Valborg och ungdomsfylla

Jag minns inte mina unga "Valborgsfyllor". Jag vill förstås gärna se det som att de var så få, mer än att minnet är svagt för att det var så länge sedan. Men i dag är det ju många unga människor som tar sitt första rejäla rus.

Därför funderar jag på det där med att bjuda ungdomar på alkohol hemma innan de har åldern inne, så att säga.

Jag tycker personligen att det är fel, så har jag det sagt. Samtidigt får folk göra som de vill i sina hem så jag dömer ingen. Varje hem är suveränt att självt fatta de besluten utifrån sina skäl, så har jag även det sagt. Inga moralkakor här alltså. Men jag läste en gång en folder av något slag som fick mig att fundera kring det här.

Finns det någon tonåring som på en fest skulle säga: "Nej tack, jag vill inte ha någon mer sprit. Jag fick nämligen ett par glas vin hemma." Det är lika osannolikt som att en femåring framåt kvällen skulle säga: "Nej, jag är lite trött, så jag tror att jag går och knyter mig..."

Dessutom har man hela livet på sig att kräkas bakom korvkiosken. (Det där sista var en egen referens, som jag inte vill diskutera mer. Det var en ungdomssynd. Nog pratat.)

Jag är i vilket fall som helst så gammal att Valborgsmässoafton känns perfekt med tv-kväll, chips och mys. Inte illa det heller. Ibland brukar vi gå till hembygdsgården här i Månstad, men det regnar i dag så vi stannar hemma. Dessutom är jag dödstrött efter en vecka med två dagar i Stockholm och en i Göteborg, så jag vill egentligen bara göra ingenting.

Vi flaggar här på Norrgården i dag, och där är vi faktiskt lite busiga.

Vi hissar flaggan på Valborgsmässoafton och låter den sitta uppe över första maj. Det är en lite ideologisk kompromiss mellan mig och J. Jag tror inte heller att det är "olagligt" längre, för förr fick väl inte flaggan hänga uppe efter solnedgång? Inte vet jag, och jag tror inte heller att flaggpolisen tar någon runda i Rösered i natt.

Dagens foto blir en Valborgseld, ingen lokal brasa dock men fin ändå. Vad gör du ikväll?

Några ord om skönhet

De senaste dagarna har jag funderat en del på det där med skönhet. Vad är vackert? Vem bestämmer det? Vilka människor ser bra ut? Vem bestämmer det? Vissa dagar känner man sig ju faktiskt riktigt fin, medan man andra dagar vill gömma sig i närmaste garderob. Med åren infinner sig förvisso en inre säkerhet, men ändå jämför man sig allt för ofta med olika ideal.

Just nu är det ju beach 2010 som pockar på, för man (läs jag) vill ju göra sig bra i en snygg baddräkt - och där är jag inte riktigt än, för att uttrycka sig milt.

Eller är jag det? Vem har bestämt att jag inte duger?

Jag läste en gång en bok som heter Kopiornas uppror av Åsa Crona. Den kom ut i början av 1990-talet, den är alltså inte helt dagsfärsk, men jag bär fortfarande med mig tankarna från den. En av Åsa Cronas teser är att vi som lever och verkar är - och ska vara - originalen. Men på grund av utseendefixeringen i samhället blir vi i stället kopior, som försöker efterlikna annons- och medieidealen.

"Jaja, hon är bara bitter", kanske någon tänker. "Egentligen vill hon vara smal och vacker hon med." Och visst blir man lite avis på de långbenta och trådsmala pumorna man översköljs med. Men häromkvällen såg jag modebloggaren Kissie på Förkväll. Hon är 19 år och har Sveriges mest lästa blogg med över en miljon besökare per vecka. En miljon!

Denna lilla tjej satt där i studion, drog sig i håret, rättade till kläderna och flackade nervöst med blicken. Och det är klart - hon är förmodligen inte värst medievan, så nervositeten var säkert befogad. Men grejen är att hon har redan opererat brösten till en size som skulle ge vem som helst ryggsmärtor, och fixat till läpparna. Nu väntar en näsoperation.

Hon är alltså bara 19 år, och har redan känt så intensivt att hon inte dög som hon var. Visst är det sorgligt på något sätt?

På Wikipedia kan man läsa följande om skönhet:

"Skönhet är en egenskap hos en person, plats, objekt eller föreställning som åstadkommer en upplevelse av perceptuell njutning, mening eller tillfredsställelse hos betraktaren. Denna upplevelse uppstår från sinnliga manifestationer som form, färg, personlighet, ljud, utformning eller rytm. /.../ Skönhet är som kulturell skapelse extremt kommersialiserad."

Så sant.

På tal om skönhet var jag i Göteborg i dag. Där har stadsträdgårdsmästaren pysslat runt om i staden och det var jättevackert! Dagens bild är två - dels en rabatt i Göteborg, dels min egen rabatt här hemma. Kan du gissa vilken som är vilken? En ledtråd kan vara att jag har mitt roliga kvar.

Har du börjat pyssla i rabatter eller balkonglådor ännu?

Jag blir så trött

Var det en slump? Var det strategiskt? Varför nämner flera ministrar gamla chokladbitar på en och samma dag? Spekulationens vågor går höga. Jag vet inte. Jag anar, men det är en annan sak. Däremot är jag både trött på påhopp och på smutskastning. Kan man inte låta sakfrågorna styra? Förstår inte politiker på toppnivå att människor inte tycker om pajkastning - oavsett vilket håll den kommer från?

Förstår man inte att demokratin får ta den största smällen?

Erkännas ska att jag inte är speciellt påläst om negative campaining. Det lär vara en hel vetenskap med konsulter som kan allt om detta. Förmodligen fungerar det till viss grad, annars skulle det inte användas. Men för mig handlar det här inte om vilken lära som är bäst, vilken kampanjstrategi som funkar eller inte funkar. För mig handlar det faktiskt om så enkla saker som förtroende och tillit.

Jag är ju själv politiker - om än inte på hög nivå. Hur ska människor kunna känna förtroende för mig, om företrädare på högre nivå håller på och kastar dynga på varandra hela tiden? Jag vill inte ha det så!

Dagens bild får bli en höna jag sprang på en gång, för jag tycker det kacklas alldeles för mycket i politikens salonger just nu. Vad tycker du?

Många vänner blir det...

Jag har fått en massa nya kompisar! Jo, det är sant. Det sägs att det är svårt att få nya vänner när man börjar komma upp i åren, men hos mig står de i kö. Bara i dag har jag fått mail från Helena och familjen Andreasen.

Helena vill förvisso att jag ska gå ner i vikt, vilket jag tycker är väl personligt påpekat, eftersom vi aldrig har träffats. Men familjen Andreasen berättar glatt att jag är utvald till Eurovisionsfinalen. Och bara häromdagen tyckte Madde & Sara att jag skulle boka en resa jorden runt. Vet ni vad jag skulle få för det? En ryggsäck! Men jag är skeptisk; det är säkert reklamtryck på den...

Det handlar förstås om alla dessa skräpmail. För kände man igen ett skräpmail på att det hette BuyCheepvia_gra, Repli_casRo_lex och sådant, men numera är det Polaren Per och Sköna Helena som skickar, och då smiter det igenom spamfiltret minsann.

Mycket irriterande - men samtidigt påhittigt, det måste jag tillstå.

Nog om detta. Nu är jag åter i Månstad efter ytterligare ett par dagar i stora staden. Mycket åkande blir det. (Jag kanske skulle maila tillbaka till Madde & Sara och kolla om jag kan få den där ryggsäcken, utan att beställa jorden-runt-resan? Hmm, tål att tänkas på.)

I morgon väntar mailrensning, bokföring och språkgranskning. En toppendag på gång alltså! Jag tror att jag flyr tillbaka en stund till minnena från helgen. Ni får dela några av dem med mig i dagens bilder. Chokladmassage på Ebbarps spa. Det slår stora staden med nougatlängder!

Har du fått några spännande erbjudanden på mailen i dag?

Lika rörigt som alltid - och lika kul!

I dag har jag haft första dagen av årets rörigaste kurs, men också en av de roligaste! En gång om året har jag nämligen kurs i Stockholm, på samma ställe, och man vet verkligen aldrig hur det går! Deltagarna är fackligt förtroendevalda, och de är mer eller mindre frivilligt valda till sitt uppdrag.

("Det var ingen annan som ville ha det...")

Och det är alltid något som strular. Förra året hade inte materialet kommit fram, i år funkade inte datorapparaterna. Något år visste de inte ens att jag skulle komma. Allmän förvirring infinner sig alltid. Men jag har lärt mig att vara ute i god tid och vara beredd på att vad som helst kan hända.

Allt som oftast brukar jag ha jurister, byråkrater, handläggare på mina kurser - folk som är vana att sitta still och lyssna. Men på den här kursen är deltagarna människor som är i farten hela dagen på jobbet, och som därmed inte är vana att sitta still i två dagar.

Det ställer större krav på mig som pedagog, ska gudarna veta. Och jag älskar det!

Jag måste vara lyhörd, observant och se till att de får prata om det de tycker är viktigt. Det gör att jag kastar mig hejdlöst fram och tillbaka i planeringen, och ingen kurs blir den andra lik. Självklart måste man vara observant och allt det där på alla kurser; finns det något värre än kursledare som inte verkar se deltagarna? Men den här kursen är mycket mer intensiv, på något sätt. Mer levande, höll jag på att skriva.

Det blir alltid mycket skratt och mycket diskussion om det fackliga uppdraget, demokrati, argumentation osv. Jag hör själv till dem som tycker att stadgar och mötesteknik är både effektivt och vackert, och jag ser det som en av mina uppgifter på kursen att få deltagarna att känna detsamma. Åtminstone litegrannn. :-)

Nu sitter jag på hotellrummet och är dödstrött.

Det blir inget ut-och-spring på stan. Jag tog visserligen en sväng till Fridhemsplan och käkade, men sedan blev det hotellet direkt, och här sitter och tittar ut genom fönstret. Utsikten? Kolla själva på dagens foto, nedan.

Kanske inte direkt havsutsikt, men eftersom det är bottenvåningen har jag ändå dragit för gardinerna. I kväll behöver jag dock inte ner i källarens strykrum. Det känns gott.

Vad hittar du på en dag som i dag?

Hotel California

En strof i Eagles ljuvliga låt Hotel California är "You can check out but you can never leave..." Lite så känns det just nu, och allt är Mari Jungstedts fel.

I dag har jag åkt buss från Borås till Stockholm, och en del av vägen satt jag och läste en otäck deckare - I denna stilla natt. Ett par mord, en mörk källare och en mördare, som var den man minst anande förstås. Det var både bra och ruggig.

När jag sedan kom till Stockholm var staden sig inte riktigt lik.

Jag tyckte att människor såg lite otäcka ut, framför allt han som satt snett framför mig på tunnelbanan - hade han inte lite otäcka ögon och satt han inte och stirrade ganska obehagligt? Hmm...

När jag kom till hotellet fick jag ett litet rum på bottenvåningen åt baksidan till. Jag behövde stryka inför morgondagen. Vet ni var strykrummet var? I källaren. En trappa ner, några korridorer bort, folktomt, mörkt. Snabbare än så har jag aldrig strukit, det är sant. Utanför fönstret sitter en koltrast just nu och sjunger lite så där ödesmättat. Som grädde på moset berättade en av mina helggäster i Månstad att hon också hade bott på just det här hotellet en gång. Den natten skedde ett mord här!

Självklart är det inte hälften så otäckt som jag beskriver det här ovan. Men jag tänker INTE titta på Wallander nu. Och inte läsa mer deckare innan jag är hemma i trygga Månstad igen.

I övrigt har den gångna helgen varit fullständigt underbar med goda vänner, chokladmassage, badtunna, chokladdrink, bastu och ännu mer choklad. Mysigt på alla sätt och vis. Vi var på Ebbarps spa och hjortgård i Svenljunga, och temat var förstås choklad. Jättehärligt!

När jag är på hemmaplan igen får ni måhända se någon bild från Ebbarp, men dagens bild får bli något helt annat - en bild från Månstads IF:s seriepremiär i helgen mot Grolanda. Månstad vann med 2-2!

Lördagsmys

Nu är vännerna här, och det är så mysigt! Vi (läs J, den ljuvlige) fick göra en extra åkning till Borås nästan mitt i natten för att vi skulle bli fullt gäng, men det var det värt. Jag och I stupade i säng vid halv två-tiden, men de två andra satt och snattrade till klockan var nästan 03. Det blir lätt så när man ses allt för sällan.

Nu är J på fotboll, I vilar, B-M är ute och går och M fixar till sig. Det är också ett fenomen med goda, goda vänner. Man behöver inte prata med varandra hela tiden men vara vetskapen om att man är i varandras närhet gör att lugnet infinner sig.

Om en stund ska vi på äventyr. Jag tänker inte berätta vart vi ska och vad vi ska göra, för det finns en liten, liten risk att någon som inte borde det faktiskt läser den här bloggen före överraskning. Och då blir det ju inte samma sak.

Dagens bild får bli en kronhjort. Det har med saken att göra. Bilden är liten, men det beror ju på att det är lite av en hemlis...:-)

Vad hittar du på en dag som i dag?

En spaning jag tycker om

Ja, jag borde jobba just nu - det är ju mitt på dagen. Men mitt i alla korrektur och utskrifter kände jag att jag ville producera några egna ord. Så då gör jag det!

I morse kom jag på en sak på min morgonpromenad - under vilken det förresten kom en tokskur, så jag blev genomblöt, men sådant får man ta när man är morgonduktig! Jag lyssnar ju på programmet Spanarna på P1 när jag går där på vägen, och jag gillar det programmet jättemycket.

Men varför?, tänkte jag. Vad är det som gör att jag trivs så bra med det?

Programmet, för dig som inte har hört det, går ut på att tre personer gör varsin spaning om vad som kommer att hända i framtiden, på ett väldigt kul och ibland mycket intressant sätt.

I morse slog det mig: De talar till mig. Faktum är att jag tror att de tycker om mig!

De bryr sig alltså om sina lyssnare. Den spanare som för tillfället spanar riktar sig till mig som lyssnare, inte till sina medspanare. Programledaren flikar dessutom in förklaringar, så att jag ska förstå när någon viftar med en hand eller använder kroppsspråk, typ "Nu zoomar Sissela in, som om hon höll en kamera." Jag är helt enkelt med i programmet hela tiden, vilket känns viktigt.

Många andra morgonprogram och morgonshower (som de så käckt kallar sig) har också ett koncept med flera personer i studion, men de talar ofta med varandra hela tiden, och gärna i munnen på varandra. Jag får sån lust att skrika:

"Hallå! Men jag då??"

Den enda gången lyssnaren finns med är när man bjuder in till någon telefontävling, där det verkar gå ut på att få alla andra att skratta åt den krake som råkade veta svaret på frågan. Sådant gillar jag inte!

Dagens bild får bli två kompisar som jag har i bilen. Små vovvar som vickar på huvudet när jag kör - de är så söta! Den ena har jag fått (tack M), den andra har jag köpt. Förr fanns det ju stora sådana som man hade i bakrutan, men de är hopplösa att få tag på nu. Har du någon sådan liggande är jag tokspekulant, så upp på vinden och leta! :-)

Har du något favoritprogram på radion?

Kamrater från flera län - förenen eder

Helgen som kommer är en glädjens helg. Jag ska nämligen ha Kamratföreningen på besök! Och det är inte vilka kamrater som helst, ska jag säga. Det är mina mycket goda vänner M, I och B-M som kommer hit. Vi har känt varandra sedan 1978, då vi jobbade tillsammans på långvården i Kristinehamn. "Åh, såna tider" - för att citera en elefant från Djungelboken.

(Eller var det "Åh, vilka tider!" Hjälp, sånt får man ju inte glömma!)

Sedan ganska många år tillbaka träffas vi en gång om året, alltid helgen före första maj, för att umgås. Vi cirkulerar runt bland varandra och den här gången är det alltså min tur. Det var fyra år sedan vi var i Månstad senast.

Dessutom råkar det vara så att vi fyller jämna år tre år på raken. Förra året fyllde en av oss 50 år, i år fyller nummer 2 sina 50 år och nästa år fyller jag 50 år (nej, jag vet - det kan man verkligen inte tro!) och ytterligare en av oss fyller 60 år. Många anledningar att fira, alltså.

Och fira är något som vi är bra på.

Ett år var det verklig fest. Då träffades tre av oss på fredagen och den fjärde skulle ansluta på lördag. Vi var tvungna att skicka bud om mer fnitterdricka redan på lördag morgon, för hela helgransonen hade tagit slut på fredagskvällen. Ooops...

Har du förresten något bra tips på mat som jag kan bjuda på i helgen? Alla enkla men underbart goda recept mottages tacksamt!

Dagens bild blir några tanzaniska vårtsvin som också ser ut att ha det gott i goda vänners lag - och goda vänner ska man vara rädd om!

Kyss och berätta, vetja!

Har ni hört talas om kiss 'n' tell? Det är vad jag förstår ett album av Sahara Hotnights, men det är inte det jag ska ta upp här, utan det handlar om fenomenet kiss 'n' tell - alltså kyss och berätta.

Det handlar om när unga tjejer (företrädesvis) går ut i pressen och avslöjar att de har haft ihop det med någon kändis. Exemplen kan radas upp, men av någon anledning minns jag bara männen det handlat om: Svennis, såklart - vår egen torsbyitiske kvinnofångare, David Beckham, Tiger Woods, Robbie Williams och nu senast Jonas Bergström, prinsessan Madeleines pojkvän.

Ofta säger sig kvinnorna vilja gå ut och berätta utifrån ånger och/eller för att de tycker synd om någon bedragen kvinna.

Jag tänker inte komma med några som helst moraliska aspekter på vem som gör vad med vem, när och varför. Men jag fascineras av fenomenet. Det räcker med lite härlig självrannsakan här. I morse när jag gick på Aftonbladet sida stod det något om inställda flyg, demonstrationer, någon olycka osv. Men mitt i denna rubrikskörd stod en rubrik som i guldskrift framför mina ögon:

”Jag och Jonas hade en affär.” Tora, 21, om sin kärleksnatt med Jonas Bergström: "Vi var intima".

Vad tror ni jag klickade på? Artikeln om inställda flyg? Notisen om demonstrationerna i Thailand? Sport och väder? Inte då. Tora fick mitt första klick. Lite skäms jag, men skvaller är ändå skvaller - och kungaskvaller känns ju alltid lite extra gott, även för en republikan. Jag har visserligen inget emot kungahuset som PR-byrå, men nog känns det lite dammigt att ärva sitt jobb?

Jag sökte lite på nätet efter kiss 'n' tell.

Där fann jag att David Beckhams före detta assistent Rebecca Loos beräknas ha dragit in 13 miljoner kronor på sin berättelse, när hon i juni 2004 berättade om sin affär med den engelska landslagsmittfältaren. Och minns ni Faria Alam? Hon som var Svennis älskarinna? Hon fick 6,8 miljoner kronor för besväret, när hon sålde sin berättelse.

Jag har ingen aning om huruvida Tora fått något betalt för sitt erkännande, men 15 minuter i rampljuset har hon fått i alla fall, och vem är jag att döma någon för det. "Var och gör väl det man är bäst på" - som J ibland säger när vi diskuterar jämställdhet hemma. Men se det är en helt annan historia.:-)

Dagens bild får väl bli en nostalgitripp från en tid som känns väldigt länge sedan. Jag tror att fenomenet kiss'n'tell kommer att öka även i Sverige.

Vad tror du? Är det bra eller dåligt?

Morgonstund har guld i mun

Då var det dags att skryta lite, för jag tycker själv att jag är väldigt duktig, nästan förvånansvärt duktig faktiskt. Och vad är det så som föranleder detta totala frosseri i självgodhet?

Jo, varje morgon klockan 06.00 går jag upp och går en rask promenad på 3-4 kilometer. Och tro det eller ej - det är riktigt skönt, trots den arla timmen. Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag inte är den allra morgonpiggaste av själar. På helgerna släpar jag mig sällan upp före klockan 09.00, helst betydligt senare än så.

Men denna morgonvana har liksom gett en guldkant på tillvaron.

Jag gjorde samma sak ljusa delen av förra året också, så det är inte en helt ny vana, men under hösten/vintern har det liksom inte varit läge. Men nu är jag igång igen och det känns skönt.

Jag har dessutom, efter många dubier, börjat ha med mig stavarna. Jag möter kanske en bil varannan dag, så det är ju ingen rusning på vägarna, men ändå har jag haft något slags mental spärr mot det där. Det känns så "medelålders". Men å andra sidan är jag ju medelålders nu, så det gäller att leva upp till myten om mig själv. Och kanske mina snygga Converse väger upp intrycket?

En annan del av morgonvanan är att jag kopplar på min ipod och lyssnar på nedladdade avsnitt av Spanarna i P1. Ett program räcker ungefär hela promenaden.

Detta får till följd att jag går och småskrattar för mig själv, men som sagt - jag möter ju inte så många, så den risken får man ta. Det är verkligen ett favoritprogram som jag rekommenderar å det varmaste, om du inte lyssnar på det redan. Visst, jag borde kanske lyssna på fåglarna i stället, och det gör jag någongång ibland, men de är inte heller så morgonpigga ännu. Det är ju faktiskt minusgrader och bilruteskrap fortfarande så tidigt på morgonen.

Dagens bild får bli en tanzanisk elefantunge. Symboliken får väl bli att jag känner mig som en elefant på mina morgonpromenader - än så länge. Men snart så blir jag nog smidig som en gasell, sådan är i alla fall planen! :-)

Har du börjat med någon ny vana, nu när solen har tittat fram?

Men - jag som hade bestämt mig och allt

Jag hade bestämt mig för att skryta lite i dag. Jo, jag har saker att skryta över, men det får faktiskt vänta till i morgon. Efter att ha läst vännen Marias blogg har jag nämligen insett att jag vill skriva om långsamhetens lov.

(Tack Maria, för inspiration.)

Jag lovar inte att mina tankar är värst genomtänkta, eller ens bygger på korrekta iakttagelser, men sådär spontant flyger det runt en del tankar i huvudet nu, lite som aska. Och det för mig in på dagens ämne, lika smidigt som en P3-övergång.

Ta två händelser - dels ett terrorattentat, dels det omtalade isländska askmolnet.

Båda ställer till det för människor, båda kommer helt oplanerat, båda får oss att dra efter andan. Det finns alltså många likheter. Men det finns även skillnader. Den ena är planerad och iscensatt av våra medmänniskor. Den andra är naturens verk. Den ena sprider skräck hos oss lång tid efteråt. Den andra kan vi bara konstatera att vi inte kan göra något åt, och på något sätt nöjer vi oss med det.

Självklart ställer askmolnet till det för många, både i jobbet, privat och vad gäller ambulansflyg, postflyg och annat.

Men tänk om det får oss att inse att allt inte kan - eller ens behöver - hända här och nu. Och även om det behöver hända här och nu, så finns det inget vi kan göra åt det. Det finns inte heller någon syndabock. Inga busar. Inga terrorister. Det är liksom ingens fel. Det kanske är det som gör att lugnet lägger sig över oss? Vi kan inte spy ut vår ilska, likt aska från en vulkan - passande liknelse i sammanhanget, eller hur? :-)

Jag tänker nog inte veckla in mig mer i det här, och kanske jag tänker fel. I vilket fall som helst rekommenderar jag den filosofiskt och klokt tänkade människan att kolla in Marias blogg i samma ämne - här.

Och så återkommer jag med lite skryt i morgon!

Dagens bild är en utslocknad vulkan - Kilimanjaro. Den här bilden tog jag från flygplanet, visst ser det läckert ut? Lite fakta från Wikipedia: Kilimanjaro är Afrikas högsta berg och reser sig 5 892 meter över havet. Berget ligger i norra Tanzania. Det är världens högsta fristående berg, det vill säga ett berg som inte ingår i någon bergskedja. Så nu vet du det.

Har du några funderingar kring askmolnet?

Blåsippan ute i backarna står!

Äntligen har jag sett dem - blåsipporna vid Osten. (Smek)namnet Osten tarvar kanske en förklaring. Det är alltså en plats i Månstad som är formad som en trekant, som en ostbit. Att Månstadsborna sedan förknippar ordet trekant med ost kan bero på att det fanns ett Månstads mejeri en gång i tiden. Mina associationer känns lite mer...

Ja, nog om detta.

Dessa blåsippor har jag hört talas om i många år, men av någon anledning har jag alltid lyckats missa dem. Men i eftermiddags var jag och J på hembydsföreningens tipspromenad (med efterföljande våffla och kaffe), och då passerade vi just Osten. Det var jättevackert! Resultatet på tipspromenaden var väl inte riktigt lika vackert, men hur skulle jag kunna veta vad en (ett?) schackel är? Eller var Kungsleden börjar och slutar?

En samvetsfråga är om man får fuska på tipspromenader eller inte.

Jag tycker att man visst kan googla på mobilen om man inte vet svaret på en fråga - så länge man gör det med måtta. Ta "Ring så spelar vi" på lördagsmorgarna. Förr om åren försökte folk svara på egen hand, eller möjligen smyga med en viskning. Nu kallar man in grannar högt och ljudligt, svarar i angränsande telefoner osv. Och visst googlar man och letar på kartor när man löser svåra korsord?

Då kan det väl inte vara fel att googla lite på en tipspromenad? Det handlar ju bara om att använda tekniken i allmänhetens tjänst. Gränsfall kanske, men jag har väl inte högre moraliska ambitioner än så. :-)

Dagens bilder blir blåsippor, så klart, även om det är svårt att fånga små blåsippor och blandade löv på bild. Ni får även en annan liten vårbukett som fanns på våffelborden i hembygdsgården.

Tycker du att det är ok att googla på tipspromenader?

Abrakadabra

Gillar ni trolleri? Jag har tidigare tyckt att det var lite "kanin-ur-hatt"-aktigt, ända tills jag såg Joe Labero i Borås härom året. Karln är ju helt otrolig!

Ja, jag vet att han lurar mig. Ja, jag vet att allt har en rimlig förklaring. Men visst är det häftigt att för en stund försvinna bort i det omöjligt, det otänkbara, det man inte förstår. Han bjöd dessutom på en verklig show, vilket var en mycket positiv överraskning för mig.

Nu är han på väg till trakterna igen. Han ska ha en tältshow i Ulricehamn, och det föranledde en stor artikel om honom i en av lokaltidningarna i dag. Men - det är nog som kloke J sade:

- Tänk, jag och Joe Labero är lika gamla. Vad olika det kan gå i livet. Jag har lyckats bli företagsutvecklare, men Labero har ju bara kommit till trollerilådan ännu!

Han sade det med en stor portion självdistans, bara så ni vet. Själv är jag jämngammal med Barack Obama. Jaja.

I dag har jag sett ett härligt exempel på ideellt föreningsliv. Klockan 10.00 i morse, notera att det är lördag, var ungefär 25 personer i full gång med att städa, feja, gräva och greja i Idrottsparken i Månstad. Helt ideellt, förstås. Vi hade alltså städdag i föreningen.

Nu ska jag leka lite med siffror.

I Månstad bor ungefär 370 personer, och 25 av 370 motsvarar sju procent. I Stockholms stad bodde 829 417 personer den 31 december 2009. Sju procent av dem motsvarar....*räknar på fingrarna*... 58 059 personer.

Men så kan man ju inte räkna, det vet jag. Och sammantaget kanske 58 000 personer var uppe i ottan och jobbade ideellt i Stockholm. Det ser jag faktiskt som fullt möjligt. Så egentligen förstår jag inte varför jag gjorde den här uträkningen. Troligen för att J tittar på fotboll och jag inte har något annat att göra. :-)

Nu ska jag också titta lite på fotboll, det är Barcelona som spelar. Lite Zlatan gör ju varje kvinna glad, höll jag på att skriva. Vad gör du i kväll?

Dagens bild får bli vackra Månstadsparken. Här tillbringar jag mycket tid på sommaren, och det är ju inte så konstigt - så vackert som det är!

Festligt, folkligt, fullsatt

I dag har jag förenat det fria och ideella föreningslivet med lite krass kommersialism. Jag och G har varit på Gekås i Ullared, ni vet - tv-såpaparadiset, shoppingdrömmen, Mammons tempel. Kärt barn har många namn. Det var nämligen dags att fylla på Månstads IF:s förråd av muggar, servetter, tallrikar, knivar, gafflar, dukar, disktrasor, diskborstar...

Två stora vagnar fulla blev det, men vi lyckades shoppa färdigt på dryga timmen. Åt föreningen alltså.

Sedan var vi "tvungna" att ta ett eget varv också, för att shoppa lite plastpåsar (alltid bra att ha), tandkräm (hur många tuber gör man egentligen åt?!), salta nötter (det är ju så billigt!) och lite annat smått och gott.

Visste ni förresten att det lär vara så att de som bor innanför en femmilsradie från Ullared säger att de åker till Gekås, medan alla utanför den gränsen åker till Ullared, rätt och slätt? Dessutom har ju orten fått ett lite mer ekivokt namn nu, när de har öppnat en erotik-outlet. Jag tänker inte skriva det här, men det börjar på Kn - och följs av ortnamnet *rodnar något*.

När vi kom dit var det ganska lugnt, men när vi skulle åka därifrån var det tokrejs bland kundvagnarna. Folk får något vildsint i blicken när de har spanat in ett tvättmedelsfynd två meter bort och inser att det står 20 andra kundvagnar emellan dem och fyndet. De tar sats, liksom på Ullaredsvis. Det går inte att förklara på annat sätt. Det måste upplevas.

Några Ullaredssiffor från deras hemsida:

Varje år säljer man ca 100 miljoner bullformar, 12 miljoner bakplåtspapper, 1 miljon flaskor schampo, 12 miljoner sockar och 2 000 ton godis varav 325 396 påsar Ahlgrens bilar. Det senaste försäljningsrekordet sattes den fredagen den 30 oktober 2009 med en dagsförsäljning på 22,2 miljoner kronor. Måndagen den 23 juli 2007 besökte 26 200 kunder Gekås.

Och folk vallfärdar till Ullared, det är helt sant.

I dag var det ett helt gäng med italienska damer som for runt bland hyllorna och fyndade. En av dem försökte förresten legitimera sig före mig i kassa 58 (de har 67 kassor tror jag) med något slags skolkort från Palermo. Då vill det till att expediterna har tålamod.

Dagens bilder kommer förstås från Ullared. Först en stämningsbild, sedan plastpåsestaplarna, vilka jag tycker är ett fenomen i sig, och avslutningsvis - en av de där högarna som det är så svårt att bara gå förbi...

Har du varit i Ullared?

Låååång startsträcka

När jag varit iväg på jobb någon eller några dagar, alltså borta från kontoret, så är det massor med pyssel när jag väl är på plats. Kolla massor av mail, fixa biljetter och boende till nästa resa, kolla att rätt dokument och version finns i rätt dator - versionsanarki är det värsta jag vet. Efter krig. Och svält. Och allt det där, ni vet.

Nu har jag röjt färdigt för den här gången.

Nu är det alltså dags att kasta sig över resterande arbetsuppgifter, och det är då den infinner sig. Den där riktigt låååånga startsträckan. Jag har jättesvårt att komma i gång, helt enkelt. Sitter och plockar bland papper, funderar på om lunchen kommer att smaka bra, tänker på gårdagen och på morgondagen, men tänker väldigt lite på nudagen.

Återigen tar jag tröst i Bodil Jönsson, denna kloka kvinna.

Hon pratar om ställtid: "Ställtid är den tid det tar att ställa i ordning, ställa till rätta så att man sedan kan börja göra något." Detta står att läsa i den ljuvliga boken Tio tankar om tid. Läs mer om den - här. Hon menar att ställtiden är helt nödvändig för henne. Snacka om att ha förstått grejen!

Jag kom hem som jag skulle i går, tack för det SJ, och anlände Månstad vid 22-tiden. På tåget fick jag som vanligt ta del av människors väl och ve via deras telefonsamtal.

Jag hoppas verkligen att damen två platser bort fick ordning på sitt förhållande - han var ju så snäll, egentligen, och hennes mamma tyckte så mycket om honom. Och jag hoppas också att den rundhylte mannen snett bakom mig fick sina smörgåsar med köttbullar på. Han ville väldigt gärna ha det när han kom hem, fick jag veta. Eller som han uttryckte det på sitt ödmjuka sätt: "Finns det verkligen inget mer? Inga köttbullar att ha på mackan??"

Dagens bild föreställer gårdagens fynd, som redan i dag befinner sig på ett par fötter nära mig. Jag lovar nu J och alla andra dyrt och heligt att jag inte ska köpa några fler Converse. I år.

Men - visst är de snygga! :-)

Ärlighet varar längst

Jag ska avslöja en sak: Jag har ett ganska invecklat förhållande till Skövde. Visst, det är säkert en ganska trevlig stad, och min erfarenhetsram är ganska snäv - Skövde station och en kurs en gång i tiden. Men järnvägsstationen är sååå tråkig.

Jag är därtill fascinerad av (några av) de skövdeitiska ungdomarna.

Det står alltid ett gäng på station, inte vet jag vad de väntar på. De har alla hoodjackor, killarna har keps, gärna en grön militärkeps - vi pratar ju om Skövde, militärstaden. De pratar inte så mycket med varandra men de röker hela tiden och den korta stund de inte har en cigg i munnen spottar de på marken. Oavbrutet. Det är säkert.

Jag tänkte i dag att om en stackars myra hade letat sig ut på perrongen för en första sommarpromenad måste den stackaren ha trott att syndafloden hade kommit, om han eller hon hamnade under denna skur av spottloskor. Urk.

Nu gäller ju inte detta alla ungdomar, och inte bara i Skövde, men det är där jag har haft tid och möjlighet att notera det på senare dit. Och nu har jag i alla fall fått spotta ur mig några verbala loskor. Det kanske är lika illa det? Nej, det kan jag inte tycka.

Kvällen tillbringar jag på ett hotellrum i Stockholm.

Hotellet är nytt, väldigt fräscht och så, men utsikten är Västerbroplans alla vägkorsningar, så draperierna är redan fördragna. Dagens bilder kommer från hotellrummet - visst är det snyggt?

Jag har redan tagit mig ett lååångt bad. Att jag sedan kom åt knappen för duschen av misstag när jag skulle sätta på badvattnet, och att duschstrålen var riktad åt mitt håll, se det är en helt annan historia. :-)

Jag bjuder också på en dagens låt - No Spitting On The Bus med Steve Gibbons Band. En riktigt bra gammal dänga från 1978. Lyssna - här.

Kan du förresten förklara varför (allt för många) unga människor och karlar i kostym alltid ska spotta på gatan?

Packad och klar!

I morgon bär det av till huvudstaden igen, men bara en natt den här gången. Vissa perioden är det ett evigt flängande fram och tillbaka, men "det ingår i jobbet", sade hon käckt!

Jag börjar dock bli lite av ett packarproffs. Det tar typ tre sekunder att slänga ihop det som ska med ur "konsultgarderoben". Insåg dock att det är dags för lite vårshopping - hade jag verkligen inte en enda snygg kavaj??

På onsdag ska jag dokumentera en konferens, vilket innebär att jag får lära mig massor av spännande saker om områden som jag inte hade en aning om. Mitt jobb ger verkligen ytkunskap om det mesta - från energieffektivisering och fyrar till hus på månen och kulturpaktetering. Det är en mycket rolig del av mitt jobb, det är säkert.

I övrigt är livet på landet ganska lugnt.

Bönderna häromkring kör vårdoft i stora tankar just nu, så det luktar koskit överallt. Nja, om det lukar gott vet jag inte, men det doftar liv och växtlighet. Dock måste man kolla katten Charlie lite extra, för har hon varit ute och trampat på gärdena kan hon ju ha med sig lite väldoft in i tassar och päls. Funkar sådär, eftersom hon ligger intill mig på nätterna.

Visst är det gott, förresten, att det är så ljust så länge på kvällarna?

I kväll efter jobbet hann vi med att röja i trädgården och bland annat beskära gamla syrenbuskar och tagit ner ett gammalt äppelträd, som hade spruckit nästan mitt itu. Jag ville med en dåres envishet ha kvar en del av stammen, även om J var ytterligt tveksam. Men där ska jag hänga en stor ampel i sommar och kanske låta lite krasse klättra.

Håll med om att det (nog) kommer att bli fint. Eller... Jaja, det är värt ett försök i alla fall!

Sommartider hej hej!!

I dag är det en solig och skön dag när man mest går och trallar! Sommarlåtarna börjar poppa upp i huvudet, och som attribut till dessa kommer sommarminnena.

Ett exempel är "Sommaren är kort", Tomas Ledins sommarplåga - fortfarande hörvärd som bara den.

Året var 1982, jag var 21 år och hade ny bil - en knallgul Honda Civic med svarta stripes. Läckraste bilen i världen! Eller i alla fall i Kristinehamn. Jag klev in i bilen på parkeringen bakom Österlånggatan 9 G i nämnda stad, där jag precis hade flyttat in. Det var dags för en sväng ut till skärgården. Solen sken som besatt och jag hade semester. Radion på - och där var den:

"Sommaren är kort. Det mesta regnar bort... tralalalala...."

Bilen var som sagt liten och gul. En del sade att jag inte fick lämna rutorna nere på kvällen, för då skulle jag hitta den full med post på morgonen eftersom människor misstagit sig och trott att det var en brevlåda. Sådant struntprat avfärdade jag såklart med ett kort och kärnfullt: Pfft.

Detta var en sommarlåt och ett sommarminne. Vad har du för favoritsommarlåtar och favoritsommarminnen?

Dagens bilder kommer från paradiset Simmesjö. Vi var ute i stugan en sväng i dag, och ja - nu är det verkligen gott att leva!

Är jag en man?

Man borde kanske röra på sig mer. Det vet alla, även jag. Men vad hände? Jo, i stället har jag sovit en stund nu på eftermiddagen. Avdelningen för onödigt vetande, tycker en del. Varför ska någon behöva veta vad Petra gör, eller rättare sagt inte gör?

Men det här inlägget handlar inte om det. Det handlar om något jag har noterat att jag gör allt oftare, fastän jag kanske inte borde. Eller?

Jag använder ordet "jag", när jag står för saker: Jag är bra på teknik. Jag sover ibland på helgerna - mitt på dagen. Jag har nyligen varit i Stockholm. Men - och här kommer det lite lustiga - när jag inte riktigt står för det, eller inte riktigt vill, använder jag ordet "man" i stället: Man borde gå ner i vikt. Man skulle kanske städa lite här hemma. Man har inte riktigt greppet.

Ja, jag vet. Ordet "man" är mer generellt. Det gäller inte bara mig.

Men jag använder ordet när jag faktiskt pratar om mig själv men inte riktigt vill kännas vid, eller stå för, det jag säger. Det är ett drag hos mig själv som jag inte riktigt gillar - men man får väl försöka bättra sig. :-)

Detta är förmodligen lite samma fenomen som när någon pratar om sig själv i tredje person - "Petra är lite trött i dag, så Petra tror att Petra ska vila en stund". Men håll med om att man-varianten är aningen mer raffinerad? Används förresten även med fördel när man försöker komma ifrån en syssla, hemma eller annorstädes - "Det vore bra om man fick på vinterdäcken.."

Nej, nu ska jag gå ner i köket, för det är inte utan att man blir lite godissugen såhär på lördag eftermiddag.

Dagens bild får bli min absoluta favoritman J. Ordet man kan ju betyda så mycket. Visst är han lite lik Johnny Depp på den här bilden? Skickar med en jämförelsebild för säkerhets skull. Lite mustasch, lite längre hår, sedan så...

Men å andra sida - varför ändra det redan perfekta?

Hur ser din lördag ut?

Hem ljuva hem

Vad kan jag säga? Jag är hemma! Det finns nog skäl till att det finns så många ordspråk om hemmet - "Borta bra men hemma bäst", "Hem ljuva hem", "Egen härd är guld värd".

Ett av dessa ordspråk heter förresten "Oma koti kullan kallis" på finska. Vilket av dem vet jag faktiskt inte *rodnar något*. Jag kan alltså inte finska, trots mig vackert klingande efternamn. Men jag hade en prydnadssak på väggen en gång i tiden, ett slags träspade, där det stod just "Oma koti kullan kallis".

Och varför kommer jag ihåg det? Jo, min mycket gode vän M gjorde en egen tolkning av det en gång, när han dryftade:

- "Otis, kotis, pullan tallis", som jag brukar säga.

"Jaha? Och?" tänker ni, kanske lite som en obstinat tonåring. Ni vet när de spänner ögonen i en, säger "Och?!" och tycker att man är helt ute. Och ni har förstås helt rätt i att det inte verkar varken läsvärt, roligt eller minnesvärt - inte i era ögon eller öron i alla fall.

Men det är ju så toksvårt att återberätta roliga och tokiga minnen.

När M hälsar på mig här i Månstad brukar vi sitta och gapskratta åt gamla gemensamma minnen, och stackars J förstår i stort sett ingenting, för våra skämt är tokinterna. Precis som "Otis kotis" här ovan. Men kul har vi!

Dagens bilder är två Stockholmsbilder och en hemmabild.

Den första är Bajens hemmahak Kvarnen på Södermalm (heeja heeja heeja Hammarby!), den andra är en kanin som hade förirrat sig in på Adolf Fredriks kyrkogård, mitt i city och slutligen får ni en bild av en mycket märklig molnformation som vi såg på vägen hem från Borås, ser lite ut som en svamp.

Nu väntar helgen. Ska du hitta på något speciellt?

På längden, höjden och bredden

Jag är väldans uppfylld just nu, för jag har precis varit på bio - Alice i Underlandet med Johnny Depp i 3D. Det var så läckert! Har ni möjlighet att se den, så är det en film jag rekommenderar varmt, förutsatt att man gillar sagofilmer förstås.

Jag älskar sagofilmer. Harry Potter, Narnia, Sagan om Ringen, Kalle och Chokladfabriken, Shrek...

Det finns hur många som helst. När det gäller just Kalle och Chokladfabriken såg jag versionen med Gene Wilder för några år sedan. Den gjordes 1971, men den är klart sevärd. Inte lika "effektfull" som Tim Burtons version, men väldigt bra. Jag minns också Ernst Hugo Järegård som uppläsare när berättelsen gick i ett slags bildanimerad form på tv. När jag nu sökte på den på nätet verkar det som om den gick på tv 1983. Då var jag 22 år! Jag hade för mig att det var när jag var barn...

Jaja, det är väl ett bevis på att jag har kvar barnsinnet upp i vuxen ålder. Vilken tur!

Nu är det sista Stockholmskvällen för den här veckan. Gott att fara hemåt i morgon, men det har varit en bra vecka ändå. Goda vänner, god mat, kultur och shopping. Men en hemmakväll i morgon med J nära och ljuvliga katterna i famnen är inte illa det heller!

Dagens bild blir Johnny Depp som Hattmakaren. Inget helt oväntat, eller hur? Vilken är din favoritsaga?

Saker du inte trodde att du behövde

Skapade behov - det är lite av en specialitet hos mig. Jag får reda på att någon pryl, gärna teknisk, finns - och vips, behöver jag den!

Jag har ipodar, tre stycken faktiskt *rodnar lite*, en sådan där apparat där man kan göra om vinylskivor till mp3-filer, en pytteliten bärbar dator (bra att ha när man reser), vaccumpåsar för att göra resepackningen mindre (så smidigt!) och massor med annat mer eller mindre nödvändigt. Hälften hade jag nog klarat mig utan - alltså innan jag visste att de fanns.

En pryl som jag trodde att jag behövde var den limegröna manuella iskrossen. Så snygg! Och så praktisk sen! Den föll isär efter första krossningen, så jag monterade ihop den igen och sålde den på en bakluckeloppis. Lika bra var det.

Nu har jag nog slagit mitt eget "behövde-jag-verkligen-det-där"-rekord, för jag är numera en stolt ägare av en telefonstyrd fjärrströmbrytare!

Smaka på orden: Telefonstyrd fjärrströmbrytare. Visst låter det coolt, och framför allt nödvändigt? Jag har läst på, så jag kan förklara vad det är:

Men den här prylen kan jag styra en värmefläkt, ett element, en lampa eller någon annan elektrisk utrustning via telefonen. Man ringer upp hemtelefonen (eller var fjärrströmbrytaren finns) och anger en personlig kod för att styra fjärrströmbrytarens olika kommandon. Reklamtexten säger att den är: "...mycket praktisk för dig som vill sätta på värmen en stund innan du kommer till sommar- eller vinterstugan."

Ni hör! En sann aspirant till titeln Skapat behov of the year.

Jag brukar få åka hem ibland för att kolla om kaffebryggaren är avstängd. Tänk vad smidigt att bara ringa hem och kolla - utan att J behöver vara hemma! Jag ryser av vällust vid blotta tanken. För oroliga läsare (läs J) vill jag bara förtydliga: Jag har inte köpt den själv, vilket kanske kan vara en förmildrande omständighet.

Dagens bild blir en ögonblicksbild från Drottninggatan här i Stockholm. Storstäder i all ära, men mycket folk är det. Det är inte utan att man längtar till de vida vidderna i Västergötland!

Har du någon onödig, eller nödvändig, pryl hemma?

Shopping - att det ska vara så kul

"Stockholm, Stockholm - stad i världen" sjöng Pugh en gång i tiden. Det må vara hur det vill med det, men shoppingen är bättre här än i Månstad, det är säkert. Har struttat runt i stora staden några timmar - shoppat, fikat och njutit i solskenet.

Jag behöver både asfalt och gräsmattor, och jag är ganska priviligierad som kan få båda. Denna vecka är det asfalt som gäller i fyra dagar. Planen är att jag jobbar på dagarna och shoppar, umgås och biograferar på kvällarna. I morgon kväll ska jag träffa kära vänninor och på torsdag kväll ska jag se Alice i Underlandet i 3D med en annan kär väninna. Jag ser fram emot båda dessa kvällar!

Dagens shoppingfyld är de allra finaste gröna Converseskorna.

Jag har aldrig riktigt varit en högklackstjej, och sedan jag bröt fotleden för några år sedan skyller jag på det. Platta pjuck passar mig som hand i handske, som det heter - om nu fötter kan passa i handsken. Dock tycker jag att lagom höga klackar är snyggt, förutsatt att man kan gå i dem. Och det kan inte alla.

Jag hade förresten en kompis för många år sedan som alltid rörde ihop uttryck. Hon sade att saker passade som "handsken i väskan", och en gång när hennes dotter lyssnade sade hon allvarligt "Små grytor har också stora lock."

Därtill var hon lite disträ. När hon var hos tandläkaren med sin dotter en gång frågade tandsköterskan när dottern var född. M, som förmodligen tänkte på annat, uppfattade att tandsköterskan i stället frågade när de var där senast. Replikskiftet blev därmed:

- När är M född?
- Jag vet inte riktigt, men jag tror att det var på våren någongång.

En något förvånad tandsköterska höjde en ganska rejäl aning på ögonbrynen, vilket man lätt kan förstå.

Dagens bild? Fina skorna såklart! Har du shoppat något roligt nyligen?

Dagens filmtips

I helgen har vi haft en del filmmys, och det renderar i några filmtips.

I dag såg vi en film från förra året - väldigt bra med oväntade detaljer. Kanske lite för mycket våld för min del emellanåt, men då kan man blunda och kika lite mellan fingrarna. Filmen var är Inglorious Basterds, av Quentin Tarantino. En trailer finns - här.

Det är en krigsfilm, vilket inte brukar vara min tekopp, men den här var riktigt bra. Brad Pitt talar sydstatsamerikanska som vore han infödd, i mina öron i vilket fall. För några år såg jag en film sedan där han pratade engelska med glasklar irländsk brytning. Sådant imponerar på mig.

Även gårdagen innehöll film, men av ett helt annat slag - Breakfast at Tiffany´s med Audrey Hepburn.

Det var en perfekt måbra-film med romantik, bortsprungna katter och lyckligt slut. Den trailern finns - här. Vilka fester, vilka rådjursögon, vilka hattar!

Filmen kom 1961 - ett ganska bra år, om jag får säga det själv, eftersom jag föddes då! (Ödmjukt och fint, eller hur?) Dock var jag lite för ung för cocktailpartyn under det tidiga 1960-talet. Synd, för jag tror att jag hade gjort mig bra med bredbrättad hatt. Getingmidja kanske skulle vara lite svårare, beaktat att jag numera mer har kroppsform som en humla...

Dagens bild får bli älsklingsdrinken Mojito - det närmaste cocktail jag brukar komma. Denna blandades på restaurangen Potemkin i Berlin en varm sommarkväll för några år sedan.

Har du sett några bra filmer i helgen?

Påskslö - vilket fint ord

Påskeld. Sprak och gnistor. Lite hutterkallt kanske - men sådant kan ofta avhjälpas medelst medhavd hutt. Så hade vi det i går. I en grannby här har man alltid en stor påskeld, som vi var i väg och tittade på. Kanske 20-30 personer som hade letat sig ut i den lite kylslagna kvällen för att umgås och pratas vid. Tänk, så mysigt sådant är!

I övrigt är påsken slö, och det är i sanning ett bra ord för mig.

Jag och J tog visserligen en påskpromenad med varsin kamera och gick en långpromenad på den asfalterade banvallen här i Månstad, och tillåt mig nu bli väldigt Månstadspatriotisk. Vi gick nämligen ut på den spångade leden, som byalaget har handbyggt, ut till ett litet naturrum, som byalaget har handbyggt. Där satte vi oss en stund på de fina bänkarna, som byalaget har handbyggt. Det finns så mycket kraft och vilja bland folket här i byn så jag blir alldeles matt.

Några bilder från gårdagens brasa och dagens promenad bjuds här. Har din påsk varit bra såhär långt?

Nya Zeeland - vår närmaste granne?

Solen är ljuvlig, underbar, härlig, värmande, läkande - allt på en gång. Jag satte mig ute på fin- och vinverandan (den är fin och man kan dricka vin på den) en stund och tänkte läsa några sidor av Matthandlare Olssons död - men vet ni, jag slumrade till där i solskenet. Så skönt det var.

I dag är det ju självaste påskafton, och då hägrar väl lammsteken på många bord. Därför tänkte jag bjuda på den insändare jag hade inne i STT häromdagen. Jag menar - en blogg är ju i sig ett sätt att framhäva sig själv, så varför inte köra hela racet? :-)

Den handlar om närproducerat kött. Eller inte. Håll tillgodo:

--

Hur tänkte man då?
ICA City kommer varje vecka ut med ett stort annonsblad. I det senaste laddar man för påskens mat, bland annat med en stor artikel med namnet ”ICA besöker lammhagar på Gotland”.

I artikeln berättar man om Nors Gård – en lammgård som drivs ekologiskt. Bland annat säger en av ägarna att ”djurens välmående går före, och på så sätt får man det bästa köttet och de bästa smakerna”. Artikeln är fylld med bilder på små fina lamm och man får reda på att lammungarna får ny och härlig halm varje fredag. Sådant är gott att höra.

På samma sida annonserar ICA om just lammkött inför påsken. Döm om min förvåning när samtliga tre produkter som man annonserar om kommer från Nya Zeeland. Hur tänkte man då?

--

Håll med om att ICA beter sig lite märkligt? Om man nu kör en matresa, som deras artikelserie heter, runt om i Sverige kan de väl annonsera om svenskt kött? Jaja, det är väl penningen som styr.

Dagens bild - ett påskägg, såklart, knôkfullt med godis, som sig bör.

I övrigt önskar jag er många ägg och pussar i påsk. Själv hoppar jag över äggen. Vi ska ha gäster i kväll, och då bjuds det på liten toast först, fläskfile till varmrätt och pannacotta till efterrätt. Håll tummarna för att det blir gott. Någon köksmästare är jag inte...

Vad står på ditt påskbord i år?

Jag bloggtänker - gör du?

Jag gillar att vara i nuet. När man upplever något ska man var härvarande - alltså vara här och nu. Ordet är lånat av Bodil Jönsson, kloka kvinna, och jag tror att jag har nämnt både henne och ordet tidigare.

Eller rättare sagt - när det gäller jobbet är jag ofta därvarande, för att fortsätta skapa ord. Alltså - jag är någon annanstans i tanken: Vad ska jag göra sedan i dag? Vad ska jag göra i morgon? osv. Det är nog därför jag ibland har svårt att koppla av på helgen; i mitt huvud har jag "mental måndag" redan på helgen, så att säga. Men nu är det ju fyra dagars ledigt, så skam vore väl om man inte hinner landa. :-)

En variant på att inte vara härvarande är när människor hela tiden är totalt fixerade vid att dokumentera en händelse till eftervärlden, så till den milda grad att de missar själva upplevelsen i sig. Jag menar inte att man inte ska få fota och filma bröllop och dop och så, men en del blir helt onåbara på något sätt.

Jag kanske kastar sten i glashus nu - eller möjligen glas i stenhus, vilket inte heller är så bra. Jag gillar själv att fotografera och har gärna med mig kameran vid alla möjliga tillfällen. Men det måste ju vara med viss måtta, eller?

Och varför detta inlägg?

Jo, jag drabbades av lite självinsikt. När jag är med om saker numera, eller kommer att tänka på något intressant (för mig i alla fall) tänker jag inte bara "Åh, vad kul!" utan jag tänker "Åh vad kul, det här måste jag blogga om!" Jag har börjat bloggtänka.

Inte vet jag om det är bra eller dåligt, men det är ett faktum. Och för att vara helt krass, om jag inte tänkte så bleve det inte heller mycket bloggat, och det vore synd - tycker jag i alla fall. :-)

I dag var vi hos svärmor och svärfar och fikade, och då hände just ovanstående. De har nämligen en jättefin tavla, helt utsnidad i trä, som föreställer det hus som jag och J bor i. När jag såg den tänkte jag: "Åh, det här måste jag blogga om!" Den får förstås bli dagens bild - och håll med om att den är så fin att den förtjänar en plats på bloggen?

Ni får en bonusbild också, bara för att det är påsk. Kolla in killen bredvid engelska drottningen. Jag fnissar och rodnar...