Data färdiga gå!

I dag har varit en datasupportdag - först en kille som grejade med datorn på jobbet - och det gick nästan bra - och sedan en annan kille som fixade med datorerna (ja, de ska vara plural där) här hemma. När den första var klar åkte jag direkt hem till den andra och när den andra gick ringde den första för att kolla av hur det gick efter det första fixandet. Förstår ni att jag blandar ihop allt snart? Men nu är nästan allt klart. Hoppas jag.

I alla fall har jag bredband i ordning här hemma och det underlättar bloggandet om inte annat. Och bara för det så vet jag inte riktigt vad jag ska blogga om idag. :-)

Jo, förresten - jag vill be er att lägga en röst i en tävling. Det är Skogslyckan här i Månstad som ligger väldigt bra till i en tävling om Sveriges charmigaste hem. Med din röst som hjälp kanske Pia vinner - och det är hon verkligen värd! Du måste logga in på Facebook för att rösta, men det är väl ingen match. Rösta - här.

Dagens bilder får bli två favoriter i repris, mest för att jag kan ladda så enkelt numera. Jag vet att det är på gränsen till förnedring med Alfredbilden, men jag tycker ändå att det visar att vi har en katt med attityd. Och Charlie - hon är lika vacker som vanligt!

Tack och lov för bloggläsare!

I går visade jag bilder på något märkligt i en av mina buskar här hemma, och kloke Jan-Åke tände genast ljuset i min trädgårdskunskapsmörka tunnel. Han talade också om vad eländet hette och uppmanade mig att ta bort det illa kvickt.

Och tur var väl att jag skrev om det just igår. I dag när jag och J, beväpnade med en sekatör, gick ut för att ta bort knytet hade det helt plötligt blivit massor av halvdecimeters långa larver som kröp runt på grenen.

Knytet hade alltså "mognat" eller vad man ska kalla det. Helt plötsligt var det som värsta miniterrariet på grenen - yeak!

Vi fick plocka bort dem en och en och sedan gick de förmodligen en mer eller mindre plågsam kvävningsdöd till mötes, instängda i en plastpåse à två liter. Nu hoppas jag att jag inte hamnar i insektshelvetet, allså platsen där man hamnar när man tar små oskyldiga (nåja) larver av daga. Men det är förmodligen väldigt larv-igt att tänka så eller?

Förlåt, jag kunde inte låta bli...:-)

Min fantasi skenar iväg

Jag hade inte tänkt skriva något i dag, eftersom mitt bredband hemma ska fixas i morgon - den som väntar på något gott väntar på datasupport! Men jag måste ha er hjälp. Vad är det på bilderna nedan?

Jag fick nämligen ett ryck och gick bärsärk (nåja) i trädgården. Döda grenar - bort. Fel grenar som spritt sig i fel buske - bort. Och mitt i allt detta beskärande hittar jag det som finns på bilden, vad det nu är. Härvan i sin helhet är ungefär en och en halv decimeter lång och jag tycker, i min skenande fantasi, att det ser ut som en massa små mystiska orientaliska ormungar eller något.

Nu är det förmodligen inte alls det, men vad är det? Finns det någon kunnig ute i cyberrymden? Det vore verkligen kul att veta!

Alla dessa helger som kom och gick

Nu är bokbärarhelgen över. Jo, jag har burit böcker. Många böcker. Vi håller ju på och flyttar om en del här hemma, och ni ska få mängder med bildbevis vilken dag som helst, men inte förrän vi är mer klara än vi är. Nästa steg är att sortera böckerna, för nu finns fackböcker här och där, romaner uppe och nere, författare på bokstaven M i fem olika bokhyllor - det gäller förresten alla bokstäver. Men en sak i taget.

I helgen har vi även varit på dans - och jag hoppas att ni läste rätt där, för i min värld är inte att vara på dans samma sak som att dansa.

Nej, att vara på dans är detsamma som att gå runt och tjata med folk, ta lite kort, hänga i korvbaren och ha det allmänt mysigt. Den dans jag pratar om är alltså den årliga Bengt Hennings-dansen i Månstadsparken. I år var det runt 270 personer där, vilket är skapligt bra. Visst, det är ju inte som förrförra året, då 700 personer var där, men för mig handlar det mycket om att människor ska tänka mysiga tankar när de är i parken och därmed vilja komma tillbaka. Då håller man parken vid liv, så att säga.

Så länge danserna går ihop sig, och gärna med lite vinst, så är det ok. Månstadsparken är dessutom så vacker så det är en fröjd att vara där oavsett om man dansar eller inte. Så nästa år kommer du väl, eller? Jag lovar att ta väl hand om dig - kanske till och med bjuda dig på en kopp kaffe. Öltält har vi inget, för vi tycker liksom att det ska vara folkparkskänsla all the way. Jag kan dock inte garantera att det inte finns en och annan fickljummen plunta här och där.

(Den meningen innehöll två negationer som tog ut varandra. Du som kommer ihåg vad svenskfröken sade vet vad jag menar. Ni andra får gissa.)

Du får bara en dagens bild i dag, och den är dessutom misslyckad, med vanliga fotomått mätt. Men jag tänkte såhär: Det här paret satt vid en bänk i Månstadsparken. Det var mörkt ute men de hade tänt levande ljus och också ställt en vas med blommor på bordet. I min värld är det maximal romantikfaktor på sånt. Då hör det liksom till att bilden är suddig, för hade det varit en glasklar bild hade mystiken, och kanske också romantiken, försvunnit, eller hur?

Stockholm - stad i världen

Kommer ni ihåg Pughs gamla slagdänga "Stockholm, Stockholm, stad i världen. Stockholm, Stockholm, världens stad." Nu är jag där igen, så hösten har nog kommit på riktigt. Sanningen att säga ska jag hit nästa vecka också. Och veckan därpå. Många skäl att längta hem till Månstad alltså. :-)

Just nu sitter jag hotellet och halvkollar på tv och Aktuellt har inslag på inslag om ambassadstormning, finanskris och svälten i Afrika. Jag håller verkligen med fina väninnan Maria som i sitt sommarprogram pratade om att sociala medier kan fungera som trevligt komplement till allt elände som sköljer över en i andra medier. Här på nätet kan man ju läsa trevligheter, hitta nya och gamla vänner och skriva av sig en stund. Allt detta mår i alla fall jag bra av.

Jag läste förresten på Facebook att någon skrev om uttrycket "Det går som tåget" och att det inte riktigt är trovärdigt längre. Så kan man tycka om SJ. Men tro det eller ej, i dag rullade tåget in på Stockholms central 16 minuter före utsatt tid. Ja, du läste rätt - före utsatt tid. Sådant kan också hända.

Bredvid mig på tåget satt en intressant kille.

Han var cirka 25 år, bastant men inte tjock och hade två mobiltelefoner igång, varav han lyssnade på musik i den ena. Och vilken musik sen! Han satt nämligen och lyssnade på taktfasta marscher. Marsch på marsch. Efter ett par timmar gick han dock över till Magnus Uggla och då satt han och gnolade med hela tiden, ganska högt. Killen läste också. En riktigt tegelsten som hette "Den dolda alliansen" och nyfiken som jag är har jag självklart kollat upp vad den handlar om, och det är tydligen en bok om Sveriges hemliga Natoförbindelser. Det ni!

Det mest íntressanta i sammanhanget är dock jag själv.

Jag bildade mig nämligen snabbt uppfattningen att detta var en ganska tuff grabb. Det var väl marschmusiken som gjorde det, och tegelstensboken. Döm om min förvåning när det ringer i hans ena telefon och han med ljus, men ändå tydlig, stämma säger: "Heeeej älskling!" och sedan pratade puttinuttigt (hittar inget bättre ord) men kvinnan i hans liv. De avhandlade hennes (troligen) föräldrar och han hälsade sååå gott till dem, och snaaart skulle han var hemma hos sin lilla älskling.

Där fick jag för förutfattade meningar!

Nu ska jag surfa runt lite, kanske jag hittar något kul att läsa, som kontrast till Aktuelltnyheterna. Vad gör du en kväll som denna?

För eller emot?

I kväll är det deckardags på tv - komissarie Montalbano. Tidigare gick Morden i Midsumer samma tid och nu vill jag veta: Vem tycker du är bäst?

Jag tycker nog själv att Barnaby är bättre, även nu när det är originalets kusin, så att säga. Dock måste jag tillstå att Montalbano är ungefär 82 gånger snyggare *rodnar lite*. Jag vet dessutom att jag har medhåll om det från flera damer. Det faktum att han har en ljuvlig lya precis vid havet gör nog sitt till.

Samtidigt tycker jag att storyn och dialogen är bättre i Midsumer. Det kan i och för sig ha att göra med att jag kan engelska men inte italienska. Man hör ju mer än man läser på textremsan, så att säga.

Ni hör - det är en äkta våg som talar här - för och emot, för och emot. Dessutom undrar jag lite oroligt om jag månne börjar bli gumsjuk när utseende ens är en faktor i bedömningen av deckarkvalitet...

Så hjälp mig - vem av herrarna är bäst? Montalbano eller Barnaby?

Som utlovat

Jag har varit dålig med "dagens bild" på sistone, beroende på uppkopplingssvårigheter, eller vad man ska kalla det, så därför kommer här ett collage med sommarhändelser i form av umgänge, vila, små utflykter och mys. Själv återkommer jag med ord någon annan stund eller dag. Ha det gott så länge!

Vackra Torpa Stenhus - väl värt ett besök!

Interiör från Torpa Stenhus.

Amalias Hus i Gränna - hög romantikfaktor...

Solnedgång i Simmesjön.

En liten rackare som åkte i plurret igen...

Såhär har jag det på mina morgonpromenader...

Men hösten är nog på väg, för ljungen blommar.

En ljugarbänk måhända? Solens sista strålar för kvällen.

 En vacker damm mitt i skogen.

En paus i grönskan...

 Ja, hösten är nog här, men den har smakfulla inslag!

gött göttigött gött

Det här har varit en skön helg, fylld av umgänge, god mat, tipspromenad och hemmapyssel. Nu börjar vi få ordning på både kontor och gästrum och det blir jättebra! Nästa steg är att gå igenom bokhyllorna - och det finns många i det Vainionpääska-Peterssonska hemmet.

Det är väl inget problem i sig, men det finns fler böcker än hyllmetrar om man säger så, och nu är det dags att skiljas från "VF 70 år", "Sportfiske 1991" och andra klassiker. Jag har jättesvårt att göra mig av med böcker, men ibland måste man sätta en gräns. Det är möjligt, men inte säkert, att Focus uppslagsverk i 12 band också får vika undan för nyare litteratur, för jag tittar verkligen aldrig i dem. Jag köpte dem när jag precis flyttat hemifrån, på den tiden när ett uppslagsverk var något man skulle ha. Numera googlar man ju i stället.

Missuppfatta mig inte. Jag ratar inte vackra böcker för ny teknik. Inte alltid i alla fall. Men när man vet att väldigt mycket av uppgifterna i dem ändå inte stämmer, så kanske deras tid är ute. Vi får se.

I går var vi på kalas hos goda vänner som har en liten stuga vid en liten damm mitt ute i skogen. Vi umgicks, spelade kubb, grillade och hade det jättemysigt. Cykelturen hem i mörka natten gick också bra men det var lite som någon sade: Nu får de inte göra vägen bredare, för det blir så långt hem...

Tipspromenaden då? Tja, vad ska man säga. Min blygsamhet förbjuder mig egentligen - men någon ska ju vinna. :-)

Det blir ingen dagens bild i dag heller, men i morgon ska jag ladda ner ett gäng till er från jobbet när uppkopplingen är mer bildnedladdarvänlig. Det är ju moderna att hållas på halster i dessa grilltider - eller någon annan långsökt vits.

Har du haft det bra i helgen?

Ibland vinner latheten - men ändå inte

Jag vet inte hur ni har haft det på er hemmaplan, men här har det varit ett antal fullständigt ljuvliga dagar och de har vi tillbringat i paradiset Simmesjö - en plats där solen alltid skiner men tekniken inte alltid är med. Jag har alltså inte bloggat på ett tag vilket du kanske (förhoppningsvis?) märkt.

Och ska jag vara ärligt har det varit ganska skönt att "slippa er" några dagar - ni som har varit i Simmesjö vet vad jag menar. Om jag ska välja mellan att sitta vid datorn och att sitta i en lite båt och meta, eller möjligen att sitta på en altan och titta ut över en spegelblank sjö, tror jag att det är ett bra val att välja bort datorn, eller?

Men helt datorfri har jag inte varit. Detta är ju en jobbvecka, och numera har jag en dator med dockningsstation - varför har jag inte skaffat det tidigare?

Nu kan jag ha med mig allt material i min bärbara dator - utan usb-minnen, utan att behöva maila till mig själv och utan att bli helt förlorad i vilken version jag har i vilken dator. Du store tid vad smidigt det är! Ni som känner mig vet ju att jag gillar teknik, så egentligen är det märkligt att jag inte skaffat det tidigare. Men nu när det var dags för ny dator på jobbet var jag återigen på väg att köpa en stationär dator igen, lite av gammal vana. Men den kloke J tipsade mig om den här lösningen för så har de haft på hans jobb i flera år. 

Dessutom har jag gjort om gäststugan i Simmesjö till skrivarstuga.

Någon kanske minns det extra köksbord jag skaffade, för att man faktiskt aldrig kan få för många sådana? Om inte kan ni fräscha upp minnet - här. Familjens tredje köksbord åkte ju in i gäststugan men numera kan jag sitta där på förmiddagarna och jobba - bra arbetshöjd, svalt fram till klockan 12, extra läslampa om jag behöver. Perfekt!

Endera dagen ska ni få bildbevis på det mesta - från spegelblanka sjöar till morgonsällskap, men det finns en sak som jag inte har fixat med nya datorn ännu och det är en snabb uppkoppling här i Månstad. Det trådlösa vill liksom inte hitta nykomlingen, men det ska väl fixa sig endera dagen. Så länge får ni tro mig på mitt ord att jag har haft det väldigt bra och jag hoppas att du har haft detsamma.

Du får förresten gärna lämna en kommentar, så att jag vet att du finns kvar. :-)

Ibland är det segt

I kväll är jag seg, så seg. Sitter och kollar på en i och för sig ganska intressant dokumentär om Agatha Christie - sådana program gillar jag! Segheten beror säkerligen dels på att jag är nästan ensam på jobbet, dels på att J ligger kvar och sussar i sängen varje morgon när jag ska släpa mig ur sängen. Dessutom har vi varit på trevligheter två kvällar i rad hos goda vänner, så det kanske inte är så konstigt.

Jag tog ett par chilinötter för en stund sedan för att pigga upp mig, men vet ni? De var sega, de med. Man ska nog inte låta påsen ligga öppen sådär.

När jag är trött i skallen får jag ibland något slags ordvitsnoja. Det har jag i dag.

Har ni hört om de där fenomenen vaska och traska? Det är sådana där överklassfenomen som små slynglar har sagts syssla med när det gäller champagne. Fenomenet sägs förekomma mest på Stureplan, i Visby och i Båstad. (Nu har jag hört att det faktiskt är mest skrönor, men ändå.) Så här går det till:

• Vaska innebär att man köper två flaska champagne och häller ut den ena - för att man har råd.
• Traska innebär att man köper en flaska och sedan traskar iväg, utan att man har druckit upp den.

Det hörs ju lång väg att det är rent och skärt vansinne och slöseri med så goda droppar, men hur som helst har jag funderat ut fler fenomen du kan pyssla med om du vill hitta på något nytt och råkar ha en flaska skumpa över:

• Plaska - häll ut skumpan i en liten pöl, dra på dig gummistövlarna och hoppa som en treåring.
• Aska - håll flaskan lite nonchalant i högra handen och vicka på den över en askkopp.
• Daska - slå till någon känd eller okänd förbipasserande person lite lätt med flaskan.
• Maska - drick väldigt långsamt.
• Raska - drick väldigt snabbt!
• Slaska - drick helt utan finess...
• Överraska - bjud mig på ett glas vetja!

Kommer du på några fler varianter?

Dagens bild får bli en blomma från Gränna. Denna växte rakt ut från en mur. Inte vet jag hur den lyckades slå rot där, men det ger något slags hopp om att det omöjliga alltid är möjligt, eller hur?

Hoppla Pålle!

Jag är fortfarande berörd av Norge och det ofattbara där, men mitt i allt är det ändå av godo att vänner och anhöriga får svar på vem och varför, även om man inte kan förstå. Flera oförklarliga skjutningar har ju slutat med att gärningsmannen (eller möjligen gärningskvinnan, men det kommer jag inte på nån) tar sitt eget liv. Nog om detta.

Vi är hästägare, visste ni det?

I julas fick vi nämligen en jättekul julklapp av syster P och hennes man - en 1000-del i en häst i något som kallas Rixallsvenskan. Varje andel kostar 300 kronor och sedan följer man hästen under ungefär tio månader. För varje lopp och vinst får pållen poäng och när tiden har gått säljs hästen och andelsägarna får dela på försäljningssumman och insprungna pengar. Det blir ju ingen storkova, men några kronor blir det förhoppningsvis. "Vår" häst heter Bancer´s Garcon och han leder faktiskt Rixallsvenskan nu. Kul!

Vi var på Axevalla travbana i går och kikade på pållen och han vann sitt lopp. Såklart!

Det ledde till att J som delägare fick gå in i vinnarcirkeln, ta emot en prisrosett och dricka lite skumpa - eller ja, skumpan tog slut men han fick visst en vindruva. Man kan väl kanske inte räkna med mer med 1 000 delägare.

Jag kan väldigt lite om trav, det ska erkännas. Har de fyra ben och en svans, och därtill springer åt rätt håll på banan, så är det en potentiell vinnare, som jag ser det. Därför bestämmer jag mig för ett tema när jag är på trav. I går hade jag semestertema - vilket innebär att jag satsar på hästar vars namn får mig att tänka på semester. Det ledde till att jag satsade på Going Southwind, Guadelest, Tournesol och liknande namn. Dessutom slängde jag in en tjuga på Tranemoprinsessan - ett namn jag bara inte kunde motstå!

Det gick bra. Riktigt bra, faktiskt. Nu spelar jag bara för typ tio eller tjugo kronor, så det blir ju inga storvinster, men jag vann något i nästan varje lopp - till skillnad från de två gossarna J och svågern, som är mycket mer travkunniga. Slumpen - javisst, men kul var det!

Dagens bilder är först J i vinnarcirkeln med vår pålle i bakgrunden och sedan en glad J med rosett och allt! Hur är det: Tycker du att trav är sport eller bara dumheter?

Det är ofattbart

För många år sedan hade jag ett vykort (utan vy) på kylskåpet. Det satt där i flera år och jag tyckte att det var så gulligt. Det var en teckning som föreställde två träd med en hängmatta emellan. I hängmattan låg en liten kanin och latade sig, mot ett av träden stod ett gevär lutat och texten på kortet löd:

Tänk dig ett krig och ingen går dit.

Jag tänker ofta på det kortet och vad det stod för. Om ingen gick till kriget, om ingen tog tag i det där geväret utan i stället njöt av livet, så skulle allt vara så mycket bättre här i världen.

Men i dag har någon tagit geväret - i form av bomb och dödsskjutningar i Norge. Det finns egentligen inte ord att beskriva hur hemskt det är, ett land i chock är väl det minsta man kan säga. Själv sitter och jag tittar på NRK och läser Twitter om vartannat. Det känns overkligt på något sätt och nog kommer det en tår i ögonvrån då och då. Mina tankar går till alla drabbade i kväll.

Vällustens lov

Jag brukar inte vältra mig i mina vinster, i varje fall hoppas jag att ni inte uppfattar mig så. Men nu måste jag bara få göra det, bara för att visa vad njutning kan vara.

I dagarna två har jag och J varit i Gränna, denna polkagrisstad. Ja, jag köpte några. Ja, du kan få smaka om du kommer hit. Men polkagrisarna var inte huvudsyftet med vår resa utan det var en vinst. Två biljetter till "Mitt kök. Sverigeresan". Jag vann dem i en Facebooktävling anordnad av Löfbergs Lila (se, där fick de lite reklam - men de kommer ju från vackra Värmland, så det kan jag bjuda på).

Jag vet inte om ni har sett den serie som går i TV4 på morgnarna, där de två mästerkockarna Jens Dolk och Tommy Myllymäki drar runt i Sverige och lagar mat?

Syftet är att frammana en stolthet över det svenska köket, och därför lagar de svenska rätter på svenska råvaror. De menar att det är synd och skam att vi bjuder franska turister på pizza och parmaskinka när det finns isterband och äpplen, för att hårdra det hela något.

Från i går och några dagar framåt är de i Gränna, vilket man kan se i tv, och i anslutning till varje ort smäller man upp ett restaurangtält med typ 40-50 platser, där det bjuds på ljuvlig mat och dryck på kvällarna. Det var en sådan sittning vi hade vunnit. Och herre min skapare, vilken mat!

Det började med en rejäl grogg (nej, ingen drink) och slutade med att vi fick blanda våra egna kaffebönor till kaffet och avecen. Hela härligheten höll på i 4,5 timme och mellan de sju (!) rätterna fick vi reda på vad vi åt, varifrån det kom och vad som var det speciella med just den rätten. Det var en höjdarkväll, vilket jag tror att ni förstår av menyn här nedan. Inte blev det ett dugg sämre av att vi hade jättetrevliga människor till bordet, så det blev både skratt och glam vid bordet.

Vi passade på att bo över på det allra charmigaste hotell - Hotell Amalias Hus. Där bodde vi även när J och K gifte sig förra pingsten år sedan i hotellets äppellund. Hotellet består av små ursöta rum utspridda i olika små hus och vi fick bo i "Idas kök" - en liten tvårumssvit, med betoning på liten men oj så fin.

Nog tjatat - här kommer några bildbevis. Hoppas att du också har haft det bra!

Kvällens meny (klicka på bilden om det är svårt att läsa).



Några av kockarna - jag tror det var tio personer  igång i köket!



Kaffesorter för egen blandning. Notera förresten antalet glas på bordet...



Ena rummet i "Idas kök".



Samma rum ur en annan vinkel



Ett skapligt romantiskt sovrum...



... med en skapligt romantisk kakelugn.

Skogsmulle 2.0

I dag hörde jag på radion något om att man skulle ha något slags jägarskola för barn. Jag minns inte riktigt vad det hela hette, men det handlade om att barn skulle få möjlighet att lära sig med om jakt, skogsliv, naturvård osv.

Jag kan inte tycka att det känns sådär värst kontroversiellt, något slags Skogsmulle goes 2011, men radioreporten verkade tycka att det var hemskt att barnen skulle få vara med om jakt och sådant, ungefär som om tanken var att utrusta ungarna med skarpladdade vapen och släppa lös dem bland stackars oskyldiga harpaltar och rävungar.

Killen som blev intervjuad var dock av det mer coola slaget, för reporten menade att hennes fyraåring minsann inte skulle kunna sitta tyst och stilla på ett jaktpass, eller?Han svarade bara:

- Pröva.

Jag tror inte att problemet är att barn i dag vet för mycket om skog och mark. Jag tror inte heller att barn är mer våldsbenägna än vuxna, och självklart är inte tanken att de ska få leka med vapnen. Dessutom kanske det kan vara bra för dem att veta var söndagssteken kommer ifrån (om det nu finns sådana längre)? Och tro det eller ej - kanske svampstuvningen smakar bättre om man själv har plockat kantarellerna?

Självklart kan man idealisera eller förvärra det här, beroende på vilken sida man står på. Jag tycker inte att det här verkar så farligt - gör du?

Dagens bild får bli en filmhög som vi försöker ta oss igenom regniga stunder (True Grit kan verkligen rekommenderas!). Dessutom bjuder jag på ett filmklipp från gårdagens fisketur, på tal om närkontakt med naturen. Vi fick förvisso ingen fisk men en vacker kväll på sjön blev det. Lyssna, så hör du tranorna skrika i bakgrunden.

Ömsom sol, ömsom vatten

Ge mig ett S! Ge mig ett E! Ge mig MESTER! Vad blir det? SEMESTER!

Jo, så är det.  Jag har semester och det är så skönt. Under några dagar nu har jag haft besök av de allra trevligaste Stockholmsdamer och vi har hunnit med en utställning på Torpa Stenhus, lunch på ljuvliga Hofsnäs Herrgård, shopping i prisvärda Gällstad och ännu mer shopping på fullständigt urhäftiga Storegården. Därtill har vi grillat, umgåtts och till och med fått en stund i solen.

Detta med Stockholmsdamernas besök varje sommar har blivit en tradition. Jag tror baske mig att de har varit här nästan varje år sedan jag flyttade till Månstad och vet ni - jag har bott här i snart 13 år. Hur fort går inte åren??

Jag tänke mig att vara ledig två veckor i sommar och det är väl ungefär så mycket det brukar bli.

Nej, jag klagar inte. Det är ofta så att vara småföretagare och dessutom brukar vi ofta åka iväg någonstans vintertid i stället, företrädesvis till soliga och varma trakter. Vi får väl se om och vad det i så fall blir i år. Dessutom lugnar ju tempot ändå ner sig på sommaren och man kan njuta av de ljusa kvällarna och oj, vad jag älskar de kvällarna. Sitta ute på kvällen och bara tänka stora tankar, det är härligt!

I kväll är M här och hälsar på. Vi har ätit Gino, dvs. färska frukter med riven vit choklad, 5-10 minuter i ugnen så att chokladen smälter, vaniljglass därtill - och mums har du en smaskig rätt. Vi hade färska jordgubbar, kiwi, banan och färsk ananas i kvällens Gino, men självklart tar man det man har tillhanda.

Dagens bild får bli ett bevis på att solen faktiskt sken en stund den här veckan. Har du haft något solsken över dig eller är det regntunga skyar à la Alice Babs som gäller?

Tuppen och jag

Dagarna går och går, och jag har mig lite ledigt. Det är så skönt! Ett tecken på att jag börjar bli nervarvad är att jag är dagvill, och det är ju så ledighet ska vara. Det spelar liksom ingen roll om det är söndag eller torsdag - alla dagar bär en sovmorgon vid sin barm.

(Det blev kanske en märklig metafor men den bara rann ur fingrarna, vilket i sig också är en märklig bild! Har jag månne fastnat i metaforträsket??)

Just nu sitter jag och funderar på att gå och lägga mig en stund, för klockan är bara strax efter 07 - uppe med tuppen alltså! Det är förvisso inte ett klockslag som jag brukar vara uppe frivilligt, men J och M är ute på fiskafänge redan, trots att morgondimman knappt lättat. Vi får se om det blir gös eller abborre till kvällsmat, eller om det bara blir två frusna fiskare till morgonkaffet.

I övrigt kommer den här dagen innehålla en utflykt i omgivningarna med väninnan E som är på trivsamt besök, och så kanske jag pillar lite med tungan på platsen för min avbitna tand.

I förrgår skulle jag nämligen bara ta bort en bit kokos mellan två tänder (dessa kokostoppar!) och pang, så lossnade en lagning av det större slaget. Jag ringde förstås folktandvården direkt, men där har man semesterstängt i två veckor, och sedan saknas det tandläkare ytterligare två veckor. Hörde jag någon säga "tandläkarbrist"? Men som tur är gör det inte det minsta ont på platsen för den saknade tanden, så jag låter det vara. Det är dessutom en kindtand så det syns inte. En framtand hade ju liksom varit en annan grej.

Nej, nu blir det bingen en stund. Ni hör, vilket gott liv jag har! Hur har du det?

Ett gott skratt förlänger livet!

Det är möjligt att ni saknar mig - eller inte. I kväll tänker jag dock ägna ett par timmar åt ett program om Queen, så ni får tyvärr stå undan i dag också. Men misströsta inte, för genom Singelmamman har jag fått den roligaste blogg jag läst på länge.

Luta dig tillbaka, klicka på länken här - skratta och njut!

Är det någon som vill säga mig något?

Jag har ju tidigare nämnt att jag emellanåt tävlar på nätet. Nu på sistone har jag dessutom insett att Facebook är en otrolig källa till tävlingar, för alla företag med självaktning har en egen sida med gilla-funktion, och gillar man sidan/företaget kan man vara med och tävla. Ofta är det rena utlottningar, så det krävs ingen större insats, och det är tur det. Jag har inte riktigt tävlingsinspirationen på topp när jag har mycket på jobbet av lättförståeliga skäl.

Den senaste veckan har jag vunnit ett grillkit, ett par glasögon och en pannlampa.

Grillkit - bra att ha. Glasögon - perfekt. Men pannlampa? Hur tänkte jag där? Var jag ens medveten om att det var priset i den tävlingen? Var det möjligen så att mitt undermedvetna (läs: mitt underhudsfett) ville ge mig en hint?

Jag har hur som helst börjat med mina morgonpromenader igen, vilket känns skönt. Jag tar en rask sväng på 3-4 kilometer med ett tidigare sommarprogram i öronen. I morse hade jag sällskap av Mark Levengood i öronen.

Tro det eller ej, men jag hade faktiskt Mark Levengood som bordskavaljer en gång för länge sedan, på en middag för Paavo Lipponen som väl var Finlands statsminister vid den tiden. Vi kände oss lika bortkomna båda två bland ambassadörer och annat fint folk. På menyn stod bland annat "Fina svenska jordgubbar" som dessert, minns jag och vi konstaterade båda att det var tur att de inte var fula. Så kan det bli när ett par ordtokar möts alldeles oväntat.

Dagens bild får bli ett par förvånande åskådare i morse, men det är minsann lika bra att de vänjer sig vid att jag går förbi, så det så!

Jag försökte också bjuda på ett klipp från helgens Metallicakonsert - lite smygtaget sådär, men det var jag sannerligen inte ensam om att göra. Jag lyckades dock inte överföra det, så ni får ett Youtubeklipp i stället - inte så mycket för musikens skull som för att ge er en känsla av stämningen.

En iakttagelse från konserten är att folk tidigare tog upp sina tändare på konserter. Numera lyser små mobiltelefonskärmar när man smygfilmar. Vi har tydligen gått från ett rökande till ett teknikkunnigt folk.

Skönjer vi möjligen en tendens, en trend? Kanske detta är fröet till ett projekt där man kan undersöka detta? Parter skulle kunna vara Folkhälsoinstitutet och Apple, och projektet skulle kunna heta: "Ett äpple om dagen håller ciggen borta." Eller så behöver jag helt enkelt semester för att inte se livet i projektform.

Har du förresten semester ännu?

I wanna rock!!

"I Wanna Rock" - minns ni den gamla godingen? Twisted Sisters monsterhit från 1984. Men säg det 80-tal som inte kan komma tillbaka med buller och bång, och det gjorde det i går. Jag var nämligen på mastodonthårdrocksgala på Ullevi. Den sändes även på tv, vilket du kanske märkte.

Ska jag vara ärlig hade jag nog inte fixat att sitta still i 6,5 timme (!) och titta på trash metal i tv, men live är det faktiskt en annan sak. Det var häftigt, bullrigt och väldigt rockigt.

Jag har aldrig varit någon riktig hårdrockare, även om jag onekligen kan se ut som en pudelrockare i håret. Lite Thin Lizzy, Van Halen, Deep Purple och Ritchie Blackmores Rainbow har räckt för mig. Mycket av det tycker jag är väldigt bra, än i dag. I går var det lite hårdare tag och min recension lyder: Metallica, ja - rätt bra. Anthrax och Megadeath - njae, Slayer - absolut inte.

Denna bedömning verkar jag dela med många recensenter i dag -  även om de medelålders (mestadels) och manliga (alltid) hårdrocksrecensenterna tyckte bättre om Slayer än om Megadeath. Tja, möjligt att de har rätt; jag är inte kvinna att skilja det ena vrålet från det andra.

Nå, undrar vän av ordning: Var det stökigt i publiken? Är trash-diggare så farliga som de ser ut?

Icke. I stort sett alla vid vår sittplatssektion var skötsamma grabbar och gubbar som oftast satt, ibland stod, och diggade lite lagom. De klappade i händerna och sjöng med, men det var inte värre än jag skulle kunna tänka mig att det är på en Rod Stewart-konsert. Jo, någon litet försök till headbanging såg vi också, men det är ju så med många medelålders män - det finns inte så många lockar att ruska på, så det blir mest sött. Det verkade gå skapligt lugnt till även på innerplan utom kanske allra längst fram, där det rockades och headbangandes utav bara den.

Många tatueringar och svarta t-shirts såg vi dessutom, och det är klart - tröjor med dödskallar på gör sig väl inte riktigt i pastell.

I dag bjuder jag på lite hårdrockstema i ljud och bild - dels en riktigt fin ballad med Richie Blackmore's Rainbow, dels en nyinköpt t-shirt - svart såklart. Såg du mastodontsändningen i går? Vad tyckte du?

Jag har ångrat mig - så bra!

Tro det eller ej, men jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har nämligen ångrat mig och tackat nej. Bara sådär. Nej förresten, inte helt utan vånda, men jag känner ändå att jag har gjort rätt. Jag skulle nämligen ha åkt till Almedalen nästa vecka (tillsammans med många andra), men jag har bestämt mig för att inte göra det, trots allt.

Jag satt nämligen och funderade på jobbet här en dag på varför jag skulle åka, egentligen. Jag kom fram till följande:

- "Alla" är där.
- "Alla" ska vara där.
- Många jag känner är där.
- Det är bra marknadsföring att vara där.
- M finns där, och det är alltid roligt att träffa henne.

Så långt allt väl, men samtidigt - varför behöver jag träffa "alla"?

Jag träffar mina vänner och mina nära och kära ändå. Och varför skulle jag behöva marknadsföra mig? Just nu sitter jag och funderar på om jag hinner ta någon semester över huvud taget och i höst har jag jobb så det räcker och blir över. Visst vill jag träffa M, det var alldeles för länge sedan, men henne kan jag ju träffa ändå - och förmodligen blir det mer kvalitet om jag träffar henne när Gotland är lite lugnare.

När jag hade tänkt efter en stund insåg jag att en Gotlandsresa skulle göra att jag får ännu mindre semester tillsammans med J och att nog egentligen bara ville åka för att alla andra åker dit. Det är onekligen lätt att ryckas med. Just nu är jag dock väldigt nöjd med att jag faktiskt tänkte till ett extra varv. Man behöver ju faktiskt inte vara med på allt, eller hur?

I kväll har jag dock varit med på något viktigt - derbymatch mellan Månstad och Länghem. Nästa gång vinner vi! :-)

Dagens bilder får bli fotbollsbilder - dels en frispark från kvällens övningar, dels en frisparksbild som jag tror kommer från senaste fotbolls-vm. Jag kommer nämligen alltid att tänka på den bilden när grabbar ställer upp sig som de gör - även om jag har full förståelse för att de står så. Vad hittar du på en helg som denna, förresten?