Vad är det för dag i dag?

Jag är dagvill som bara den. I lördags var jag i Stockholm och jobbade. I morgon reser jag dit igen, för fyra dagar den här gången. I kväll är det alltså stora klädfunderardagen: Blir det regn eller sol? Blir det varmt eller kallt? Ska jag vara skötsam och på hotellet hela tiden (utom när jag jobbar då) eller ska jag ut och ränna med väninnorna?

Låt mig bara påpeka att "ut och ränna" INTE är detsamma som dåligheter. Man kan ränna ut och äta, ränna på bio och sedan ränna tillbaka till hotellet.

Jag märkte dock till min förskräckelse att vi har fått fukt i garderoben nu i vinter. Alla chicka toppar från i fjol har krympt och ser numera ut som något slags osnyggt hängande bikiniöverdelar. Inte riktigt klädsamt på en dam som passerat navelvisaråldern med mängder av år.

Nej, som jag ser det har jag två alterantiv inför Mallisveckan som är i antågande - svält eller shopping. Oj, vilket lätt val det var, när jag tänkte närmare på saken. :)

Kanske jag också kör lite slanka linjen på maten den närmaste tiden. Dock noterade jag att hotellet har en thailändsk restaurang med special price for guests, som det står på hemsidan. Och man ska ju gynna den inhemska konsumtionen, det har jag hört på tv.

Visst är det tursamt att thailändsk mat kan vara inhemsk i ett sådant läge? Sånt gillar jag!

Utanför fönstret gal göken som token själv just nu. Jag och J var ute och fotade lite för en stund sedan, så dagens bilder får väl bli just lite natur. Allt spritter och spricker för fullt just nu. Ni får även en bonusbild från helgens loppis. De två lamporna ska pryda stugan i Simmesjö.

Visst är de fina, på sitt lite märkliga vis?

Ja, var ska man börja?

Vilken helg. Resa till Stockholm på lördag morgon, och tack SJ - allt gick som det skulle. Kurseftermiddag med ett gäng kunskapshungriga sekreterare som ville veta ALLT om avsvarsfrihet, propositionsordningar, protokoll, rösträknare, paragrafnumrering...

Frågorna haglade och "skolfröken" Petra gjorde vad jag kunde för att reda ut det. Gudskelov känner jag mig rätt trygg i min mötesteknikskunskap, så i all ödmjukhet må jag väl säga att det gick ganska bra.

Hemresan skedde med bil i stället för tåg.

Jag samåkte med A som hade varit på annan kurs, så vi möttes i Tungelsta - en liten ort som jag inte ens visste att den fanns. Resan gick bra, och jag skrattade både gott och mycket. Visste ni att Max i Jönköping är stället där det händer? När man väl hittat dit vill säga? Men A - man får inte stirra på folk sådär, speciellt inte på folk som har tonade rutor på bilen. Man vet aldrig vad som kan hända.

Och visste ni att det är den blå dutten i gps:en som är bilen och den gröna som är dit man ska? Jag vet det. Nu.

Väl hemma svek jag mitt älskade Månstadsparken och dansen till Jannez, för vi var hemma sent och jag var jättetrött. Soffläge och schlagerfestival fick det bli. Och ja, rätt låt vann. Jag hade dessutom tippat Azerbadjan (eller hur det nu stavas) och Turkiet högt, och båda dessa kom högt.

I dag är det dessutom Styvmors dag!

Det var i alla fall vad M sade när hon kom med en chokladkartong som jag blev jätteglad för! Därtill fick jag en fin orkidé av J, M och M - och lite schlagerspel på Oddset. Jag hade nämligen nämnt att jag höll på de tre låtarna ovan (orkar inte stava till Azer.. en gång till) och därför hade J tippat på dem åt mig. Och jag vann lite - tjoho!

Många menar att det här med Mors dag är ett kommersiellt jippo, och det är det väl - om man tänker rationellt med hjärnan. Men i hjärtat tror jag att alla mammor blir glada för lite uppvaktning en dag som i dag. Självklart tänker jag på min egen mamma också, som finns i Värmland. Det känns långt dit ibland.

På eftermiddagen var vi i alla fall hos J:s föräldrar, fikade, glasstårtade och umgicks. J:s syster var också där. Det var jättetrevligt på alla sätt - tack för det!

Dagens bild får bli blombilder - ovanligt eller hur? Nu blommar nämligen äppelträdgården här i Månstad. Visst är det vackert!

Vad har du gjort i dag?

En kväll mellan fotboll och dans

Månstadsparken är lite av ett andra hem just nu, och sämre ställen kan man vara på en försommarkväll, för det är väl försommar nu? Det borde det vara i slutet av maj.

I kväll var det match för Månstads IF mot Kinnarp-Slutarp - se det var väl ett lag med ett catchy namn - och i morgon kväll är det dans till Jannez. Jodå, det är dags för "stordans" igen. Det är så härligt med den där riktiga folkparkskänslan som finns i Månstadsparken. Kulörta lampor i kullen, kaffe och smörgåsar - och kanske en och annan fickplunta? Det vet jag förstås inget om, men man kan ju ana...:-)

De som har hand om det kallas för (d)ansvariga. Det är en ordvits i min smak. Och de (d)ansvariga har jobbat som tusan inför dansen. All heder till dem!

Ni som följt bloggen vet ju att jag inte dansar sådär gärna. Det finns möjligen ett traumatiskt skäl till det, för att glädja eventuella Freudianer. För många år sedan var jag nämligen på dans i stadshuset i Stockholm. Jag och min kavaljer gled ut på dansgolvet, och han ville väl skoja till det när han sade:

- Min sköna, du dansar som en älva (konstpaus) tolv elefanter.

På tal om ordvitsar. Jo, visst har jag dansat efter det, så danskavaljeren från förr ska inte lastas för allt. Men jag tycker inte att det är så kul. Som D sade på matchen i dag:

- Dansar gör de som inte har råd att hänga i baren!

Men turligt nog finns det massor av Månstadsbor som gärna svänger de lurviga till tonerna av en bra orkester, och jag gillar stämnningen och känslan kring danskvällarna i parken, så självklart ska jag dit.

Mellan kvällens match och morgondagens dans ska jag hinna med en sväng till Stockholm och hålla kurs tre timmar i morgon eftermiddag. Men om vi har medvind och tur, så hinner jag till parken lagom till dansen.

Dagens bild får väl bli grabbarna i Jannez - du kommer väl till Månstad i morgon?

Det var länge sedan jag njöt så

Visste ni att Harry S Truman var hård på tequila? Eller att Albert Einstein hade en okänd bror vid namn Herbert, som förresten var en förvirrad stackare? Och hade ni ens en aning om att det var en servitör som satt inne med svaret på hur man skulle konstruera den första atombomben? Inget av detta är förmodligen sant, men allt står att läsa i den underbara boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Snälla, läs den i sommar, eller ännu hellre - börja redan i morgon. Det var länge sedan jag njöt så av en bok!

Baksidestexten lyder:

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. och nu är han lös igen.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Författaren heter Jonas Jonasson, och han lär just nu skriva på sin andra roman. Hoppas att han skyndar sig!

Petra vs. Petersson

Har ni sett dagens löpsedlar på Expressen? Tre av orden är riktigt stora och feta - "BILDT", "MONA" och "MÖRDAS". I betydligt mindre bokstäver står det "hindrade Sahlin från att". Det stod alltså inte BILDT och SAHLIN och absolut inte CARL och SAHLIN.

Detta är ett fenomen jag har funderat på rätt mycket när det gäller just Mona Sahlin. Hon är liksom bara Mona i media. Spelar det roll? Kanske inte, kanske jag övertolkar, men om man funderar lite längre kan man kanske se ett mönster?

Visst - det kan handla om manligt och kvinnligt, men det håller inte fullt ut.

Ingen kallade Margaret Thatcher för Margaret eller Maggie på den tiden det begav sig. Inga löpsedlar skriker ut att Beatrice är i farten, när Beatrice Ask gör något. Ingen kallade Madeleine Albright för Madeleine, eller Madde, för den delen. Ingen refererar till vad Indira eller Angela har sagt, när man menar Indira Gandhi respektive Angela Merckel. Så varför är Mona bara Mona? Eller Maud oftast bara Maud, för den delen - men inte lika ofta tror jag, eller?

När jag har mina konspiratoriska dagar funderar jag på om det handlar om att förminska. Jag tog ju upp härskartekniker häromdagen. Vill man kanske göra Mona till tjejen i huset intill, hon som man småpratar med - men som inte leder ett land?

Det känns allt för gement att det medvetet skulle vara så, men ju mer jag iakttar och reflekterar över detta evinnerliga efternamnsnamnsdroppande, desto mer uppenbart blir det hur som helst att det sker - medvetet eller inte. Men går man ett steg till låter det riktigt fånigt: "Fredrik och Tobias käkade lunch med Anders och Mats efter regeringssammanträdet." Man vet knappt vilka de är.

Jag heter jag Vainionpää, vilket kan få vem som helst att vilja tappa mitt efternamn - men gudskelov figuerar jag inte på löpsedlarna, så det får väl gå. :-)

Dagens bild får bli ett hav av rosenblad. Ytterligare ett minne från bröllopet i helgen - så fint det var!

Jag ser nya saker hela tiden

Så många gånger jag har gått i kommunhuset - korridorer fram och tillbaka, trappor upp och ner. Och ändå är det först i dag jag har sett de fina brandpostluckorna. Jättefina luckor som ser allt annat än nya och moderna ut. Troligen har de funnits där i alla tider, och måtte de få vara kvar i evighet, annars är det ju ofta sådant som försvinner i renoveringar.

Det är nog så. Ibland ser man helt enkelt saker med andra ögon.

Numera uppskattar jag till exempel att häggen just nu blommar allt vad den orkar i trädgården. Sådant noterade jag inte för typ 15 år sedan. Numera kan jag titta på konst som jag inte begriper och uppskatta den ändå. Man behöver ju faktiskt inte begripa allt här i världen - vilket är en insikt i sig.

På tal om att inte förstå - i morgon ska jag träffa lilla firmans revisor. Det är i sanning tur att han förstår sådant som jag inte förstår. :-)

Dagens bild får bli den vackra brandpostluckan. Lite sned bild måhända, några kartonger i ena hörnet och en saknad bokstav minsann - men visst är den fin?

Ibland blir man trött

I kväll har jag varit på sammanträde. En ganska stillsam tillställning, med lite diskussion och debatt om viktiga frågor såklart. Det är väl ingen rusning upp i talarstolen på våra fullmäktigemöten, men några tappra själar håller dock fart på diskussionen.

Dock hände det som händer ibland, att det används härskartekniker av olika slag. Låt mig säga att det faktiskt inte är så vanligt i just denna församling, vilket hedrar den. Jag tror inte heller alltid att de som använder dem är medvetna om det, men icke förty (gillar det uttrycket!) är det trist när det dyker upp.

För er som kanske inte hört talas om härskarteknikerna är det olika sätt att förminska människor. De är fem till antalet och kvinnan bakom dem heter Berit Ås, en klok norsk professor. De fem härskarteknikerna är:

1. Osynliggörande
2. Förlöjligande
3. Undanhållande av information
4. Dubbelbestraffning
5. Påförande av skuld och skam

I dag var det väl något slags blandning av 2 och 5 som dök upp, när en kvinnlig ledamot fick höra att det var märkligt att det kommer upp (underförstått hon tar upp) frågor som faktiskt har diskuterats så mycket och länge tidigare. Hade hon inte förstått det som sades, eller?

Hon gick dock upp i talarstolen och påpekade denna "näsknäpp" - bra rutet!

Dagens bild får bli det träd som jag vägrade låta J ta ner bara för att det var halvt. Halva träd kan ju vara bra att ha. Såhär fint blev det. Vänta bara tills jag får dit slingerkrassen också, då rackarns!

Hur har du det i trädgård och på balkong?

Åh, vilken underbar dag!

I går var jag på en underbar plats, på ett underbart bröllop, med underbara människor och ett underbart väder. Finns inget annat att säga än att det var helt underbart!

Min systerdotter J sade ja till sin älskade K under äppelträden, solen sken, tårarna rann och allt var bara lycka.

Vi var på Amalias Hus i Gränna, ett litet hotell där den första polkagrisbakartanten i Gränna bodde. Jätteläckra rum i gammal stil, nästan som i en liten by för sig själv utefter Grännas centralgata. Stället ingår i något som heter Historic Hotels of Sweden, och det är verkligen värt ett besök. En svensk pärla helt enkelt. Kolla gärna in länken - här.

J och K är två tjejer som verkligen älskar varandra, och precis som syster P sade i sitt tal, så är det ju först nu som ordet brudpar verkligen kommer till sin rätt - ett par brudar helt enkelt! Semantiken och verkligheten, hand i hand.

Och jag är så lycklig att Sverige äntligen har slagit fast att samkönade äktenskap är lika viktiga, riktiga, ärliga och kärleksfulla som alla andra äktenskap. Kärlek och omtanke skapar inga krigsherrar - eller krigsdamer heller för den delen. Det är trångsynthet och avundsjuka som är problemet.

Jag kommer att visa några fler bilder från detta fina någon dag, men eftersom telefon och bredband fortfarande inte behagar fungera här i Månstad får det vänta tills jag är åter på jobbet, och dit vill jag faktiskt inte åka i dag. En bild har jag i alla fall lyckats ladda ner.

Länge leve kärleken och stort grattis till er att ni har funnit varandra, J och K!

Jag vill så mycket mer än jag hinner

Ibland har det sitt pris att vara aktiv överallt och därtill vara företagare. Just nu har jag en period när många kunder vill ha sitt gjort - vilket förstås måste göras, men därtill har vi danser i idrottsföreningen och en valrörelse på gång. Det är mycket nu...

Problemet, vilket det väl egentligen inte är, är att jag tycker att det mesta är roligt och kul, när jag väl är där. Men startsträckan är rätt lång emellanåt.

Därför ska det bli mysigt, roligt, härligt och gott att bryta av vardagen med ett bröllop i helgen! Två förälskade människor som säger ja till varandra, det är verkligen sådant som piggar upp. :-)

Det kanske blir si och så med bloggandet i helgen, men ni får ha det så gott. Något speciellt på programmet?

Dagens bild blir en bröllopstårta - jag tycker att det passar så bra!

Blixar och dunder

I dag är det en sådan där dag när man inte vet vad som är upp eller ner, och det är ganska skönt att den börjar bli till ända. Jag for Götet tidigt i morse för jobb, och där tänkte jag mig faktiskt en strosande, mysdag med mjukglass och shopping.

Och shopping blev det. Tre jättefina tunikor, som kanske kommer på bild någon dag. Jag är jättenöjd!

Dock blev det ingen mjukglass. Jobbet pockade på, så jag for hemåt i stället. Väl hemma var det blixtar och dunder, ska ni veta. Årets första rejäla åskoväder, och det är då man märker att man bor på landet. När jag stod i köket small det så att rutorna skallrade (det är sant) och det blixtrade till i ett eluttag. Riktigt läbbigt.

Till saken hör att vackre katten Alfred spatserade förbi precis när det blixtrade till, och jag har sällan sett en katt så perplex. Han nästan studsade därifrån! Tur att inte kattrackaren tog eld. Han blev ju trots allt april månads katt i Hemmets Journal, och det anstår inte en sådan att vara svedd i pälsen.

Som tur är drog vi ur alla sladdar i morse, men telefonlinjen är sig inte riktigt lik ändå, så är sitter jag med mitt mobila bredband.

En mindre rolig sak i dag är att en mycket god väns mamma har gått bort.

Jag tänker på dig, det vet du. Jag tänker också på mamma B. Kommer du ihåg när du stack gaffeln i hennes arm? Eller när livet - enligt bibeln, eller var det Vikingarna - pendlade mellan skratt och gråt? Dessa kommentarer är väldigt interna, och det må andra bloggläsare förlåta. Men jag hoppas att ni båda ler lite - du på ditt håll och hon i sin himmel. Stor kram!

Det blir ingen dagens bild, för nedladdningen tar på tok för lång - en flicka måste ju sova också. :-)

En titel jag inte visste fanns

I dag kom J hem från jobbet och berättade att han hade träffat en bitillsyningsman. Smaka på det ordet. Bitillsyningsman. När jag sökte på google fick jag inte mindre än 503 träffar, varav med intressanta namnet Svensk Biavel, och där man kan hitta en handbok om just biavel.

Jag blir nyfiken och läser lite i denna handbok.

Där står att läsa att varje bidrottning ska ha ett unikt identitetsnummer. Hur går den märkningen till? Får de en gul nummerlapp i örat, som kossorna? Min fantasi spelar mig otroliga spratt när jag sitter och tänker på detta.

Spänningen stiger när jag läser vidare.

Om man öppnar ett mycket oroligt och aggressivt samhälle bör man vänta med att bedöma samhällen som står intill, tills det aggressiva samhället har lugnat sig. Vaktbin från det arga samhället kommer annars att följa biodlaren och negativt påverka bedömningen av nästa samhälle.

Och i instruktionerna står att läsa att mna ska undvida ingrepp som ger upphov till röveri. Man ska även undvika att krossa bin. Wallander hade inte kunnat formulera skrivningarna bättre. Jag förstår helt plötsligt att det behövs bitillsyningsmän här i världen.

Bara så ni vet - jag driver inte med detta på något sätt, utan jag är nog mest fascinerad av att det alltid finns nya saker att lära i livet.

Dagens bild får bli ett gäng vaxljus - sådana kan man göra själv av just bivax. Sedär, ytterligare något som jag inte har lärt mig. Ännu. Har du lärt dig något nytt i dag?

Första utelunchen

I norra Sverige lär man ha jättevarmt. Kul för dem - eller nåt. Jag saknar verkligen sommarvärmen nu. Slutet av maj kan ju vara jättehärligt! Men här i Månstad är det fortfarande lite småkallt för årstiden.

Jag är visserligen inte en sådan där person som minns hur det var - kalla vintrar, sena vårar, hösten 1983, september 1996 osv. En del är ju helt otroliga på att komma ihåg sådant. Själv har jag svårt att komma ihåg vad det var för väder i förra veckan...

Men i dag kunde man sitta ute och äta lunch för första gången. Alltid något. Och häggen håller på att spricka ut nu - det är nästan fråga om timmar. Jag tror dessutom att det blir årets första rabarberpaj i helgen. Kanske den enda, för jag har en förmåga att inte ta vara på mer än till just en paj. Samma öde till mötes går de röda vinbären. Vi har mängder varje år, men jag tycker nog att det är lite för surt.

Så är det någon som är sugen på rabarber (nu) eller vinbär (längre fram i sommar) är det bara att titta förbi.

Dagens bild får bli en favorit i repris. Snygge Alfred blev nämligen vald till Månadens katt på www.kattsajten.se - yipiee! Han vann tre kilo kattmat av en sort han inte äter. Men äran, mina vänner - den gör matte stolt. Att det var jag själv som nominerade honom begriper nog de flesta som känner mig. :-)

På tal om väder förresten - har det varit varmt och gott hos dig i dag?

Lite godis på maten? Eller i stället för?

I dag har jag varit i stora staden Tranemo. Jag styrde färden dit vid lunchtid, och passerade på vägen Tranängsskolan, kommunens högstadieskola. Den ligger nära Willys, och från affären strömmade ungdomar; jag tror att jag räknade till tolv samtidigt vid övergångsstället.

Jag ska inte moralisera eller ta ställning för eller emot skolmaten. Men jag blev lite nostalgisk.

På min högstadietid, i Kristinehamn, smet vi in på Ejes konditori ibland på gympatimmarna, när de mer idrottsdugliga i stället pysslade med stadsorientering eller något. Det hände kanske en gång i månaden och det kändes lite förbjudet sådär. Den känslan av spänning tror jag inte att de här ungdomarna har när de besöker Willys på luncherna. Lite synd, tycker jag, för jag gillade den där buskänslan.

I övrigt har jag lite bröllopsfrossa.

Inte över Victoria och Daniel, även om det är svårt att värja sig mot det just nu. Och jag skulle väl inte kalla mig rojalist, men jag gillar Victoria. Tänk så många "goda råd" hon måste fått på vägen om vilket felval hon gjorde när hon blev kär i sin gymtränare. Men hon stod på sig. Kärleken övervinner allt, så sant som det är sagt.

Det är klart, hennes pappa blev ju kär i en OS-värdinna, så vad kan han säga? Men samtidigt är det nog mer accepterat att en man tar sig en kvinna av folket än tvärtom.

Men min bröllopsfrossa gäller J & K som ska gifta sig på lördag. Jag kommer att gråta glädjetårar i floder och vara världens lyckligaste moster! Visst är väl kärlek det vackraste som finns? Och på lördag ska två människor som älskar varandra säga ja till varandra. Jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Dagens bild får bli en bild som har gjorts på med applikationen Old Booth som finns till Iphone. Visst är jag fin?

Jaså, är det där du är?

Jag är ju lite förtjust i onödigheter, sådant där som är lite som russinen i müslin, ni vet. Det behövs kanske inte, men attans vad det piggar upp!

Min senaste onödighet är något som heter Gowalla. Det är en applikation till min Iphone som via gps håller lite koll på var vänner håller hus - alltså, vänner som själva har Gowalla och som vill tala om var de är.

När jag kommer hem på kvällen trycker på jag en knapp på telefonen - och vips får några utvalda vänner reda på att jag kommit hem. När jag sitter och fikar på stan kan jag "checka in" där - och vips får vännerna reda på det. Det blir ett ganska trivsamt sätt att umgås på distans så att säga. Är man på det humöret kan man skriva någon rad eller bifoga någon bild.

Någon tänker kanske: "Hur i hela friden har folk tid med sådant?" Andra kanske tänker: "Det är otäckt det där att man hela tiden ska ha koll på varandra..."

Och jag kan kanske hålla med om någon aspekt av båda kommentarerna. Men jag väljer själv om jag vill tala om var jag är, och jag talar bara om det för dem jag själv valt ut. För mig är det en kul grej, ytterligare en leksak på telefonen om man så vill. Dessutom blir det någon konstig känsla av umgänge även om man är långt borta från vännerna.

Blir du nyfiken kan du ju gå in på Gowallas hemsida och kolla - här.

I övrigt har jag haft en skön helg. Lite jobb, lite mys, lite stuga, lite grannumgänge. Lite lagom helt enkelt. Dessutom såg vi en toppenfilm - Gran Torino med Clint Eastwood. Oj, så bra - dagens filmtips, alltså.

Dagens bilder är några små skönheter som springer i en hage nära stugan. Det finns nästan inget sötare är Highland Kettle-kalvar, eller hur?

Konsten att beröra

Jag gillar konst. Ja, inte all konst, men det handlar inte om huruvida jag begriper den eller inte. Viss konst tycker jag är läcker trots att jag absolut inte fattar något. Ibland hamnar konsten direkt i hjärtat, och ibland hamnar den i hjärnan och väcker nya eller gamla tankar till liv. I vilket fall som helst är jag av den uppfattningen att konst bör och ska beröra. I dag blev jag därför lite beklämd.

Borås vill vara en konststad, inte minst vad gäller fräcka skulpturer. Där har man lyckats, till viss del. Det finns många läckra - mer eller mindre begripliga - skulpturer i stan. Just nu finns fyra skulpturer av William Sweetlove uppsatta i Stadsparken, varav tre är hundar och en är en galaklänning med små grodor på.

Samtliga är gjorda i starka klara färger, precis som leksaker - och barnen gillar dem. Så till den milda grad att de klättrar och klänger på dem. Snacka om närkontakt med konst.

Så vill jag att det ska vara. Konstverk ska kunna beröra även små barn, som inte kan sätta fina konstrecensionsord på den utan som bara liksom lockar till lek!

Men nu har musiechefen i Borås gått ut och sagt att föräldrarna måste ta ansvar för sina barn. Konst är allvarliga saker, inget man leker med. Han drar till med ett exempel gällande en annan skulptur i staden - den gula Declination, där han säger följande:

– Den kostade 4,5 miljoner, det är lika mycket som tio Mercedes Benz. Men det finns inte en förälder som skulle tillåta sitt barn att klättra på sin Mercedez Benz och då kostar den här tio gånger så mycket.

(Källa: Borås Tidning)

Men konst ska väl inte värderas utifrån pris på det sättet? Konst ska väl värderas utifrån de känslor den väcker, eller?

Jag har bott i Västertorp i Stockholm tidigare. Det är en stadsdel känd för alla sina skulpturer. Jag och några väninnor var ute och "skulpturvandring" en gång, mest för att det var kul.
När vi såg Gubben med geten sade L:

- Åh, den klättrade jag så mycket på när jag var barn!

Så ska konst vara för mig. Minnen. Upplevelser. Leenden. Inte museichefer som räknar konstverk i pengar.

Därför blir dagens bild två alldeles nytagna bilder från Stadsparken i Borås. Förmodligen hade ingen av personerna på bilderna läst Borås Tidning i dag. Eller så kan man nästan hoppas att de hade det.

Titta och njut!

Klang och jubel!

Tihi, noterade precis att jag har passerat 4 000 unika besökare på bloggen. Sådant känns bra för självkänslan! Ja, jag erkänner. Jag har den där räknaren mer för min skull än för er. Jag skulle kunna säga att det är för att föra statistik eller något annat som låter allvarsamt, men ska jag vara ärlig handlar det mest om egokicken.

Kul att se att folk läser helt enkelt. Fortsätt gärna med det! :-)

Dagens bild får bli en 80-talsklassiker. Jag hörde nämligen att modet med body utanpå leggings är tillbaka. Bäva måste alla vi som kanske inte passade i det ens på den tiden det begav sig.

Nyfiken fråga: Varför besökte du den här bloggen just nu?

Askmoln och himmelsfärder

Tror in att askmolnet kommer att ställa till det en dag som i dag, när det är Kristi Himmelfärdsdag? Att fara till himlen verkar ju vara en mindre god idé numera. Det var bara en tanke som slog mig. (Ska jag vara ärlig fick jag inspirationen till tanken på Facebook - källan till all sanning numera.)

Hur som helst var jag med om en folkrörelse i går. I alla bemärkelser.

Jag vet att jag har pratat om dans mer än min kroppshydda verkar förtjäna på sistone. Men jag måste bara berätta om igår. Jag var ju "dansvakt" i Månstadparken, dvs. smörgåsbredare, kaffekokare, lottförsäljare, ja - ni vet. Klockan 19, när dansen skulle börja, vräkte regnet ner. Vräkte verkligen. Och det var fem grader ute - plus i och för sig, men ändå. Månstadparken har ju en riktigt fin dansbana av det gamla slaget, men den står trots allt ute.

Döm om min förvåning när det ändå kom runt 100 personer för att dansa - farandes från Småland, Borås, alla håll och kanter.

De hukade under paraplyerna när de kom, men när det drog i gång vilade sannerligen inga ledsamheter. Det tjoades och tjimmades, det buggades, det snoades, det pariserpolskades, det foxtrottades, det åts smörgåsar, det dracks kaffe.

Det var fest i parken helt enkelt!

Jag är oftast en positiv rackare, men jag hade inte i min vildaste fantasi förstått vilken folkrörelse det här med att åka runt och dansa verkligen är. Framåt 22-tiden kom folk ångande och svettiga framt till luckan i klubbstugan och drack litervis med vatten. På dansgolvet strödde man ut något som visst kallas danspulver. Jag, som precis läst Snabba Cash om grabbarna på Stureplan, trodde i min enfald att "pulver" som man dansar bättre av är olagligt, men icke.

Och när de drog i gång med något som tydligen kallas Sockerpillret i danskretsar - en dans där jag definitivt hade brutit både armar och ben - var snurrarna och farten på dansgolvet värre än de där tekopparna man åker i på Liseberg (eller om det är Gröna Lund). Snacka om motionsdans!

Det roliga är förstås att alla verkade jättenöjda - både med vackra parken och dess kulörta lampor överallt, dansen och fikat. Det var en lyckad kväll, helt enkelt. Och känner du att du missade något, så kör vi nästa torsdag igen. Du är så välkommen!

Dagens bild får bli en stämningsbild från gårdagkvällen. Lite mörk kanske, men det var runt 22.30-tiden den togs.

Vad gör du en helgdag som i dag?

En tänkbar affärsidé?

I dag kom schlagerboken - tralala, vad jag blev glad! Och genast rusade jag (nåja) in till pianot och satte mig att spela. Men hu vad illa det lät.

Pianot är ruskigt ostämt, inte tu tal om det. Men därtill är jag nog lite för otränad för att göra mitt gamla Malmsjö Student riktig rättvisa. Pianot har funnits i familjens ägo i dryga 40 år; jag började spela när jag var i sexårsåldern, tror jag.

Det är kul och så, men jag har ingen talang. Ett krasst konstaterande, men icke förty (snyggt uttryck!) sant. En del har det där i sig, som min gode vän M, men jag gör mig bäst som tacksam publik.

Dock har jag kommit på en idé. Schlagerförfattare, vad tror ni om det?

Rimma, timma, glimma.
Stjärna, gärna, värna.
Råda, båda, klåda.
Hjärta, smärta... fjärta?

Nja, jag får väl jobba lite på det där med rimmen. Men när det gäller musiken har jag fått värsta tipset. Kolla in den här youtube-filmen. Den visar att med fyra ackord kan du skapa vilken hit som helst - och många har redan gjort det.

Länken finns - här. Den är otroligt sevärd.

Dagens bild får bli Njord - väderguden i den nordiska mytologin. Enligt Wikipedia var han far till Frej och Freja med sin första, okända hustru, som också var hans syster. Låter väl sådär...

Hoppas hur som helst att han tänker på Månstad i kväll, när folk ska dansa i parken, för just nu regnar det nämligen. Så snälla stödtänk på oss i kväll och håll alla tummar och tår!

Spelar du förresten något instrument?

Hur kan man ta så fel?

Här måste till en korrigering och ett erkännade av fel. Jodå, jag är en ödmjuk rackare. Det är inte Trippix som spelar i Månstadsparken i kväll, det är Diggarna. Så, nu var det tillrättalagt. Man vill ju gärna att det ska bli rätt. :-)

Som bonus får ni en bild på dem.

I morgon är det dans igen

"Nu drar vi till Månstadparken!" Det hoppas jag blir en vanlig replik i de sjuhäradska stugorna i morgon. Det är nämligen dags för dans igen - denna gång till Trippix orkester. De är säkert jättebra, och jag tror verkligen att det blir en höjdarkväll. Själv ska jag stå och bre mackor, fixa kaffe och vara allmänt behjälplig.

Visst måste man väl fascineras över dessa dansbandsnamn? Jag kollade på nätet, och är kommer några varianter som jag tycker är rätt läckra:

- Rolf Lennartz (obligatorisk z-stavning)
- Birgits (kort men kärnfullt tycker jag nog)
- Örjan Quists (säg det efter ett par pilsner om du kan...)
- Zlipperz (dubbel-z!)
- Benkt Åscars (jo, de stavar så)
- Lars-Eric Thorbjörns (två frontfigurer?)

Och så håller det på all evighet. Dansbandskort från förr börjar faktiskt att bli samlarobjekt, så släng inte era gamla, vad ni än gör. Kolla in den här hemsidan om dansbandskort. Det finns även en bok med dansbandskort, Svenska dansband - jag har den om du vill låna *rodnar klädsamt*.

Själv kommer jag inte att glömma förra årets höjdardans i Månstadparken till Bengt Hennings. Det var en riktig folkparkskväll det. Och vet ni - de kommer tillbaka till vackra parken redan i augusti!

Vilket är ditt bästa dansbandsminne?