att välja bort datorn, eller?

Men helt datorfri har jag inte varit. Detta är ju en jobbvecka, och numera har jag en dator med dockningsstation - varför har jag inte skaffat det tidigare?

Nu kan jag ha med mig allt material i min bärbara dator - utan usb-minnen, utan att behöva maila till mig själv och utan att bli helt förlorad i vilken version jag har i vilken dator. Du store tid vad smidigt det är! Ni som känner mig vet ju att jag gillar teknik, så egentligen är det märkligt att jag inte skaffat det tidigare. Men nu när det var dags för ny dator på jobbet var jag återigen på väg att köpa en stationär dator igen, lite av gammal vana. Men den kloke J tipsade mig om den här lösningen för så har de haft på hans jobb i flera år. 

Dessutom har jag gjort om gäststugan i Simmesjö till skrivarstuga.

Någon kanske minns det extra köksbord jag skaffade, för att man faktiskt aldrig kan få för många sådana? Om inte kan ni fräscha upp minnet - här. Familjens tredje köksbord åkte ju in i gäststugan men numera kan jag sitta där på förmiddagarna och jobba - bra arbetshöjd, svalt fram till klockan 12, extra läslampa om jag behöver. Perfekt!

Endera dagen ska ni få bildbevis på det mesta - från spegelblanka sjöar till morgonsällskap, men det finns en sak som jag inte har fixat med nya datorn ännu och det är en snabb uppkoppling här i Månstad. Det trådlösa vill liksom inte hitta nykomlingen, men det ska väl fixa sig endera dagen. Så länge får ni tro mig på mitt ord att jag har haft det väldigt bra och jag hoppas att du har haft detsamma.

Du får förresten gärna lämna en kommentar, så att jag vet att du finns kvar. :-)