Törsten är svår, men släkten är värst!

Nej, såklart är inte släkten värst, men jag tycker att det är en rätt kul ordvits, det där. I dag har jag träffat både min mor och min syster på en och samma dag. Mysigt förstås! Jag och syster yster käkade lunch i Karlstad, som visade sig från sin allra vackraste sida. Sola i Karlstá - precis så var det!

Men var sak har sin tid, så efter jobb på förmiddagen och lunch så for jag och röda faran söderut, mot Månstad. En kurs, en rådgivning och 60 mil på två dagar är ett skapligt intensivt program, så det känns skönt att sitta i soffan och kolla på Idol.

I morgon är ingen riktigt rolig dag för vi ska på begravning.

Jag har bara varit på en begravning i hela mitt liv, och då var det en gammal man som hade gått bort. Det är ledsamt - men mer naturligt på något vis. Alla ska vi ju dö när livet när det är dags, så att säga. Men i morgon handlar det om det en människa som rycktes bort alldeles för oväntat och tidigt. Det kommer att bli tufft, inte minst för de allra närmaste. Jag tänker på dem!

En smått filosofisk insikt jag fick en gång (jag tror att det var min mamma sade det) är att om 100 år är faktiskt så gott som alla människor som lever på denna jord nu utbytta. Ingen av oss är kvar, hur viktiga vi än är eller tror oss vara. Människans litenhet blir så tydlig i det perspektivet.

Dagens bilder får bli vackra Karlstad samt en björk i här hemmavid som nästan brinner av guld. I morgon är det fredag igen - hur har du fått den här veckan att gå?

Vackra Värmland

Nu är jag på turné igen - denna gång till Värmland via en heldag i Skaraborg. I dag var det kurs i Skara, urkul med 20 kommunala tjänstemän som var så sugna på att prata språk. Jättekul, för det var jag också! I morgon ska jag träffa en person på MSB i Karlstad (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, eller nåt).

Följden av detta är att jag just nu sitter i mammas soffa i Forshaga och kikar på Idol. Vi har fixat lite med hennes dator och kanske vi drar en poker innan kvällen är slut. Jag har även visat henne hur man bloggar. minsann!

Nu ska jag umgås med mor Anja. En dagens bild vill jag bjuda på, tagen genom bilfönstret på en parkeringsficka utefter riksväg 26. Hösten är ju ljuvligt vacker nu, och på vägen över Skaraborgsslätten och utefter Vänerns strand så var det så fint i höstsolen så att man blir riktigt matt!

GPS - Ge Petra styrhjälp?

Jag är en vilseåkare. Rätt som det är är jag liksom bara på fel väg, nästan alldeles oavsett vart jag ska. Det är faktiskt så vanligt att om jag ringer J i anslutning till en resa så frågar han direkt om jag har åkt fel. Och det har jag oftast.

Jag har till exempel min revisor för lilla firman i Vara, och en gång om året åker jag dit med mina pärmar. Jag har gjort det i typ 5-6 år, och jag tror baske mig att jag åkt vilse varenda gång. En gång åkte jag helt enkelt förbi, en annan gång var jag halvvägs till Göteborg innan jag insåg att det var lite galet, ytterligare en gång tog jag vänster i en korsning där jag såklart skulle åkt höger - och vips var jag på väg till Borås!

När jag skulle hem från Strömstad en gång befann jag mig helt plötsligt på Tjörnbron (vete skam hur det gick till) och nu senast när jag skulle till Skara blev det nästan Skövde i stället.

Nu brukar jag i och för sig inte hetsa upp mig över felåkningarna, för jag får se mycket vackert i omgivningarna. Det enda som är jobbigt är om jag är på väg TILL en kurs som jag ska hålla. Det är ju rätt bra att komma i tid då. Är jag på väg hem spelar det ju ingen roll som helst.

"Skaffa GPS, förvirrade kvinna!" tänker kanske någon. Men det har jag redan gjort, och det går förvisso bättre nu, felåkningarna är färre. Men den senaste Skararesan sade GPS:en att jag skulle svänga höger, när jag själv trodde att jag skulle rakt.

- Hmm, tänkte jag, GPS:en kan en smitväg. Men icke, vips var jag på motorväg till Skövde.

GPS:en har även skickat mig till skogs under en ny och fin motorvägsbro i Markaryd - en bro som inte fanns i just min GPS. Där irrade jag en bra stund medan GPS:en uppmanade mig att göra U-sväng. Det är inte lätt när det knappt går att köra rakt för att vägen är så smal.

I morgon ska jag till Skara. Nästa vecka ska jag till Markaryd. Håll tummarna, är ni snälla.

I kväll har jag suttit och letat kartuppdateringar till GPS:en men jag hittar baske mig inte hur man gör. Är det någon av er som har den kunskapen? Berätta gärna! Jag funderar dock på att ladda hem en ny GPS till min Iphone; det verkar väldigt smidigt.

Sade jag att jag gillar teknikprylar? :-)

Dagens bild får bli en ögonblicksbild från hagen här utanför - söta föl i motljus. Hur är det - har du bra lokalsinne?

I dag är ingen vanlig dag!

I dag är det min (....räknar på fingrar och tår, tar till J:s fingrar och tår, får ta till en katt också...)  49:e födelsedag! Smaka på det. 49 år. Närmare 50 än så kommer man väl inte? När jag var 15 tyckte jag att alla kvinnor över 25 var tanter. När jag var 25 tyckte jag att discodansande 40-åringar var patetiska. När jag var 40 tyckte jag att det var långt till pension. Nu vet jag inte längre vad jag tror.

Jag känner mig inte som "snart 50", men å andra sidan är det väl sällan man känner sig som sin ålder, just för att man hela tiden blir äldre och liksom inte hinner ikapp siffrorna. Häromdagen vann jag dock en bok som heter "Pensionera dig utomlands".

Bara det faktum att jag ställde upp i tävlingen säger en hel del. :-)

Dagen i dag har varit en plingande dag. Telefonen plingar nämligen varje gång jag får ett meddelande på Facebook, och där har typ hur många som helst grattat. Jag menar inte att jag så många nära, kära vänner som brinner av iver att gratta lilla mig. Men det är smidigt och enkelt att gratta Facebookvägen, så många passar på att göra det. Tack alla Facebookvänner, som även passerar här!

I morse fick jag uppvaktning meddelst blomma, godis och vin av J - den mannen känner mig väl. Vinet drack jag dock inte då, vad tror ni om mig? Hmpf...

Nu i kväll ska vi äta lite av hemgjord fruktsallad med strimlad Marabou Polkachoklad och glass, och till det ska jag avnjuta Idol. Se det är en födelsedag i min smak! Först ska jag dock ändra från 48 till 49 år i profilen. Rätt ska vara rätt.

Dagens bilder bli blomman från i morse och fruktsalladen från i kväll. Vad ska du göra i kväll?

Herre Gös-ses!

Jag har farit med osanning. Det är lika bra att erkänna det. Jag har hävdat att det inte finns fisk i Simmesjö, men det stämmer faktiskt inte. JAG fick en gös i dag, när vi var ute och fiskade - och det var inte CAPS LOCK-knappen som hade fastnat.

Det var verkligen JAG som fick den!

Vi bestämde oss i går kväll för att fara ut och fiska "skapligt tidigt" i dag, vilket söndagsmorgnar brukar betyda typ 10-tiden för min del. Men vi kom iväg redan vi 9-tiden, så vid 10 var båten redan i sjön. Men huj vad det blåste, det gick nästan gäss på sjön. (Och för er som inte är sjöbusar är gäss det vita skum som bubblar runt när det blåser, typ.)

Den lilla firren återbördades dock i vattnet efter fototillfället. Jag uppskattade vikten på den till 17 kilo eller något, men J menar att den vägde högst ett halvt kilo. Om det inte var så att han har valt mig till livskamrat skulle jag hävda att han hade dåligt omdöme!
 
Ett halvt kilo? Pfft...

Kom på att jag förstås skulle ha döpt honom till Gös-ta, innan han slängdes i vattnet. Fisken alltså, inte J. Snacka om stor dopfunt - hela Simmesjö!

Dagen i övrigt har bland annat innehållit höstens första skumbad med tillhörande bok. Åh, vad jag älskar att bada. Att sjunka ner i ett näst intill kokhett skumbad när man är sådär rôsen (vad kan det heta på rikssvenska måntro?) är det höstgodaste som finns!

Dagens bilder får självklart bli firren, och så en båt som verkar må lite dåligt. Till vintern är den nog helt under isen. (Var ärlig - var den vitsen alldeles för dålig? Kunde inte låta bli...)

Hu vad många människor...

I dag har jag varit på bokmässa med E-K. Som alltid kul att går runt och frossa bland böckerna - jag menar, tre pocket av bästaste kvalitet för 100 kronor! Sådant gör en bokmal som mig lycklig, lycklig!

Det blev en del böcker, vilket i sig är ett problem för är det något vi har här hemma så är det knôkfulla bokhyllor. Det blev även en del kändisar, men jag är ju lite av en fegis, så foton tas på håll. Men hu - vad mycket folk det var!

Första timmen var det ok, men sedan blev det bara trängre. Och trängre. Och trängre.

Men samtidigt är det ju kul att en bokmässa lockar så mycket folk, av alla åldrar och kön dessutom. När jag var där för några år sedan tyckte jag nog att det var ett betydligt överskott av kulturtanter. Ni vet - sådana där övre medelålders damer med illrött hår, färgglada sjalar, en ännu färggladare tunika och längst ner ett par väldigt vida linnebyxor.

(Ja, jag vet att jag dryper av fördomar nu, men jag försöker bara skapa en bild. You can´t blame a girl for trying, eller vad det nu heter.)

Kulturtanten finns kvar, men hon verkar numera ha tagit med sig sin man (eller fru), sina barn och sina barnbarn. Mycket blandat alltså, vilket är kul.

Väl hemkommen fick jag en bytta med mänger av kantareller av E-K, som tack för i dag. Det resulterade i en ugnsgrej med pasta, fläskfile, svamp, lite ketjap manis, vitlök och ja, en redig skvätt grädde. Mums, och stort tack E-K!

Dagens bilder får bli någa bilder från i dag, inklusive några författarbilder - på håll. Har din dag varit lika bra som min?

Henning Mankell undrar månne varför han inte är någon annanstans...

Jan Guillou - mannen med överarmarna.

 Caroline af Ugglas - vilken kvinna!

Som sagt - trångt var det!

En bok, flera bokar?

Nu är jag hemma igen, efter ytterligare en Stockholmstripp. Ju är det soffsittning, Idol är avklarat och nu är det Skavlan. Fredagsmys med andra ord! Och det hela blev inte det minsta sämre av att det fanns färdiga räkmackor i kylskåpet när jag kom hem, vilka avnjöts med kall tjeckisk pilsner.

Kanske inte så GI eller LCHF eller vad det kan vara, men helt klart GG, dvs. gôrgôtt!

I morgon ska jag och E-K till Götet och kolla in bokmässan. Det är en av två mässor jag brukar försöka besöka - turistmässan på våren och bokmässan på på hösten. Den första för att drömma och få ledighetsinspiration, den andra för att drömma och få jobbinspiration. Och jag menar, en hel mässa full med ord - ni kan ju tänka er hur häftigt det är för mig!

På bokmässan för två år sedan tog jag på en orm. Universeum i Göteborg var där i en monter och av någon anledning hade de tagit med sig en orm dit. Jag som är ormrädd som få, lyckades darrande ta mig fram till montern och faktiskt klappa på ormrackaren. Nu är det gjort. Behöver inte göras igen.

Dagens bild får bli en ögonblicksbild från Månstadsköket när jag kom hem för några timmar sedan. Sådant gör att man känner sig extra välkommen hem - tack J!

Hur får du helgen att gå?

Åter i stora staden

Två Stockholmssvängar samma vecka blev det den här veckan - först valvaka och möte på söndag och måndag, nu kurs och möte på torsdag och fredag. Kursen i dag var en kvällskurs klockan 18-21 så jag har precis kommit till hotellet. Jag träffade ett gäng sekreterare i bostadsrättsföreningar och "drillade" dem i mötesteknik.

Det var kul men otroligt intensivt. Det finns så många frågor och situationer som kan dyka upp, och det gäller att ha svar, eller försöka fundera ut svar, på dem alla. Deltagarna har trots allt gått direkt från jobbet till en kurs i tre timmar, och jag vill ju att de känner att det är värt det.

Själv blir jag alltid fullständigt endorfinspeedad efter sådana kurser, för att efter någon timme bara dunsa ner i kraft och energi. Jag är precis mitt emellan de två stadierna nu. :-)

Jag noterade förresten på Facebook i dag att flera vänner skriver typ "Hej då, nu drar vi till Tanzania" eller "Åh vad skönt det ska bli att ligga på stranden en vecka." Troligen en ren följd av valrörelsen, eftersom jag har många politiska kamrater, så att säga.

Jag förstår inte riktigt hur man tänker då. Alla ser ju att man åker bort. Då kan man lika gärna skriva "Välkomna hem och gör inbrott, vetja!" Det är kanske bara "vännerna" som ser det, men vänner har vänner, har vänner....

Bättre då att skriva när man kommer hem, kan jag tycka. Jag kan förvisso skriva att jag drar till storstan, men huset är ju inte tomt utan J håller ställningarna. Nästa gång tänkte jag förresten hinna med en lunch med Singelmamman - dags att få det gjort, eller hur? :-)

Nej, nu ska jag sussa. Dagens bilder får bli dels en järnvägsstation (inte vackert, men väldigt vanligt i mitt liv) och utsikten från hotellet. Jag sätter mitt hopp till att frukosten är bättre.

Vad brukar du äta till frukost förresten?

Varning utfärdas!

Det är lika bra att jag varnar direkt - dagens inlägg är både snott och långt. Men det är bra! Jag har funderat så mycket på det där med vad som är svenskt och inte svenskt - beaktat att jag är halvfinne och kvartsryss, född i Borås. Men då läste jag följande på Facebook, skrivet av vännen Susanne. Hon har lyckats sätta ord på många av mina tankar.

Jag frågade henne och ja - jag fick låna. Så varför ska jag hitta på en massa ord när de redan är funderade och klara! Läs, njut och begrunda. Tack Susanne!

---

Om man frågar folk runt mig så säger de nog att jag är svensk, för jag ser ju ”svensk” ut. Men är jag det? Jag är född och uppvuxen i Sverige, svensk medborgare. I mitt pass står det svensk på nationalitet. Men i statistiken räknas jag som ...invandrare… Visserligen i andra generation om man fingranskar statistiken, men inte svensk.


Känner jag mig svensk? Ja, delvis, men en stor del av mig kommer alltid att vara osvensk. O det är jag både glad och stolt över. Det är ju det som gör mig till den jag är. Och att få komma till Finland känns ändå i mångt o mycket som att få komma ”hem”. Där jag tillbringat alla barndoms somrar och där jag har det mesta av min släkt. Tyvärr blir besöken sällsynta numer, men längtan försvinner nog aldrig.


När jag läste på kunskapslyftet kom frågan en gång: ”Har du någon gång känt dig annorlunda behandlad pga. din härkomst?” Jag och en klasskompis (som även gått högstadiet ihop), båda finska tittade på varandra och båda svarade ”Ja”. Och detta var tydligen väldigt känsligt, då många av ens vänner genast hamnade i försvarsställning. Men sanningen är den att det är klart att man tar åt sig av sånt som sägs, även om det från kompisars sida är menat som skämt. Men efter att fått höra samma saker så många ggr så visst känns det. O man vet att man är annorlunda.

I samma klass gick en tjej med finsk pappa, också hon helt plötsligt invandrare enligt statistiken, trots att hon inte kunde ett ord finska o än mindre hade varit i Finland. O många av mina vänner är ju av utländsk härkomst. Svenskar, finnar, jugoslaver, greker - vad spelar det för roll det är ju människan bakom som är min vän.


Men vad gör dig till svensk? Namnet? Hudfärgen? Hur du känner dig inombords? Om du är ”svensk” genom alla leden i ditt släktträd? Vad är skillnaden på två människor med rötterna i Afrika? Den ena adopterad och uppvuxen i en svensk familj i Sverige? Den andra hitkommen i vuxen ålder på flykt undan krig eller orättvisor? Hur ser du skillnad på dessa om du möter dem på gatan? Känner de skillnad inombords? O hur dömer du dem?


Nej, vi står inför ett nytt Sverige. Och om vi kunde se bakom våra egna rädslor kunde vi nog lära oss en massa av varandra. Dra nytta av våra olika styrkor. Lära oss att leva tillsammans och anpassa oss till en ny värld. Där du värderas som den du är och det du gör, istället för hur du ser ut och vad du heter. Vad är det för skillnad på Anders, Sirkka, Slavitsa, Muhammed eller George?


Gillar jag då alla invandrare? Nej. Gillar jag alla finnar? Nej. Gillar jag alla svenskar? Nej. Det kommer att finnas rötägg lite varstans. Det kommer att finnas de som utnyttjar systemet inom alla olika nationaliteter, o de som väljer den brottsliga banan. Men det är ju systemet det är fel på och som måste anpassas och förhindra utnyttjande. Det är ju det vi ska bekämpa. Inte döma varandra efter utseende och namn. Vad vet du om kvinnan bakom sjalen du möter. Det hon kanske behöver mest av allt är ett leende och ett vänligt Hej...


Är jag då helt fördomsfri? Nej, givetvis inte. Jag är inte perfekt. Men jag jobbar på att försöka se de som finns bakom. Jag vet vad jag är och var jag kommer från. Och jag hoppas att mina vänner gillar mig för att jag är Susanne. Med ett hjärta som till stor del är svenskt, men blodet i mina ådror kommer för alltid att vara finskt med en del inslag av mexikansk hetta… Det är jag!!
 
--
 
Dagens bild är aningen symbolisk. Jag fick en ros häromdagen av en annan sosse utanför affären. Nu har den vissnat - men visst är den vacker ändå?
 

Blandade känslor

Sedan sist har det varit val. Demokratin har talat, och det är ju bra. Men samtidigt - jag har svårt att smälta att Sverigedemokratena kom in i riksdagen, det har jag verkligen. Alla människors lika värde är så viktigt för mig, och jag kan aldrig förstå att en del människor är mer värda än andra, bara för att de har en viss hudfärg, hårfärg, längd, kärlekslängtan eller vad det nu kan vara. Det känns som om det har blivit lite kallare i Sverige nu.

Jag var på Tekniska Museet i Stockholm och valvakade, och låt mig bara konstatera att det finns ingen bättre partystopper än en valförlust. Stämningen var väl sådär, men kamplustan desto större.

Dessutom har jag blivit lite småkär i Jan Eliasson. Ja, inte så att han slår J på något vis, men vilken herre! Stilig, slips och näsduk i fickan och total närvaro. Jag och kollegan P hade uppgiften på valvakan att dela ut vissa namnbrickor, När Jan Eliasson fick sin tog han i hand, frågade efter mitt och kollegans namn och tackade både oss båda.

Jag beundrar människor som bryr sig om "kringfolket", alltså alla de som inte har inflytande men som ändå får allt att fungera. Sekretare, assistenter, de som fixar allt. En del potentater ser liksom inte dem som inte har något att säga till om, men sedan finns det sådana som Jan Eliasson, som verkligen förstår att alla är viktiga för att en organisation ska fungera.

Heder åt sådana!

Dagens bilder får bli Stockholm dagen efter valet - dels valaffischer på dekis, dels sossarnas kaxiga affischering utan för Sagerska huset (där Reinfeldt bor), dels en bild som förklarar en hel del. Jag passerade nämligen Hötorget när jag struttade runt i storstaden. Nu vet jag var alla kantareller har tagit vägen!

I dag blir det inte mycket mer än...

I dag blir det inget annat i bloggen (tror jag) än en tokuppmaning till alla att gå och rösta. Det är en stor dag, en viktig dag, för demokratin.

Jag är dessutom stolt för både M och M har gått iväg och röstat för första gången i ett riksdagsval! Det är inte alltid lätt att veta vad man ska rösta på, men det är viktigt ATT man röstar. Självklart har jag mina röda preferenser, men min stolthet handlar inte om färg utan om beteende.

Jag är på väg till Stockholm just nu, för att vara med på stora valvakan. Det ska bli jättespännande. J däremot är kvar i Månstad och jobbar som valförrättare. Och vet ni - jag tycker att det är bland de finaste uppdrag man kan ha!

Dagens bild får jag lägga in senare. Uppkoppling på tåg funkar sådär...

Som sagt - gå och rösta, så hörs vi sen!

Nu ska jag ta tag i det här

För några dagar sedan fick jag utmärkelsen Beautiful Blogger av Pia på Skogslyckan - en jättefin blogg, som jag verkligen rekommenderar. I hennes webbshop har jag dessutom gjort några fynd. Jag förmodar att det är bloggen som får priset som beautiful, inte bloggerskan, men icke förty (snyggt uttryck det där!) blev jag väldigt glad. Tack så mycket, Pia!

Till utmärkelsen hör att:

• kopiera in utmärkelsebilden i sin blogg för att visa att man fått den. (Klart!)
• tacka och länka till den man fått den av. (Klart!)
• berätta sju intressanta saker om sig själv. (Kolla här nedan. Intressant? Kanske.)
• nominera sju andra bloggar och länka till dem. (Får vänta något dag. Vill inte slarva med det :-))

 Då ska vi se vilka sju saker jag ska berätta.

1. Jag är kvartsryss. Mormor var ryska och mamma är född i nuvarande Ryssland.
2. Jag är tokig i teknikprylar - ipod, iphone, kamera, dataspel - och är en hejare på Guitar Hero!
3. Jag har "bytt liv" två gånger- från Värmland till Stockholm och från Stockholm till Månstad. Stora steg, men jag har flyttat till något, inte från något, vilket känns skönt.
4. Jag har ett piano, spelade mer i unga år, men det händer att jag sätter mig och plingar.
5. Jag är otålig. Älskar att påbörja saker, men är lite sämre på att avsluta dem. Därför är trädgårdsarbete inte riktigt min grej. Plantera är ok, men rensa ogräs är trist.
6. Jag älskar att blogga. Det är ett sätt för mig att få arbeta med mitt eget språk. Det är viktigt för mig, eftersom jag jobbar så mycket med andras ord hela dagarna.
7. Jag tävlar på nätet - rätt mycket i perioder, mindre andra perioder. Det har gått bra. I vinstpotten (under flera år) finns flera utlandsresor till bl.a. Kuba och Island, telefoner, tv-apparater, biljetter, filmer osv. Nu senast vann jag två biljetter till en Björn Skifs-konsert. Det ska bli kul!

Du får gärna berätta något om dig om du vill. En åttonde punkt skulle kunna vara att jag är väldigt nyfiken.

Dagens bild blir en struts som jag tycker har en lite uppnosig och nyfiken syn.

En medborgerlig plikt - och rättighet

I dag har jag varit och röstat i Månstads bygdegård. Det är första gången under mina 12 år i Månstad som vi har haft möjlighet att rösta "på hemmaplan" vilket kändes kul. Dessutom är J valförrättare i år, dvs. en sådan där som prickar av dem som röstar. Se, det är ett viktigt uppdrag!

Att rösta är något fint, tycker jag, något som jag gärna gör.

Jag har full respekt för att människor tycker att det är svårt att välja, men jag tycker att du ska ta dig en rejäl funderare över vilket Sverige du vill ha och sedan gå i väg till närmaste vallokal så snart som möjligt - senast på söndag! Jag lovar att respektera vilket val du än gör.

Jag minns när jag bodde i Årsta och tanterna klädde upp sig i fin kappa och hatt för att gå och rösta. För dem var det en verklig rättighet, något som de kände inte var för givet utan något som de var stolta över att få göra. De var så fina! Vi måste också förstå att demokratin inte är självklar.

Dagens bild föreställer några vargar i djurparken. Vet inte varför jag kom att tänka på det - kan det bero på att det är partiledardebatt på tv nu? Hmm...

Har du röstat ännu?

Fundersamheter och roligheter

I dag har jag hämtat inspiration från media minsann. Det finns så mycket att se och läsa här i världen, och tidningarna kan man ju lita på - åminstone när det står i redaktionell text, eller? Att annonser är något annat vet man ju, och insändarsidorna likaså, men på nyhetsplats står ju sanningen, eller?

Ibland lyckas dock formerna sammanblandas på ett raffinerat sätt.

Det här lilla klippet fanns på textplats i en tidning i dag. Det var alltså en artikel, ingen annons - men håll med om att det är snarlikt? I texten står det om en viss produkt, om fördelarna med den, om priset och om vilket företag som säljer den. Man får även webbadressen, om man får för sig att vilja köpa produkten. Dessutom har företaget i fråga välvilligt nog bifogat ett foto på produkten - tack för det! Man vill ju inte köpa sladduppsamlaren i säcken, så att säga.

Självklart klandrar jag inte företaget ifråga. Det är snyggt och skickligt gjort att få in gratisannonsering på det här viset. Men borde inte en dagstidning förhålla sig lite mer kritisk till detta?

Jag är själv aktiv i ett antal ideella föreningar, och vi kämpar på för att försöka komma med i tidningen. Vi annonserar självklart när så behövs, men det är klart - lite text på nyhetsplats är ju aldrig fel. Därför försöker vi också att skapa ett nyhetsvärde i det vi erbjuder eller har erbjudit. Det kan vara en dans, ett möte eller vad helst.

Både vi och media tjänar på detta, tycker jag. Vi får det utrymme vi så väl behöver som ideell förening med knappa resurser, och media får hjälp att hitta det som händer och sker i bygden. (Jag avser alltså mest lokala och regionala media här.) Men i det här fallet handlar det om ett stort etablerat företag som får gratisreklam.

Vad säger ni, tycker ni att jag är kinkig?

Lite roligt måste man ju också ha - detta andra klipp är från DN i går. Där ser man vad ett par bokstäver i fel ordning kan ställa till det! (Tack L för bilden!)

Är gräset grönare på andra sidan?

Rubriken och ämnet för dagen har inte något som helst med varandra att göra - mer än fyra bokstäver. Jag sitter nämligen skönt framför tv:n och tittar på Idol. Har precis ätit en varm macka, kaffekoppen står på soffbordet, katterna är utspridda över lägenheten  - och jag är gräsänka.

Det brukar ju vara jag som är ute och flänger, men nu är det J som är på äventyr - nåt slags jobbkonferens. Säkert jätteintressant och så, kanske till och med en trevlig middag i goda vänners lag. Men jag har det nog skönare här - under min korkek, höll jag på att skriva. En hemmakväll helt enkelt, alldeles lugnt och gott.

Men jag kan ju inte lämna ett ord som "gräsänka" utan att ta reda på vart ordet kommer från. Och jag tänkte att du kanske också vill veta. :-)

Såhär står det i Wikipedia:

Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka. Förledet syftar antagligen på ett "förförande i det fria", men därefter har ordet "gräsänkling" fått en lite annan innebörd, eftersom betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.

Nu vet jag ju att Wikipedia inte är källan till all sanning, men i Svenska Akademiens ordbok står det ungefär samma sak, men med fler ord. Så nu vet vi det.

Dagens bild får bli en Berglinblänkare, apropå det där med att slöa framför tv:n och kolla på Idol. Vad gör du när du vill koppla av?

Stalka eller inte stalka - det är frågan

På sistone har ordet "stalka" dykt upp här och där, i både radio, tv och tidningar. Man pratar om att det stalkas, det är problem med stalkning osv. Jag brukar inte vara språkpolis, men jag har en måttstock och det är att ord ska vara begripliga för de allra, allra flesta - åtminstone när de används i och av media.

Min mamma vet säkerligen inte vad stalka är. Förmodligen finns det flera i min egen generation som också har problem med ordet. Och vad är det egentligen för fel på det gamla hederliga "förfölja"?

Det nysvenska ordet "stalka" kommer från det engelska "stalking" som enligt ordboken betyder just förfölja, med tillägget att det ofta ingår trakasserier och kändisar i det hela. Men numera används ordet i samband med besöksförbud och liknande bland vanligt folk, dvs. det behöver inte vara kändisar. Jag tycker att ordet "förfölja" inbegriper det otrevliga momentet. Annars skriver/säger man väl "följa efter" - om någon förföljer mig är det värre än om någon följer efter mig.

Vad säger ni? Är jag språkpolis i överkant? Är jag gammaldags och konservativ? I vilket fall som helst har jag fått spy lite galla nu, och det kändes gôtt!

Dagens bild för bli ytterligare en bild från gårdagens besök i Borås djurpark - en skylt där de båda viktiga orden syntes absolut sämst - speciellt på lite avstånd. Så kan man också göra. :-)

Ge apan i dig en chans!

I dag har vi haft det jättemysigt - först Borås Djurpark. Och det är verkligen läckert med en djurpark mitt i en stad. Vi stod till exempel och tittade ut över en afrikansk savann med giraffer, bufflar och elefanter, och i bakgrunden ser man vanliga boråsiska hyreshus. Märklig känsla. Det var tokmycket folk, för det var en sådan där gratisdag för Elfsborgsfans.

Och är det gratis är det gott! Inte minst för boråsare, höll jag på att skriva - men det skulle jag ju aldrig göra. ;-)

Sedan var vi på loppis i Hulared. Jag shoppade loss litegrann - en liten väska för 15 kronor, en talbok av Mons Kallentoft för bara 5 kronor, jo, det är sant. Slutligen blev det en ganska stor oljemålning med naturmotiv till sommarstugan för 50 kronor. Annars brukar jag inte gilla motiv av typen "ko på kobbe" men den här var riktigt fin. Några björkar i förgrunden, nåt berg i bakgrunden och något däremellan som jag inte minns nu. Kvällen bjöd på match i Månstadsparken (förlust tyvärr) och en tur runt bygden med valmaterial.

Ja, se det var en söndag i min smak. Inte förlustmatchen då, men i övrigt har jag trivts som fisken i vattnet.

Dagens bilder får förstås bli några djur från parken, inklusive en tröja som jag tycker var spännande, eller något sådant. Är det någon av er som vill sticka en sådan till mig i Hammarbys grön-vita färger, så tveka inte! Jag får väl fundera på vilket namn jag vill ha broderat...

Vad har du gjort i helgen?

Tuffa killar säger tuff, tuff, tuff.

Den 11 september är ju ett datum som heter duga. Terrorattacken, mordet på Anna Lindh, kuppen i Chile. Som tur är händer det en del kul saker också - bland annat fyller kamraten C och svärmor R år. Grattis ni båda!

En annan kul sak som hänt i dag är traktorparaden i Månstad.

Och vad är då det, undrar vän av ordning. Jo, typ 20-25 gamla veterantraktorer som tuffar runt i Månstad. Det var inget som var annonserat och så, utan som vanligt i Månstad så ordnar man det ändå. Man ringer runt, kollar vilka som har gamla traktorer, bestämmer tid och plats - och på den vägen är det. J har en gammal Viktor som var med och tuffade runt, och dagen till ära hade han plockat bort ljuddämparen...

Här finns en filmsnutt, väl värd att titta på - traktorparaden.

Tack grannen K för klippet!

I morgon ska vi till Borås Djurpark och hälsa på IF Elfsborg och de andra aporna, höll jag på att skriva. Skojade bara!! Men som den Hammarbyare jag är kunde jag inte låta bli. När jag var liten trodde jag förresten att jag var född i just Borås Djurpark. Jag trodde också att man blev gravid av att äta apelsinkärnor. Så dumt! Nu vet jag ju att det är storken... ;-)

Några foton från traktorparaden kan ni också få, tagna av J. Visst är de fina?

I dag gör jag det lätt för mig

I dag gör jag det väldigt enkelt för mig här på bloggen, för jag har nämligen redan författat i dag. En insändare, minsann!

Jag vet inte om den kommer in i tidningen, men jag hoppas det. Om inte, eller om du av någon anledning inte läser den eminenta tidningen STT, så får du den även här:

Och jag som trodde att jag är sosse!
Jag har i många år varit övertygad socialdemokrat. Det är jag ännu, så är det klargjort. Men när jag läste STT:s valbilaga förra veckan blev jag förvånad, för vet ni – jag var faktiskt centerpartist. Och folkpartist. Och moderat. Till och med kristdemokrat. Dock icke Sverigedemokrat. Vad jag pratar om är fluffandet med det politiska språket.

Det fanns nästan inte ett ord i Centerns, Folkpartiets, Moderaternas eller Kristdemokraternas kommunala handlingsprogram som jag inte kunde ställa upp på (utom det där med vårdnadsbidraget, det har jag svårt för). Men i övrigt tyckte samtliga partier att mycket var bra, eller möjligen kunde bli ännu bättre, i Tranemo kommun. Det är svårt att vara emot det. Men jag saknade konkreta förslag på vad partierna vill göra, och framför allt – hur man vill gå till väga just här i Tranemo kommun. Det är ju trots allt kommunala handlingsprogram det handlar om.

Självklart tycker jag att Socialdemokraternas program är det bästa, det förstår alla som känner mig. Det handlar om ideologi, men det handlar faktiskt också om konkretion.

Så snälla – lägg de politiska programmen bredvid varandra och jämför. Fundera över vilket parti som faktiskt föreslår sådant som berör oss i Tranemo kommun, vilket parti som visar vilja att förändra även i vardagen, inte bara i svulstiga och väldigt allmänna ord. Vem vet – kanske också du röstar på sossarna i årets val?

Petra Vainionpää (S) Månstad

Dagens bild får bli en rosenbukett. Jag tyckte liksom det passade dagens tema. Hur är det - är du lika trött på politiska floskler som jag?
 

Små bilar och små bekymmer?

Man brukar säga att små barn ger små bekymmer och stora barn ger stora bekymmer. Det må så vara, men detta gäller inte bilar. Små bilar kan ge stora bekymmer, tro mig.

Jag är en stolt, men ínte helt nöjd, ägare till en Mini Cooper - ni vet, en sådan där söt liten bil. Jag gillar den stenskarpt, även om den är lite för liten för vinterkörning, speciellt när man hamnar mellan två stora långtradare på en snömoddig väg. På torra sommarvägar är den dock ljuvlig, som en liten gocart ungefär - slimmad mot vägen som den värsta sportbil.

Den hade visserligen en liten egenhet ett tag. Två gånger har det nämligen hänt att jag har kommit ut till bilen och rutorna har varit nere!

Det är sant. De har gått ner av sig själv under natten. Första gången trodde jag att jag hade blivit galen, eller åtminstone väldigt förvirrad och glömsk. Hade jag verkligen lämnat bilen med båda rutorna nere? Det hade jag förstås inte, utan det var något slags datorfel i bilen. Tänk er om det hade varit snöstorm någon av de nätterna! Som tur är var det fina torra nätter dessa båda gånger

Det där med att det är datorfel är egentligen märkligt. Bilar är inte bilar längre. Bilar är datorer. Och man lagar inte heller bilar längre. Man slänger det trasiga och byter mot nytt. Visst känns det lite knepigt?

I går började min bil rycka konstigt - ungefär som när man åker berg-och-dal-bana i den där första uppåtstigningen. Vagnen liksom vill mer, men den orkar inte riktigt. Jag åkte förstås direkt till verkstaden, men min ordinarie bilmekare hade inte rätt datorprogram för att se vad det är för fel.

"Hade inte datorprogram". Ni hör. Han är världens bästa billagare, så ingen skugga må falla över honom, men inte ens den bäste klarar alltså att ta sig förbi Mini Cooperns hemliga lösenord.

Nu funderar jag på att byta bil. Egentligen vill jag ha en Jaguar, men det förstår vem som helst att det är alldeles för miljöovanligt och dyrt i drift. Så nu försöker jag komma på en bil som är läcker och kul, inte för liten, inte för stor, inte för vanlig, inte för ovanlig.

Dagens bild får bild får bli den bil som var min drömbil i unga år. En sådan ska jag dock inte ha. Tror jag. Har du något förslag på vad jag ska skaffa för bil?

I dag är jag stolt över mig själv

Som egenföretagare måste man belöna sig själv - jag gör det ofta med en (ny) väska, dock inte idag. Tiden räckte inte riktigt till för det, trots att jag var i Göteborg där det finns den allra bästaste väskaffär på centralstationen.Men icke desto mindre är jag lite stolt över mig själv.

Jag har nämligen träffat 90 handläggare i offentlig förvaltning och pratat språk. Och när jag pratar språk pratar jag också demokrati,vilket är jätteviktigt för mig. Alla har rätt till ett helt språk som man kan uttrycka allt med - från juridik till kärlek, så att säga. Det är en demokratisk rättighet - och förutsättning.

Jag träffar allt för många som inte kan (eller tror sig inte kunna) uttrycka saker på "rätt sätt". Det är så synd. Jag säger inte att jag kan uttrycka allt. Inte på långa vägar. Men jag känner mig ändå ganska trygg i mitt språk, så jag törs fråga när jag inte förstår.

Hur som helst så blev det jättebra diskussioner i dag om allt från svåra ord till hur man skriver begripligt och varför man ska göra det. Sånt är kul!

Just nu tittar på jag på Kungarna av Tylösand i Kanal 5. Mycket märklig serie, full av sprit och desillusionerade ungdomar. Det kommer säkerligen att bli den mest omskrivna serien i höst. Så ledsamt på sätt och vis, eller är det så att jag börjar bli en moraltant? Hemska tanke. Men de söker uppmärksamhet på ett sätt som känns så destruktivt.

Dagens bild får bli en bild från vackra Simmesjö. Där är det mycket lugnare och skönare än i Tylösand. Vilket är ditt smultronställe i världen?

Men hur kommer man bara på idén?

I dag måste jag bara dela med mig av en länk som du "måste" klicka på. Det är en man som gör om sig till en höbal. Hur kom han bara på idén? Här är länken - Man möter höpress. Snälla titta!

Nog om denna galenskap.

I söndags var jag på biografen Zita i Stockholm och tittade på "When you´re strange" om Jim Morrison och Doors. Det var en jättebra dokumentär (med Johnny Depp som berättarröst - bara det...) som jag rekommenderar till alla som gillar Doors. Jag har gillat dem mycket längre än jag är gammal - så att säga. De var ju som störst typ 1967-1969, då jag var 6-8 år. Kanske jag inte lyssnade på dem då, det minns jag inte, men förmodligen var det någon gång i de krokarna som jag hörde dem första gången på syster P:s gamla rullbandspelare.

Och som sagt - filmen är bra. Jim Morrison på bild, Johnny Depps röst. Mer behöver väl inte sägas egentligen?

Dagens bild får faktiskt bli en bild som inte har något med något att göra, men jag vill ändå dela med mig av den, när jag nu hittade den. Det är alltså ett gammalt grillset i originalkartong. Notera redskapet längst till höger - det är ett kombinerat och vridbart salt- och pepparkar.

Säga vad man vill om gamla prylar - men vi är både läckra och funktionella, eller hur? :-)

En ovanligt romantisk lördag

Lördag är ju en dag, som vilken som helst - i vanliga fall i alla fall. Visst, man är ledig och så (i bästa fall i alla fall), men det kommer ju en lördag i veckan så sådär väldigt speciell är den ju inte alltid. Men gårdagen var inte som vilken lördag som helst, utan det var en ovanligt romantisk lördag. Vi har nämligen haft en helg på Grand Hotel i Stockholm under konceptet "Mesta möjliga kärlek".

Det är en affärsidé utifrån kungabröllopet, förstås, där man kan välja olika koncept. Vi hade inte valt själva, utan det här paketet hade jag bytt till mig mot en kamera. Så kan det gå till. :-)

Och ja, lördagen var en ovanligt romantisk lördag. Först rummet. Vi blev uppgraderade så vi fick en liten hörnsvit med två rum och utsikt över slottet. Bara det! Vi hann inte mer än in, så knackade det på dörren och vi fick in en vagn med champagne (jodå, äkta) och jordgubbar. Mums!

Efter någon timme var det dags för paketet "Bara du och jag", vilket innebar att vi fick massage och även lära oss vissa massagegrepp, så att man kan göra det hemma. Efter en timmes massage fick vi tillgång till en spasvit, alldeles för oss själva. Ångbastu, vanlig bastu, en stor jazucci, ännu mer jordgubbar och dryck, och ännu mer utsikt över slottet. Fattar ni vad trött man blir efter detta, men sådär behagligt trött, "jag-mår-som-en-prinsessa"-trött, typ.

Efter ytterligare någon timmes vila var det dags för en ljuvlig trerättersmeny på Grands Veranda, inklusive goda viner - och ännu mer champagne. Och det hela toppades i morse med en tokfrukost på hotellet. Det kan måhända låta som fullt program, men det var länge sedan jag var så avkopplad. Det var underbart ljuvligt att bara njuta loss en helg sådär, och visst var det en ovanligt romantisk lördag!

Dagens bilder får väl bli bilder från helgens begivenhet. Jag är kvar i Stockholm en dag, men J har åkt hemåt. Jag fick faktiskt ett sms från honom att Lili och Sussie satt i just hans kupé på tåget, så det gick nog ingen nöd på honom.

Tack alltså, K för ett mycket bra byte! Man kan inte ha ovanligt romantiska lördagar varje lördag, för då blir de ju liksom inte ovanliga längre. Men lite vardagsromantik är ju heller aldrig fel. :)

Rå fisk - utan rå fisk!

I dag har jag haft sushipremiär, och vet ni - det var överraskande gott. Det kan bero på att jag fick laxen lite tillagad och skippade den råa fisken. Jag fixar inte det där med rå mat nämligen - varken sill, gravad lax, blodiga biffar eller sushi, men föga visste jag att man kunde äta en råfiskrätt utan rå fisk.

Men dagen började långt tidigare än det. Jag och väninnan G var nämligen på Ikea i Jönköping och storshoppade. Och då menar jag verkligen storshoppade. 60 vinglas, bestick och kaffekoppar för lika många, salladsskålar, uppläggningsfat... Massor av saker till Månstads IF alltså. Ni kan tro att jag körde försiktigt från Jönköping och hem. Och såklart körde vi lite, lite fel. Man gör lätt det i Jönköping.

Kvällen har också innehållit lite kultur, tack vare A-S!

Vi var nämligen på Borås Stadsteater och såg en kombinerad teater- och musikföreställning med översatta Nick Cave-låtar. Ni som inte riktigt kommr på vem det är så finns en länk till hans (för mig i alla fall) mest kända låt här - Where the wild roses grow. Den gör han med Kylie Minogue, och videon är riktigt läcker och sevärd.

Föreställningen går den här helgen, så är ni i Boråstrakten är den verkligen värd ett besök! Dagens bild får bli pressbilden för föreställningen (lite extra reklam där alltså).

Och det är ju fredag igen, hur det nu gick till. Vad gör du i helgen?

fotograf: Stefan Thulin

Hur orkar de fara och flänga som de gör?

Jag tycker att jag far och flänger en hel del i perioder, men det är platt intet mot hur våra rikspolitiker måste ha det just nu. I dag vid lunchtid var Mona Sahlin och Ingvar Carlsson på torget i Borås och jag var inne och lyssnade.

Och då slog det mig - i går kväll var hon i tv och höll debatt mot Reinfeldt. På dagen hade hon varit i Örebro och talat, och efter Borås skulle hon vidare till Vårgårda. Och så håller det på. Dag efter dag. Hur orkar hon? Det gäller förvisso inte bara henne utan alla dessa som far land och rike runt, med media, entusiaster och antagonister i hasorna hela tiden.

Heder åt alla dem som orkar detta för demokratins skull!

Tidigare i kväll var jag och grannen K ute på en prommis i skogen på typ en timme. Så skönt och fint det var! Jag är benägen att tycka om hösten sådana dagar. Klarblå himmel och ljungen har precis börjat blomma. Det finns massor av ljung häromkring och det är även Västergötlands landskapsblomma.

Det är den enda landskapsblomma jag kan, förutom Värmlands. De har skogsstjärna, lämpligt nog, med tanke på att det är ett smeknamn på hembränt! Dessutom vet jag vad skogsstjärna heter på latin - Trientalis Europea. Varför jag vet det? Jo, det stod att läsa på mjölkpaketen från saliga Värmlands Mejerier i alla år.

Dagens bilder får bli en vacker ljungbild. Vet du vilken din landskapsblomma är?

I skogen kan ingen höra dig skälla...

I en av gårdagens kommentarer nämnde jag att jag och J hittade något "spännande" i skogen. Det spännande var en hög med skräp. Totalt osorterat skräp. Batterier, papper, sladdar, plast, en rostig skottkärra. Skräp helt enkelt.

Detta är alltså J:s skog, och han hade sett högarna någon dag tidigare, när han var ute och tittade på träd. Eller vad nu en skogsägare gör när han är ute i skogen. Hur som helst - i går tog vi oss en närmare titt på högarna, rotade och letade bevis. Jag tänkte att något måste ju finnas som gör att man avslöjar sig.

Jodå - där fanns flera små tecken på vem som hade "råkat" lämnat det efter sig. Ett garantibevis med ett namn. Ett kollegieblock med ett namn.

När vi kom hem ringde J upp personen i fråga, som alldeles bestämt hävdade att han hade lejt bort uppdraget att köra skräp till tippen till några polare - det var alldeles säkert! Och det är fullt möjligt att det är så - för om man nu ska dumpa skräp i skogen, så rensar man väl bort allt som kan bevisa vem man är? Jag är dock alldeles övertygad om att skräpet kommer att vara borta nästa gång vi passerar där.

Vad vi gjorde i skogen? Letade svamp. Noterar verbvalet. "Letade". Nästa gång kanske jag använder verbet "hittade" i stället, men det passade tyvärr inte så bra för gårdagens promenix. Men skam den som ger sig!

Dagens bild får bli vår lokala hustrana. Jag tror att bilden möjligen varit med tidigare, men de är på väg att flytta söderut snart så jag ville bara påminna om att både våren och tranorna kommer tillbaka en gång. Jag har inget emot höstdagar med fina färger och hög luft. Men höstkvällar - hu, vad mörka de är...

Gillar du förresten hösten?