Just nu gäller Facebook

Som ni märker är jag inte så engagerad på bloggen för närvarande. Det finns så många sociala medier, så tiden räcker inte riktigt till just nu.

Har du hamnat här via min hemsida www.petrasordforrad.se hänvisar jag dig därför till Petras Ordförråd på Facebook, där jag är betydligt duktigare med att hålla igång diskussionen.

Har du hamnat här för att du saknat privat-Petras inlägg, så kommer jag säkert tillbaka någon gång - men inte just nu.

Ha det bäst!

Plötsligt händer det...

Plötsligt blev jag sugen på att titta in på bloggen igen. Det var onekligen länge sedan och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Eller nja, inte så mycket kanske. Dag läggs till dag, årstid till årstid - och vips var jag inne på vädersnack. Vilken sommar vi har haft!!

För första gången på många år har jag varit ledig flera veckor  i sommar. Och då menar jag ledigledig. Förr om åren, i alla fall de senaste tio, har sommaren varit en tid av ströledighet och dåligt samvete. I år har jag varit helt (nästan) bortkopplad från jobbet.

Och vad har vi då gjort?

Det kanske mest annorlunda var resan till Budapest, där vi tittade på formel 1. Nej, jag är inte så intresserad av motorsport, det ska gudarna veta, men man ska inte dö nyfiken! Resan var en födelsedagsresa i förskott till J som fyller "mogen man" längre fram i höst. Därtill var min syster och svåger samt två kompisar från Månstad med.

Budapest var en otroligt fin stad som jag gärna besöker igen, men ett tips: Ska ni åka dit och inte vill tita på just formel 1, så välj en annan helg än sista helgen i juli. Runt 45 grader och gassande sol. Svetten bara rann. Och mitt i allt kom ungerska kvinnor på sina högklackade skor och såg sådär svala och vackra ut. Hur gör de??

Värmen gjorde att man sökte sig till skugga och luftkonditionerade affärer. I mer normal temperatur hade vi nog sett mer av staden. Det får bli nästa gång!

Är du preparerad?

Jag tycker att språk är kul - vilket förmodligen de allra flesta av er redan vet. En sak som är extra kul är detta med anglicismer, alltså när engelska uttryck blir svengelska, så att säga. Det finns förstås hur många som helst och jag vill bara ge er några exempel - färska flygdito. Den första har jag kanske redan nämnt i ett tidigare inlägg men det får ni ta i så fall.

När planet går in för landning får ju vi som passagerare en mängd uppmaningar om att ta på oss bältet, fälla upp sätet osv. När planet har dunsat i marken (den värsta delen av flygresan, om ni frågar mig) får vi uppmaningen att "förbli sittande".

Smaka på den. Vi ska alltså inte sitta kvar, vilket vore det normala tilltalet, utan vi ska "förbli sittande". Nog luktar det direktöversättning av "remain seated"?

Detta har jag hört många gånger tidigare, och även på den senaste resan, och jag brukar fnissa till (ungefär som när det står i tidningen att en åklagare vill ha resning *rodnar något*) Vid senaste resan fick jag dock anledning till ytterligare kvävt fniss. Kaptenen sade nämligen i högtalarna att personalen skulle "prepareras inför landning".

Jo, jag tackar jag! Undrar vad de skulle prepareras med? Det låter väl lite otäckt på något sätt, eller? Dock var det förmodligen inte värre än att det var en direktöversättning av be prepared, dvs. att de skulle göra sig redo för landning. Men håll med om att det var lite lustigt?

I dag får du en gammal bild, mest för att påminna om att våren och blommorna säkert kommer snart - och för att jag bloggar från min ipad och inte vet hur man lägger till nya bilder. (Det ska alltid finnas nya saker att lära.) Har du någon språklig lustifikation på lager, eller har du något annat roligt att berätta?

En resa senare...

Hej på er!

Nu var det länge sedan igen, men det blir så ibland. Det är ju inte så att jag inte tänker på er, det gör jag, men... Jaja, nu är jag här i alla fall och sedan sist har det varit jul, nyår och en massa upplevelser. Vi har nämligen varit på Tobago!

Flera år i rad har jag, J och ett par vänner från Stockholm varit iväg på "en liten djefla ö", som vi kallat våra resor och nu var det dags för nummer fem i den serien - Tobago.

Några fakta först:

Tobago är ena halvan av nationen Trinidad och Tobago. Det ligger i Karibien, ganska nära Venezuela. Ön har 54 000 invånare (mindre än Skövde) och huvudstaden Scarborough har 17 000 invånare (mindre än Ulricehamn), och det mesta är faktiskt smått. Vårt hotell hade till exempel bara 20 rum!

Ön är väldigt oturistisk, delsvis för att man inte behöver turisterna på samma sätt som många andra små öar. Man har nämligen egen olja och gas, och oljenationer brukar ju klara sig ganska bra ändå. När vi var nere i huvudstaden fanns var det i stort sett omöjligt att hitta vykort! (De vi skickade har inte kommit fram ännu, så vi letade kanske förgäves...)

Den turism som man ändock har är mycket av naturturism - vi gick i regnskog, djuphavsfiskade, badade i vattenfall, solade och badade på nästan tom strand. Det var så skönt!

Här får du några bilder som visar lite av hur vi haft det. Den nedersta är en kolibri som J lyckades fånga på bild när han plåtade blommor - visst är den bilden fantastisk?

Hur har du haft det?

Smakar det, så kostar det

Jag var hos tandläkaren häromdagen. Nej, det var inte kul alls, men det var "frivilligt" så att säga. Jag hade ringt folktandvården själv, vilket inte skulle ha hänt denna tidigare tandläkarrädda kvinna för några år sedan. Men nu har jag alltså kommit över den värsta rädslan, mycket tack vara duktiga tandläkare och tandsköterskor av det slaget som lägger handen lite lugnande på ens arm när man ligger där och darrar. Heder åt den sorten, säger jag bara!

Skälet för besöket var att jag har känt ilningar i en tand ett längre tag, provat alla tänkbara tandkrämer för att motverka det, men det hade inte hjälpt. Ilningarna blev dessutom allt värre. Sagt och gjort - jag ringde och fick komma direkt. De röntgade, pillade, konfererade och sedan tittade mig tandläkaren stint i ögonen och sade:

- Antingen kan du dra ut tanden för 700 kronor eller så kan du rotfylla den för cirka 4 000 kronor.

Smaka på den repliken en stund. Hon gjorde helt rätt som upplyste mig, det är inte det jag reagerar på, utan jag reagerar på att priset kom så direkt. Ekonomi har blivit ett självklart argument i välfärden. Tandläkarbesök har förvisso alltid varit dyra, och tänderna hör av någon märklig anledning inte till resten av kroppen vad gäller sjukvård. Men ändå.

Tidigare (som jag minns det i alla fall) har tandläkaren redogjort för alternativen, jag har funderat en stund, bett om råd om vilket som rekommenderas, och sedan har jag försynt frågat vad det kostar. Nu kom det redan i första repliken, helt naturligt, som om det var den självklaraste sak i världen att ekonomi spelar stor (avgörande?) roll när man väljer behandling.

Jag är kanske överkänslig, för tandläkarbesök har alltid svidit i plånboken. Men det var något som gjorde att jag reagerade - förmodligen att det kom så direkt. Kanske är det ett tecken på något? Kanske är vård (av tänder och övriga kroppen) något som allt mer hänger samman med huruvida jag har råd eller inte - inte med mina behov?

Jag vet inte, men sådant funderar jag på i dag. Vad funderar du på?

Dagens bild får bli en mäktig gepardhona jag råkade på i Borås djurpark härom helgen. Hon liksom bara satt där och såg stolt ut. Visst är hon vacker?

Jag skulle äga miljoner...

Minns ni Agneta Fältskogs gamla hit "Jag skulle äga miljoner om tårar var guld"? En fin gammal slagdänga, eller vad man ska kalla den. Här på tomten kan den lätt överföras till "Jag skulle äga miljoner om löven var guld." Det är alltså höst.

Gräsklipparen Helmer har gått i idé, löven har fallit, första isen på bilrutorna har skrapats, vinterdäcken är på, mörket har kommit.

Låter det dramatiskt? Nja, det är det väl egentligen inte. I dag har det till exempel varit toppenfint väder så vi lyckades klämma in en promenad i den höga fina luften, vilket var väldigt skönt. Och jag har faktiskt tagit många stora och viktiga beslut i mitt liv just på hösten. Något slags kreativitet går alltså igång. Dessutom är vi väldigt bra på att ta vara på helgerna och göra saker som vi tycker om. Förra helgen var jag och J till exempel på Lundsbrunns kurort på en "chokladhelg" med goda vänner, och det är onekligen väldigt avkopplande och speciellt att sitta i salong med öppen spis och kristallkrona och sippa på en Irish Coffee.

Mörkret är nog det som jag tycker är tuffast och nästa helg blir det dessutom vintertid (detta påfund) och då blir det ju ännu mörkare.

Någonstans i november brukar alltid någon käck person som tycker att det är skönt när snön kommer, för då blir det ljust och fint igen, men det finns faktiskt bara en sak jag gillar mindre än mörkret och det är snön. Kall, hal och allmänt besvärlig, om ni frågar mig. Men som vanligt har vi en vintersemester att se fram emot med sol, bad och massor med ljus.

Dagens bild får bli några vackra träd. Det framgår kanske inte riktigt men bladen lyser som av guld. Hur klarar du av hösten? Är det den häftigaste av årstider eller drar du dig stillsamt tillbaka som gräsklipparen Helmer?

Jag har inte valt bort - jag har valt till.

Nu var det så där länge sedan jag bloggade igen, men det har sina skäl - och egentligen handlar det o ganska goda sådana. Jag har nämligen inte valt bort er utan jag har valt till andra saker, och livet har inte alltid plats för allt.

Det jag har valt till är att jag inte sitter vid datorn så mycket på kvällarna (läs: bloggtid). Det är bra. Det jag också har valt till är att jag försöker röra på mig varje dag. Det är också bra. Jag tar långa (nåja) stärkande promenader nästan varje dag - antingen ute eller inne på mitt gåband. Samtidigt lyssnar jag på bra musik eller något Sommarprogram som har har missat. Det har blivit en må bra-stund och en må bra-vana som jag tänker fortsätta med, tyvärr lite på bekostnad av mina bloggstunder.

Men några tankar tänkte jag ändå bjuda på. :-)

Jag har som sagt lyssnat på ganska många Sommarprogram i år och det finns flera jag rekommenderar varmt: Henrik Dorsin, Daniel Sjölin, Soran Ismail och ståupparen Marika (minns inte efternamnet) är några favoriter från i år.

Speciellt Soran sade en del som jag har funderat kring, bland annat när det gäller hur vi benämner invandrare. Han talar utifrån egen erfarenhet förstås, och konstaterade att han alltid blir benämnd som kurd, rätt och slätt, fullständigt oberoende av om folk vet huruvida han är född i Sverige, kom hit som barn eller är nyanländ. Han är kurd. Punkt. Han drog parallellen till USA, där han i stället skulle ha kallats kurd-amerikan, i likhet med latin-amerikan, afro-amerikan, svensk-amerikan osv. De kombinerar alltså det gamla och det nya på ett självklart sätt.

Det får till följd att han faktiskt både är kurd och amerikan over there - och därmed inte behöver välja, så att säga. Oavsett om man  är kurd, islänning, svensk eller något annat så är man det samtidigt som man är amerikan.

Om man den ut den tanken - vilket Soran Ismail  gjorde i sitt program - så är vi alla svenskar, oavsett var vi kommer ifrån och då blir ju "Sverige åt svenskarna", "Svenskarnas parti" och allt annat betydligt trivsammare Vi är helt enkelt svenskar allihop och kan därmed vifta med flaggorna hej vilt på nationaldagar och närhelst annars vi vill!

Tänk, vad jag tyckte att det resonemanget var befriande!

Nej, nu ska jag ta mig till restaurangvagnen på tåget och få mig en bit mat innan jag kommer fram till Stockholm. Jo, kurshösten har börjat. Har du någon höstfeeling ännu?

Sommartorka

Rubriken "Sommartorka" är väl egentligen ett hån mot alla som hade semester i början av sommaren, men jag tänker mer på frekvensen av blogginlägg från min sida. Det blir liksom inte av att jag bloggar lika mycket på sommaren. Kvällarna är lite för fina för att sitta inne vid datorn, eller hur?

Men nu har hösten kommit. (Usch, vad jag egentligen inte tycker om den meningen.) Ja, luften är hög och fin. Ja, ljungen blommar vackert. Men vi går mot mörkret - inte tu tal om saken. Det är gott att komma igång i vanliga banor men väckarklockan är inte min bästa vän...

Flera gånger under sommaren har jag tänkt tanken "Det där ska jag blogga om!" så det kommer att komma en del mer eller mindre läsvärt den närmaste tiden. Men just i dag sitter jag mer och tänker på livets självt, hur allvarligt det än kan låta. En kvinna jag förvisso känt väldigt ytligt har nämligen precis gått bort i cancer, vid bara 46 års ålder. Det är ingen "personlig sorg" så att säga - därtill kände jag henne för lite - men det väcker ändå en stund stillsam eftertanke.

Därför, kära bloggvänner, får ni hålla till godo med en klyscha idag: Ta vara på livet och varandra.

Dagens bild är alldeles nytagen här i de månstadianska skogarna. Jag och grannen (och hennes fyra hundar) var nämligen ute på en promenad för en stund sedan, och ljungen blommar för fullt nu. Det går inte att återskapa de lila "ljungdungarna" så du får tro mig på mitt ord att det var otroligt vackert. Ljungen är förresten Västergötlands landskapsblomma - visste du det?

Några ljuvliga dagar

Nu ska jag bli marknadsförare, helt utan uppmaning och ersättning - bara så ni vet! Men jag och J har haft ett par ljuvliga dagar vid kusten tillsammans med vännerna R och G. Vi har hunnit med att besöka flera mysiga ställen, plocka bigarråer, grilla gott och bara ha det skönt. Jo just det, lite korsord hann vi med också.

I går besökte vi Wapnö gård, där man har 1 300 mjölkkor + rekrytering, har jag lärt mig att det heter. Rekrytering är alltså allt som inte är mjölkande kor, dvs. kalvar och kvigor. Jag har konstaterat det tidigare, och jag säger det igen - en ladugård med mjölkkor är ett sant matriarkat. Det är liksom bara kvinnorna som räknas. :-)

Stället var imponerande stort, inte tu tal om saken, men tyvärr fanns det ingen bra gårdsbutik - och gårdsbutiker är nåt jag verkligen gillar! Men de verkade hålla på att göra en saluhall av något slag, så det blir säkert bättre vad det lider.

Dagens utflykt gick till Österöö fårfarm - ett jättemysigt ställe som varmt kan rekommenderas! Där finns mängder med får och lamm och även ett gäng highland cattle, ni vet de där långhåriga korna med långa horn. Man kan gå runt och kika överallt, och till och med klappa djuren, det finns en toppenbra gårdsbutik och det allra gulligaste café, där man får fikat i en liten korg med rödrutig duk. Jag vet, det låter kanske fånigt, men det är verkligt värdskap för mig.

Som ni förstår var jag (och även resten av sällskapet) mer förtjusta i Österöö än i Wapnö, vilket kanske är orättvist för båda är väl värda en utflykt. Men som sagt - jag är väldigt svag för bra värdskap och fina gårdbutiker.

Dagens bilder kommer förstås från utflykterna i fråga, bland annat den allra sötaste nyfödda kalv som verkar ha det väldigt gott i halmen, eller hur? Vad har du hittat på i dag?

Blixtar och dunder

Uj vad det åskade igår - riktiga dundersmällar här i Månstadstrakten, och jag som verligen hade tänkt blogga och allt! Men livet på landet gör att man far runt som en toka och rycker ur alla sladdar, snabbare än f-n kommer i tofflorna på morgonen.

(Det sistnämnda är ett ordspråk som en före detta arbetskamrat för många år sedan ofta använde. Visst är det charmigt?)

Sedan sist har det väl inte hänt så mycket. Lite jobb (läs: mycket), men nu tänker jag mig att vara ledig ett tag. Det ska bli väldans skönt. Det är egentligen inte riktigt synd om mig i alla fall, för jag har gjort i ordning en skrivarstuga här i sommarstugan där jag brukar sitta från tidig morgon och en bit fram på dagen, innan solen ligger på allt för mycket. Det där med solen har ju i och för sig inte varit nåt så stort problem den här sommaren, men den senaste veckan har det ju varit varmt som attan. Skönt!

Jag har berättat för er tidigare om min mamma A som numera har blivit med Ipad. Det har fått den effekten att hon mailar till mig lite då och då, och det är oftast snabba, rappa kommentarer om något hon läst eller hört. Ett par exempel:

För ett tag sedan gjorde man ju en stor vetenskaplig upptäckt, om ni minns. Då mailade mamma:

"Nu har de äntligen hittat Higgs partikel. Och jag som har letat och letat!!!"

Och i veckan föranledde Eskil Erlandssons Sommarprogram följande meddelande:

"Jag har lyssnat på Sommar. Hade jag varit yngre och suttit i riksdagen, så hade hon inte fått denne man!"

Där drar jag väl en lättnadens suck att hon inte sitter i riksdagen. Jag menar - Eskil som styvpappa? Inget fel på honom förvisso, och hans Sommarprogram lär har ha varit mysigt så jag ska lyssna ikapp det endera dagen, men ändå... Men håll med om att mamsen är rapp i tanke och ord. Hon har också yttrat att det spelar ingen roll om hon hamnar i himmel eller helvete: "För jag känner folk på båda ställena."


Dagens bilder får bli några upplevelsebilder från den senaste veckan. Först får ni en liten pippi (inte större än en golfboll) som jag mötte på en morgonpromenad. Jag har ingen aning om vad det är för sort - vet du? Sedan får ni en bild från en dagsutflykt vi gjorde förra helgen - till Mandys Diner i Älvsered - en restaurang med 50-talstema. Den kan jag verkligen rekommendera. 

Som sagt - vet du vad det är för pippi? Och har du haft det bra på sistone?

Sommar, sommar...

Jag har varit riktigt duktig de senaste morgnarna och gått på morgonpromenad. Med stavar. Jo, stavgång är faktiskt riktigt gott för trötta kontorsaxlar ska ni veta. Dessutom har jag köpt sådana där fjädrande powerwalk-stavar och de är rejält effektiva för armar och rygg. Jag gör det för att kroppen behöver det, och tappar jag något kilo på vägen är ju det ingen nackdel. Beach 2012 verkar det i och för sig inte bli så mycket med, men jag säger som det står på ett vykort jag såg en gång: "Det är väl bra att vara smart, men det gör ju inget om man är smal och sexig också!" 

Det är inte så mycket fågelkvitter på morgnarna längre, har ni märkt det? Det gör i och för sig inte så mycket för mig, för jag brukar ha lurar i öronen - lågt dock, så jag hör trafiken såklart. Och just nu lyssnar jag igenom sommarprogrammen. I morse hade jag sällskap på vägen av Thorsten Flinck. Inte helt lättlyssnat kanske, han har nog inget ordagrant manus som han följer, men han är märkligt spännande den karln. 

Han pratade bland annat om rädsla kontra feghet och menade att det att inte våga är en sak men feghet sker alltid utifrån egen vinning. Därför var feghet bland det värsta han vet.

Jag funderade på det där, och ta mig katten - undrar om han ändå inte har rätt där, även om jag aldrig tänkt så. Visst hamnar vi i lägen när vi inte vågar, och det är en egenskap som är högst mänsklig, men att vara feg kanske ändå beror på att man inte har något själv att vinna på handlingen? Sådant kan jag gå och klura på, på mina morgonpromenader. Egentligen till ingen nytta, men det är liksom roligt att bara fundera. 

I dag blir det både ljud och bild i bloggen -  båda på Thorstentema. Jag tycker att "Jag reser mig igen" var en av de bästa låtarna i årets melodifestival, även om jag inser att den nog inte gått hem i Baku...

Vad funderar du på idag?

Njutbara helger

Jag läste för ett tag sedan att man inte alls behöver ha en längre ledighet för att må bäst och varva ner - det går minst lika bra med flera kortare ledigheter. En vecka efter ledigheterna har man nämligen samma puls och blodtryck som före ledigheten. Det viktiga är att man kopplar av (kopplar ner) när man är ledig. Jag tror det är riktigt sant. Den nya trenden är dessutom att man ska vara helt oanträffbar på ledigheten - ingen telefon, inga sms, ingen facebook. Det tror jag också är av nytta.

J går på semester i morgon, själv ska jag jobba ett tag till. Vi får se hur länge det blir, så fram till dess njuter jag av helgerna - och det är sannerligen inte illa.

Jag tycker faktiskt lite synd om dem som älskar sommarsol och som nu har haft sin semester. Det kan inte ha varit så många soltimmar. Själv gillar jag solen, självklart, men regniga dagar med pussel och film är inte så dumt det heller.

Vi har haft en mysig helg. M var på besök i stugan och vi åt gott och spelade spel. Därutöver har vi haft lite pussel, lite gräsklippning och i dag toppade vi med fika på Glasets Hus i Limmared. Jag har inte mätt det, men nog tror jag att både puls och blodtryck har mått bra, för det har jag gjort!

Dagens bilder får bli några helgfoton. Har du haft det bra i helgen?

Post SÅS

Nu har vi haft SÅS - alltså Stockholmsdamernas Årliga Simmesjöresa - och det var precis lika trevligt som vanligt. Det är gott med riktiga vänner, ni vet - sådana som det känns som om man träffade nyligen, även om det är länge sedan. Man liksom bara fortsätter samtalet där man slutade sist. Jag är väl lottad att ha några sådana vänner - ni vet vilka ni är. :-)

Årets upplaga bestod av shoppingfrossa i Gällstad, ett stående inslag, samt god mat och umgänge på verandan i Simmesjö, lika stående inslag det. Härligt var det och längtar till nästa gång vi ses gör jag. Det blir när en av damerna ska ha sitt födelsedagskalas i september, då jag och J ska åka dit - såklart!

I övrigt har vecka rullat på. Inget riktigt spännande har hänt och skönt är väl det. Jag tycker att världen verkar ha blivit så otäck ibland. På nyhetssajterna är det alltid någon FLASH: eller EXTRA: där man får se bilder och läsa om allt hemskt - brandmän som kör ihjäl sig, miljardärer som knarkar, människor som skjuts på bakgårdar. Det är fullt möjligt att det hända otäcka saker även förr, men nu är det som om man alltid får reda på allt direkt, vare sig man vill eller inte.

Nej, tacka vet jag en stilla hemmakväll i Månstad med make och katter.

Dagens bilder får bli några sommarsvampar från en närstående skog och några småttingar som finns alldeles utanför mitt fönster. Visst har jag det vackert här i Månstad?

Vanlig måndag - men ändå inte

Veckorna rusar iväg. Har ni hört mig säga det tidigare? Nej, jag börjar inte bli gammal och gaggig, men visst är det så ibland att den ena veckan är den andra lik. Dock var helgen som gick lite annorlunda, lite bättre på sätt och vis.Vi var nämligen ute i stugan.

Det är fullständigt underbart att vakna därute. Sjön ligger spegelblank (ibland i alla fall) och fåglarna kvittrar. Regnar det gör det ingenting. Då smattrar det mot plasttaket och sjön liksom lever sitt eget liv. Det är härligt att bara sitta och titta på vattnet och filosofera. Vi har ju en insjöstuga inte så långt härifrån och man kan alltid fundera på för- och nackdelar mellan hav och insjö. För mig går det alldeles utmärkt med insjö - dels badar varken jag eller J om det inte är typ 25 grader, dels är det glesare mellan stugorna, vilket passar oss perfekt. Men gudskelov tänker inte alla lika, för då vore det ju mer trångt med stugor vid vår lilla sjö, eller hur?

Men nu är det måndag, och den här veckan är en väldigt speciell vecka för det är dags för SÅS - Stockholmsdamernas Årliga Simmesjöbesök!

Jag har tre nära och goda vänner som brukar komma ner i olika konstellationer varje år - ibland en, ofta två, emellanåt tre. Inga måsten finns, de som kan kommer, vi shoppar loss lite i Gällstad, umgås i stugan, fnittrar och mår gott.

Ett sista inlägg vill jag göra om Almedalen. Jag hörde nämligen på lokalradion i dag att någon potentat uttalande att det gav så mycket att åka dit (på skattebetalarnas pengar) för man fick chansen att prata med självaste ministern. Två funderingar: 1. Kan man inte maila eller ringa? 2. Kommer ministern att minnas just det mötet - bland alla andra?

Ja, jag låter som en tjurig kärring, men jag tycker ändå att det verkar gå väldigt mycket gemensamma pengar för detta spektakel evenemang. Men jag har säkert fel, eller vad tror du?

Dagens bilder är hämtade från trädgården här i Månstad. Vi kan väl se blommorna som mitt och J:s  extra grattis till svärfar som fyller år i dag - hurra! Tänk bara vad mycket bättre bilderna hade kunnat bli med ett riktigt makroobjektiv. Det är i sanning min nästa investering.

Vänskapligt kvittrande?

Jag gillar sociala medier, det har jag sagt tidigare. Men samtidigt funderar jag mycket på dess funktion. Jag har tidigare kommenterat att Facebook blivit mer av ett fotoalbum, och den trenden håller i sig tycker jag. Kul - i alla fall mycket roligare än att läsa vad folk äter till middag eller var de befinner sig just nu.

Men än roligare tycker jag nog att Twitter är, ni vet - där man på 140 tecken ska lyckas vara vitsig och intressant, och många är det. Twitter skiljer sig från Facebook på det sättet att man kan följa vem man vill. På Facebook måste man ju bli vän med folk, på Twitter räcker det att man vill följa någon. Den personen behöver inte godkänna mig, så att säga, och det gör att man kan följa vem som helst som finns där.

På min lista över dem jag följer finns så spridda juveler som Stefan Holm, Zlatan, Dalai Lama (även om jag inte för ett ögonblick tror att han skriver sina egna inlägg), Helle Klein, Carl Bildt och Niklas Svensson på Expressen. Ni hör, det är en salig blandning!

Ska man försöka sig på en gruppering så följer jag företrädesvis kändisar, kompisar, politiker och journalister - mest för att hänga med lite i flödet. Händer det något så är det alltid någon som twittrar om det, och just nu är det självklart Almedalstwitter som gäller.

Och det är här någonstans jag börjar fundera. Hur kritiskt granskar en journalist makten, om denna journalist  samtidigt är "Tjena, grillar ni ikväll?" med de politiker han eller hon är satt att granska? Jag menar inte att politiker och journalister inte får vara vänner. Såklart inte. Men någonstans kan jag inte låta bli att tänka att granskaren och den granskade kanske inte ska vara för nära varandra?  


Men det är möjligt att jag är överkänslig. 


I övrigt har dagen rymt jobb, ett spännande möte om näringslivsutveckling, en stund i solen och röda naglar. Jo, jag har lyckats spara ihop till lite naglar. Vi får se hur länge de håller. Dagens bild får bli ett blomsterarrangemang som hade passat bra i min trädgård, men sådan tur har jag inte. Bilden är tagen i Vietnam men det gör det inte mindre vackert. 

Twittrar du eller gör du något annat spännande idag? 

Såklart de är smarta!

Söndag kväll igen, minsann. Och juli. Det är lite klokt vad veckorna rusar iväg. Vi har haft en myshelg i Forshaga och Karlstad med mammabesök, trav på Färjestad, uteätande och lite kortspel.

Jag kan verkligen inget om hästar - mer än att jag varit hästtjej i min ungdom. dvs. för väldigt länge sedan. När travkunnigt folk (nåja) som J och J-E tittar på formen, tider, kuskar och annat viktigt kollar jag om de har fyra ben och svans samt om de heter något kul. Chanserna att just de kusarna ska vinna är minimal, som ni förstår.

Min ödmjukhet förbjuder mig egentligen, men vet ni vad? Jag var den enda i vårt sällskap som lämnade Färjestads travbana med ett litet överskott. Ja, väldigt litet för jag vågar aldrig spela för mer än 20 kronor, men principen, mina vänner! 


Och så vill jag gnälla lite. 


I dag hörde jag på radion att en hel del tvååriga yrkesutbildningar på gymnasienivå kommer att få ställas in i höst. Tråkigt för skolorna i fråga men ett bevis för att unga människor är smarta. Väldigt smarta. Regeringen  har nämligen tagit bort möjligheten att få högskolekompetens på de tvååriga linjerna, för "alla behöver inte bli akademiker" som ansvarig minister uttrycker det. Det är fullt möjligt - men alla ska ha möjlighet att göra det om de så önskar, närhelst de känner sig mogna för det. Det är det som är grejen och det är det ungdomarna har kommit på. De kanske faktiskt vill läsa vidare längre fram i livet - och varför inte passa på att få den där behörigheten när man ändå går i gymnasiet? 


Även jag förstår att alla inte är teoretiker, men jag har aldrig förstått varför inte även de teoretiska utbildningarna kan ha mer praktiska inslag. Om det nu är så många som inte fixar engelska, matte och svenska på gymnasiet (alltså det man behöver för högskolekompetensen) kanske man ska ändra undervisningsmetoder - inte ta bort möjligheten att lära? 


Återigen återgår skolan till sådant man höll på med "på min tid". Jag gick en tvåårig vårdlinje utan högskolekompetens, vilket hindrade mig från att läsa vidare under många år. Dels för att jag inte hade rätt kurser, dels för att jag kände mig studieovan. Jag kände helt enkelt att jag inte riktigt vågade. Hade jag fått högskolekompetensen med en gång hade det säkerligen varit mycket enklare för mig att våga ta steget. 


Nog om detta. Dagens bilder får bli några ögonblicksbilder från Månstad. Det är inte utan att man får lite Hitchockkänsla när man går ut på gården numera - för det är väl fler än jag som har sett "Fåglarna"? Har du haft en bra helg förresten?

Tillökning i familjen!

Vi har fått tillökning i familjen. Inte någon liten telning av vanligt slag utan en robotgräsklippare vid namn Helmer. Han surrar och rullar här ute på den nästan 3000 kvm stora gräsmattan, lite fram och tillbaka, lite hit och dit, och snyggt blir det. Emellanåt åker han in och laddar sig - och sedan är det bara på det igen.

Lyx? Javisst. Men en av de bättre lyxvarianterna på länge, kan jag nog tycka. Nu slipper J (för det är han som är gräsklippningsansvarig här hemma) sitta och skaka på åkgräsklipparen ett par timmar varje vecka. Därtill är Hemler helt ointresserad av väder och vind. Han rullar på om det så spöregnar. Det gjorde inte J, utan mycket tid gick i stället åt att försöka pricka in soltimmarna, och med tanke på mängden sol på sistone kanske man vill göra något annat de få timmarna.

Helmer tänker någon? Varför just Helmer?

Jo, jag ville döpa den till Elvis (den rockar och rullar) och J ville döpa den till Ozzy (den är svart och fräck). Därför fick mamma A döpa den i stället och hon föreslog Helmer. Så enkelt var det med det. Sedan kan man ju alltid diskutera det mogna i att döpa alla prylar, men det är en annan historia. 


Mamma A fyller förresten år i dag - hurra, hurra, hurra!


Dagens bilder får bli dels Helmer i kvällssol, dels några bilder på  årets midsommartårta - inte gjord av mig dock utan av tårtskickliga E. Hur har du det i dag förresten? Regnar det på dig? Har du semester? Vem tror du vinner matchen - Spanien eller Portugal? Har du varit med om något roligt i dag?


Berätta gärna - det är alltid kul med kommentarer. :-)

Jag minns det som igår...

Jag minns det som igår - det skolmognadstest jag fick göra när jag skulle börja första klass. Nu var det ju ett gäng år sedan, för skolmognadstestet försvann från den svenska grundskolan 1970 - då var jag nio år.

Skolmognadstestet på den tiden gick bland annat ut på att man skulle rita ett hus med en skorsten. Ur skorstenen skulle det komma rök. Bredvid huset skulle det stå en flaggstång med en flagga. Och vet ni vad? De ungar som visste att flaggan och röken blåste åt samma håll var mogna! Det är möjligt att jag raljerar i överkant, men det är så jag minns det. 

I dag hörde jag på nyheterna att det finns förslag om att införa skolmognadstest igen - inte  för att kolla om barnen är mogna utan för att "identifiera elever med inlärningssvårigheter". Några reflektioner:

1. Vad händer sedan - alltså när man identifierat dessa barn? Skolan får ju inte automatiskt mer resurser, snarare tvärtom. Vad hjälper det skolan att veta att ett barn har svårt att lära om man ändå inte får möjlighet att göra något åt det?
2. Hur känner sig de barn som vid sju års ålder får reda på att de har svårt att lära? "Du har inlärningssvårigheter" låter möjligen som "Du är dum i huvudet" för en sjuåring. Det är ju inte så lätt att skilja på personlighet (den jag är) och handlingar (det jag gör) i vuxen ålder och inte lär det vara lättare för ett barn.
3. Hur i hela fridens namn ska man kunna skilja barnens helt naturliga, men olika, mognadsgrad i sjuårsåldern från inlärningssvårigheter? Barn är olika. Barn ska vara olika. Skolan ska möta barnen där de befinner sig. 

Det finns säkert massor med kloka svar på detta, men för mig känns det som om skolan återigen tar flera kliv bakåt i tiden. Låt barnen vara barn. Låt dem vara olika. 

Dagens bild får bli en jasminknopp (eller är det schersmin?) från vår  trädgård. En knopp är ju faktiskt något hoppfullt, något som är på väg att blomma. Så tycker jag att barnen ska känna inför den första skoldagen. 

Vad tycker du om skolan av i dag? På rätt väg eller på fel väg? Tycker du att jag överdramatiserar? Det vore kul att höra vad du tycker!

I midsommartid

Det är torsdag före midsommarafton och  jag sitter på jobbet och väntar på M. Vi ska åka ut till Hofsnäs herrgård och äta vår årliga räksmörgås med sockerdricka till - inte coca-cola, inte fanta, inte ens fruktsoda. Det ska vara sockerdricka till, för denna tradition är viktig och en del traditioner är till för att följas. Förra året hade Hofsnäs ingen sockerdricka uppe, men en annan M gick ner i källaren och rotade fram ett par gamla flaskor till oss. Tur det. Vi får hålla tummarna för att de fixar det i år också. Jag är ingen traditionsbunden person i vanliga fall - till jul blir det som det blir, med mat och firande här eller där. På påsken åker det kanske fram någon gammal tuppdekoration och så äts det något ägg extra. På nyår är vi ibland ute och reser, ibland inte. 


Jo, en tradition har vi faktiskt på jul - jag och J brukar spela Guitar Hero på kvällen när allt lugnat ner sig. Kanske inte den vanligaste svenska jultraditionen men det funkar för oss.  :-)


Midsommar är ju också full av traditioner med midsommarstång, lekar, sill och snaps, ja ni vet. Nu gillar jag ju inte vare sig lekar (gjorde för mycket av det under SSU-tiden), sill eller snaps - men stången är ju vacker att se på. Dessutom är det alltid kul att träffa trevligt folk och i år ska vi hem till  några andra Månstadsbor, vilket ska bli väldigt kul!

Jag önskar din en skön och härlig midsommarhelg och att du njuter av de ljusa fina kvällarna.

Har du förresten tänkt på att det varje år är någon käck person som vid den här tiden på året säger: "Snart vänder det och blir mörkare igen." eller varför inte "Nu är det bara sex månader kvar till julafton!" Lova mig att du inte blir den som säger det till mig i år. Jag kan läsa almanackan, tack så mycket, men jag vill inte tänka på det. Inte nu. Inte än.

Dagens bild får bli en favorit i repris. Vilken storhelg är förresten din favorit? (Är det förresten någon som vet hur man fixar inställningarna i Blogger så man slipper så glest mellan styckena??)

Absolut värt ett besök!

I dag tänkte jag vara lokalpatriot, eller ja - grannortspatriot, för att vara riktigt ärlig. I helgen öppnade nämligen Glasets Hus i Limmared.

Lite historia först.

I Limmared finns Sveriges äldsta glasbruk som fortfarande är i drift. Glasbruket grundades 1740. Det man är mest kända för i dag är väl att man gör Absolutflaskan, och ni förstår redan där att bruket går bra! Absolutflaskans layout kommer faktiskt från början från en glassilo som fanns just i Limmared, så entrén på Glasets Hus (se bilder nedan) är inte en Absolutflaska utan faktiskt den gamla glassilon.

På glasbruket har man också tillverkat konstglas, även om fokus har legat på industriglas.

I Limmared har det funnits ett litet glasmuseum som har skötts av en riktig eldsjäl - Einar Öhman, som numera är över 90 år. Men nu har det lilla museet alltså blivit stort, och i helgen var det invigning. Vem som öppnade museet? Einar såklart!

Glasets Hus är tänkt att vara så mycket mer än bara ett museum.

Utöver utställningen finns t.ex. en riktig glasblåsarmiljö, där tre personer ska finnas och blåsa glas varje dag. Där kan man snacka om "varmt på jobbet"... Det finns också (som anstår vilket museum som helst) både mysigt fik och museishop.

Limmared i sig är en typisk bruksort, där tyvärr allt fler butikslokaler har gapat tomma utefter Storgatan. Men nu har det öppnat några loppis/antikaffärer och där finns också en auktionshall, och jag tror verkligen att Glasets Hus kan bli ett riktigt lyft. Jag hoppas det!

Har du inget för dig någon dag på semester tycker jag alltså att du ska pallra dig hit. Jag lovar att bjuda på fika om du kommer! Dagens bilder? Från Glasets Hus såklart, är man ambassadör så är man! :-)